Aprilskämtet som redan var verklighet
Uppdaterad 2015-04-10 | Publicerad 2015-04-09
När tidningen Nya Åland aprilskämtade om att polisen skulle dna-testa oupplockat hundbajs visste de inte att samma vals drogs redan 2013.
Eller att systemet runtom i världen redan är i bruk – senast i Seattle.
Bara hot om dna-test har visat ge en självreglerande hundbajsmarknad.
Inte nog med att hundägare på Åland skulle tvingas lämna dna-prov på sina jyckar – en man uppgavs redan vara dömd för miljöbrott.
Enligt Nya Åland hade mannen undlåtit att plocka upp träcket från sin hund, vilket gav honom både böter på 180 euro och skyldighet att betala dna-provets kostnad på 550 euro.
Om nu allt inte hade varit ett aprilskämt då.
Ett återanvänt aprilskämt dessutom.
Redan 2013 hade Västerbottens-Kuriren rapporterat om den lokala bestämmelsen som skulle införas i Umeå kommun där dna från 8 000 hundar skulle samlas in för att kunna spåra upp de ägare som inte plockat upp efter sig.
– Förutom det hundbajs som nu tinar fram så är avföring i kommunens skidspår under vintertid ett stort problem för många skidåkare, sa den högst fiktive kommunveterinären Sune Dalfly till VK.
Redan på plats
Skämt eller inte, dna-prov på hundbajs är i allra högsta grad redan en realitet i andra delar av världen.
Ett företag har utvecklat ett system kallat PooPrint där de dna-testar hundbajs i problemområden där invånarna behöver hjälp. Som i Potala Village Apartments i Seatlle – där hundbajs hittas på alla möjliga ställen.
– Det fanns bajs inuti hissarna, på korridorgolv med heltäckningsmattor, uppe på taket, säger Erin Atkinson, fastighetschef vid lägenhetskomplexet i fråga, till Seattle Times.
Därför har man tagit en engångsavgift av sina boende och inlett projektet med att dna-testa husdjuren – vilket gett resultat.
– En person fick böter fem gånger på en vecka. Det är över 500 dollar (mostvarande 4 400 kronor, reds anm). Nu städar folk upp efter sina hundar, säger Erin Atkinson.
Även kanadensiska CBC har i dagarna rapporterat om frammarschen för bajstesten och en företrädare för företaget som tillhandahåller dem menar att de ofta inte ens behöver testa något bajs för att få bukt med problemet.
– Så snart vi har tagit dna-proven från hundarna, är folk oftast inte villiga att utmana systemet och problemet försvinner oftast över natten, säger Maggie Ashley vid företagets kanadensiska kontor till CBC.
Visste inte om
Enligt Mårten Sundberg, kvällschef på Nya Åland och pennan bakom skämtet i tidningen, fick man först efter publiceringen veta att VK varit tidigare ute med skämtet.
Att det redan fanns på allvar kunde Aftonbladet först meddela.
– Vi fick idén när polisen hade tagit dna-prov på en cigarettfimp efter ett inbrott. Det snackades om det här och en medarbetare föreslog att polisen borde dna-testa hundbajs, säger Mårten Sundberg till Aftonbladet.
Problemet med hundbajset på Åland hade uppmärksammats av en butiksägare redan i vintras. Hon hade satt upp en skylt utanför butiken i Mariehamn då någon inte städat upp efter sin jycke.
Men Nya Ålands artikel häromveckan verkar ha delat läsarkåren.
– Vi hade en omröstning på Facebook där vi frågade om läsarna tyckte det var en bra idé. Jag tror vi fick 25 svar och rösterna fördelade sig 13/12, men jag kommer inte ihåg vem som vann, säger Mårten Sundberg.