Gellert Tamas kritisk mot artikeln om apatiska barn

Michael Toll

Nu väcks kritik mot tidningen Filters ”Ohörda rop”. Bland annat för att reportaget – utifrån endast två enskilda fall – driver en tes om att apatiska barn som spelar sjuka är ett utbrett fenomen.

Detta gör diskussionen snedvriden och felaktig, anser Gellert Tamas, författare till boken ”De apatiska”.

– De här fallen utgör bara två promille av alla apatiska barn i Sverige, säger han.

Tidningen Filter publicerade tidigare i veckan sin granskning ”Ohörda rop” där de gräver djupare i debatten om de apatiska flyktingbarnen. Något som var en infekterad fråga i Sverige för drygt tio år sedan.

I granskningen söker reportern Ola Sanstig upp två personer som berättar om hur de som barn tvingades spela sjuka och apatiska för att deras familjer skulle få uppehållstillstånd. Bland annat berättar Nermin om hur han som barn tvingades spela avsvimmad i en liggstol på sjukhuset.

– Jag fick inte öppna ögonen. Men jag kunde inte alltid hålla mig, och då fick jag en hård jävla smäll i nacken, säger Nermin till Filter.

Gellert Tamas skrev 2009 boken ”De apatiska”, efter att i flera år granskat barn med uppgivenhetssyndrom. Han tycker det finns flera problem med Filters reportage. Viktiga pusselbitar saknas, bland annat vilka diagnoser Nermin och de andra barnen som spelade sjuka fick, röster från läkare och vårdpersonal som behandlade barnen samt varför de här fallen inte har anmälts till socialtjänsten.

– Det är synd, man får bara fragment och berättelsen blir ofullständig. Jag vill vara tydlig med att jag verkligen inte vill förringa det här. Varje övergrepp på barn är ett övergrepp för mycket. Det är två väldigt starka fall och det är svårt att inte bli berörd. Men det är viktigt att sätta det här i ett perspektiv, säger Gellert Tamas.

Sedan början av 2000-talet har ungefär 1000 barn fått diagnosen apati eller uppgivenhetssymptom, enligt Tamas.

– Här har Filter jobbat i över ett år och hittat två fall. Det handlar alltså om två promille. Manipulation förekommer i alla sjukdomar, det är inget som är ovanligt eller oväntat.

Så det här två fallen är inte toppen av ett isberg?

– Det tror jag absolut inte. Jag gjorde en granskning 2006 när vi gick igenom omkring 100 fall som misstänktes handla om manipulation. Vi hittade inga bevis. Det är ett enormt fokus i texten på att ifrågasätta sjukdomsbilden, utifrån de här två enskilda fallen. Det är lite olyckligt. Apati är en riktig sjukdom. 

”Märklig kritik”

Eliot Wieslander, generalsekreterare på Läkare i världen Sverige, är också kritisk till Filters granskning. Hon kallar det en ”onyanserad publicering” eftersom den inte tar hänsyn till hur verkligheten ser ut idag.

– När man i dag diagnostiserar barn som är helt uppgivna ska de uppvisa symptom som inte går att fejka. Man testar bland annat deras smärtreflexer och på barn som inte är medvetslösa på riktigt höjs blodtryck och puls. Det enda sättet att gå runt det är att droga barnet, och det testas också genom att prover skickas till rättsmedicinsk analys, säger hon.

Att bestämma om ett barn är apatiskt är alltså inte ett tyckande.

– Uppgivenhetssyndrom är en väldigt klinisk diagnos. Man mäter det, säger Eliot Wieslander.

Ola Sandstig, reporter på Filter som genomfört granskningen, håller inte med om att publiceringen är onyanserad.

– Kritiken är mycket märklig. De här personerna vi berättar om har tvingats spela apatiska i flera år, säger Ola Sandstig som menar att han har belägg för allt i artikeln.

Han har intervjuat mängder med läkare, sjukvårdspersonal och barnpsykiatriker som berättat om att barn tvingats spelat sjuka, berättar han. Att frågan är infekterad beror enligt honom på att det för tio år sedan bara en sida av historien som ansågs vara sann. Bevis som visade något annat var inte okej att föra fram.

– Det var ett narrativ som vann, det blev helt förbjudet att komma med information om att barn faktiskt tvingades att vara sjuka. Man har inte fått debattera det här öppet sedan dess, det har varit locket på i tio år, säger han.