Samira, 30: Vården fick mig att må sämre

Christoffer Nilsson

Samira Stans man skickades hem från psykakuten.

När han fyra dagar senare tog sitt liv blev hon inlagd på samma mottagning.

– Deras bemötande var livsfarligt, säger hon.

När Samira Stan, 30, öppnade dörren var ord överflödiga.

Hon förstod ändå vad som hade hänt.

Polisen som skulle lämna dödsbudet hann inte avsluta meningen.

De hade hittat hennes man, Sreten, död.

Han hade tagit sitt liv.

– Jag föll ihop på golvet. Min värld rasade, säger hon.

Inlagd på avdelning

Reaktionen på dödsbeskedet ledde till att hon ett dygn senare fördes till SLL:s psykakut vid Sankt Görans sjukhus.

Fyra dagar tidigare hade Sreten uppsökt samma mottagning för att söka hjälp.

I en intervju med Aftonbladet har Samira berättat om hur kritisk hon är mot vården av hennes man.

Men den här artikeln handlar om hennes egna upplevelser som patient.

– Om någon hade berättat för mig hur det fungerar och hur man blir bemött hade jag inte trott den personen, säger hon.

Vaknade upp förvirrad

Anhöriga som följde med henne till sjukhuset fick inte stanna kvar.

Samira berättar hur hon fick starka mediciner – och sedan somnade.

När hon vaknade upp i ett stort rum var det med en förvirrad känsla.

Hon gav sig ut i korridoren och fortsatte mot en dörr som stod öppen. I efterhand förstod hon att det var någon form av personalrum.

– Två personer satt därinne och pratade. Jag försökte få kontakt men de vinkade mig bara längre ner i korridoren, säger hon.

Hon fortsatte gå.

Till slut kom hon till ett annat rum.

– Två ur personalen sitter och tittar på Nyhetsmorgon. De ställer sig inte upp, ser inte på mig. Jag tar en stol och sätter mig bredvid och bara tittar på dem för att få kontakt, säger hon.

Samira visar hur hon då ska ha fattat en av de två anställdas hand och smekt den över sin kind.

– Jag känner bara; Hjälp mig, min man har tagit livet av sig.

Utredning: ”Lämnat klagomål”

Men enligt Samira fick hon ingen respons alls.

Till slut kom en tredje anställd in i rummet. Enligt Samira stängde den personen av tv:n för sina kollegor – och vände sig till patienten i rummet.

– Först då fick jag någon att prata med, säger hon.

Samira upplevde situationen på avdelningen som traumatisk.

– I allt det hemska, i den chock jag var i, så förstod jag ändå på något sätt hur skev den situationen var. De triggade tankar hos mig som inte fanns innan. De fick mig att må så mycket sämre. Deras bemötande var livsfarligt, säger hon.

Hon valde att lämna avdelningen. Familjemedlemmar, som väntat, tog med henne hem.

I internutredningen om maken Sretens död skriver Stockholms läns sjukvårdsområde att hustrun vårdades kort på observationsavdelning och att hon lämnat klagomål i samband med den.

”Hon har lämnat klagomål på vården vid detta tillfälle, vilka utreds och hanteras separat från denna utredning”, står det.

Samira säger att hon inte har fått någon information om någon utredning kring vården av henne.

”Avböjer att kommentera”

Aftonbladet har efterfrågat kommentarer på klagomålen om den vård som Samira själv upplevde.

”Vi sätter stort värde på patienter och anhörigas synpunkter och klagomål. Det ingår i vårt ständiga utvecklings- och förbättringsarbete att ta till oss av dessa. Av hänsyn till patientsekretess avböjer vi att kommentera ett enskilt ärende”, skriver pressavdelningen på Stockholms läns sjukvårdsområde i ett mejl.