92-åriga Kerstin kunde inte handla mat – mängder vill hjälpa till

Kommunen ville dubbla priset på hennes matkassar

Publicerad 2020-04-08

När Kerstin, 92, tog hjälp av kommunen för sina matinköp fördubblades hennes matkostnader.

Då det blev känt engagerade sig mängder av människor.

– Man blir så glad! Jag har aldrig varit med om dess like, säger Kerstin Hedman.

SVT Nyheter Västernorrland rapporterade nyligen om Kerstin Hedman, 92, från Sundsvall.

Kerstin, som har hjärtproblem, har under coronautbrottet valt att isolera sig hemma och vill på grund av smittorisken inte längre gå till affären och handla mat.

Då hon saknar anhöriga tog Kerstin i stället kontakt med Sundsvalls kommun och bad om hjälp med matinköpen. Men beskedet därifrån blev en chock.

För hjälp med handlingen vid fyra tillfällen begärde kommunen totalt 1 475 kronor.

En summa på cirka 370 kronor per matkasse, vilket gjorde att Kerstin plötsligt inte hade råd att äta.

– Det blev alldeles för dyrt. En kostnad på nästan 400 kronor gjorde ju att priset för varje matkasse fördubblades, säger hon till Aftonbladet.

Kommunen stod dock på sig och hänvisade till att man har en fastställd taxa.

Kerstin, 92, har fått mängder med erbjudanden från folk som vill hjälpa till med att handla mat.

Ringer stup i ett

Men efter att Kerstins situation uppmärksammats i media började telefonen ringa, och mängder av människor har nu hört av sig och lovat att hjälpa henne.

– Den har gått varm, och det hör inte till vanligheterna. Jag har aldrig varit med om dess like.

Kerstin har nu en lista med telefonnummer som hon kan använda när det är dags att fylla på i kylen.

– Man blir så glad! Att det finns så många som vill ställa upp hade jag aldrig kunnat tro. Det ringde till och med en fru från Stockholm som kände en man som bodde bara några gator bort från mig. Han har nu kontaktat mig och lovat att hjälpa till.

Van vid ensamhet

Livet under coronautbrottet är helt okej, säger Kerstin.

– Än så länge är det inga problem. Jag har varit ensam i 20 år, så jag har vant mig vid ensamhet. Jag lagar mat, diskar och läser korsord.

– Det stora nöjet jag hade var att gå till affären och handla. Jag har alltid gjort det själv, så visst är det lite träligt när inte det längre är möjligt. Men jag tänker inte klaga, säger hon.