Hjärnskadade Jesper, 22, tvingas bort från boendet

Sandra Killgren

Han har en svår hjärnskada och är både döv och synskadad.

Trots det vill kommunen rycka upp Jesper, 22, från tryggheten och flytta honom till ett nytt boende.

– Det är helt absurt. Han skulle bli helt isolerad och lika gärna kunna sitta i Kumlafängelset, säger mamma Anna Werner.

Jesper, 22, föddes med en hjärna som inte utvecklades i samma takt som kroppen. Han har flera handikapp och svårt att hantera sina impulser. I många fall behöver han hjälp med samma saker som ett litet barn.

– Förändringar påverkar honom otroligt negativt. Han förstår inte innebörden och blir väldigt utåtagerande, säger Anna Werner om sin son.

Men detta tar Kumla kommun ingen hänsyn till. I december fick Jespers gode man Katharina Fredriksson veta att man vill flytta 22-åringen till ett boende i den egna kommunen. Fem månader senare kom beslutet.

Något som Nerikes Allehanda var först att rapporter om.

– Beslutet är förödande och kommer göra Jesper till någon han egentligen inte är. Så länge han är på ett ställe där han mår bra är han världens kärleksfullaste unge men tar man från honom all trygghet vad gäller boende och miljö så kommer han ur balans. Det kommer göra ont på både boende och personal, säger Katharina Fredriksson.

”Jätteorolig och ledsen”

Jespers hemkommun är Kumla. Men sedan fem år tillbaka har Kumla kommun bekostat ett teckenspråkigt LSS-boende på Mo Gård i Finspång. Flytten till boende var en stor omställning och krävde noggranna förberedelser.

Den första tiden var jobbig.

– Han har gått bärsärkagång och trashat sitt rum totalt. Han har skickat ut både möbler och fönster, vält kylskåp och skadat personal med knivar, potatisskalare och skruvmejslar, säger Katharina.

Även om starten var tuff så har Jesper så småningom börjat trivas på hemmet. Han älskar att bada i poolen, pysslar gärna med hästarna och besöker ofta motorbanan i närområdet.

– Efter fem år har han äntligen hittat rätt. Jag vet att en flytt skulle få honom att må väldigt dåligt och det gör mig jätteorolig och ledsen, säger Anna Werner.

”Ett tyst fängelse”

Att rycka upp Jesper från en välkända miljö med kända rutiner kan få stora konsekvenser för hans utveckling. Flytten innebär dessutom att han hamnar på ett hem där han blir den ende döve. En situation som Katharina jämför med att sitta i fängelse.

– Där han bor nu är all personal teckenspråkig men så blir det inte på det nya stället. Jesper kommer inte kunna kommunicera eller följa med på aktiviteter. Istället blir det som att han sitter isolerad i ett tyst fängelse, säger hon.

Att det nya boendet Stene Brunn öppnar i oktober, samma månad som Jesper ska flytta dit, är ytterligare ett skäl till den skarpa kritiken från närstående.

– När Jesper flyttade till Finspång var det sex månader förberedelser men den här gången handlar det om en omställning som ska gå på fyra dagar. Det är idioti, säger Katharina.

”Minst två personer dygnet runt”

I ett försök att stoppa flytten har familjen överklagat kommunens beslut till förvaltningsrätten.

– Domstolen har beslutat att stoppa flytten tillfälligt fram till att målet har avgjorts. Det ger oss hopp och är ett steg i rätt riktning, säger Boris Kovacic, som är familjens juridiska ombud och även bonuspappa till Jesper.

Enligt Boris Kovacic strider flytten mot den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna.

Vidare poängtera han att FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, även om den inte utgör svensk lag, stärker detta ytterligare.

– Flytten skulle bli katastrofal för Jesper som är så känslig för förändringar. Kommunen tänker förmodligen att det blir billigare så här, men i så fall förstår de inte hur krävande Jesper är. Han behöver minst två personer dygnet runt och det tror jag inte att Kumla kommun har räknat med, säger han.

”Vi kan tillgodose de behov individer har”

I ett mejl till Aftonbladet skriver Gabriella Mueller Prabin, socialchef i Kumla kommun, att hon inte kan svara på några frågor om Jespers specifika situation.

Hon kan däremot svara på vad som avgör om en person ska flyttas till det nya boendet.

– Rent allmänt gör vi en bedömning kring om vi kan tillgodose de behov individer har på hemmaplan och det är utgångspunkten, skriver Gabriella Mueller Prabin.

Socialchefen medger att ekonomin är en faktor men att det är också är en fråga om kommunen kan göra saker hemma med samma kvalitet.