Expert: "Finns risk att Libyen faller sönder"

helskärm

Striderna om Libyens huvudstad Tripoli har skördat nya offer. Krigsherren Khalifa Haftar anklagas för att ligga bakom den senaste dödliga attacken då mer än 40 människor miste livet.

Det internationella samfundet står handfallet inför konflikten, som drivs framåt av regionala intressen.

Sent på tisdagskvällen föll flygbomber över migrantförvaret Tajoura, strax utanför Libyens huvudstad Tripoli. Runt 600 migranter satt frihetsberövade i förvaret, enligt nyhetsbyrån Reuters – de flesta från afrikanska länder.

Minst 44 dödades och 130 skadades, enligt FN. Flera kvinnor och barn finns bland offren.

Den hänsynslösa attacken har gett upphov till högljudda fördömanden. Ghassan Salame, FN:s Libyensändebud, säger att den "uppenbart når upp till nivån för krigsbrott", och EU har krävt en omedelbar FN-utredning.

FN:s säkerhetsråd väntades under onsdagen hålla ett möte om situationen i landet.

Tyst om offensiv

Sedan den mångårige diktatorn Muammar Gaddafi störtades 2011 har Libyen sjunkit allt djupare ned i säkerhetspolitiskt kaos.

Landet styrs i praktiken av två rivaliserande styren – premiärminister Fayez al-Sarraj och hans FN-erkända regering i väst, och krigsherren Khalifa Haftars armé LNA, som kontrollerar stora delar av östra och södra Libyen. Därtill kontrolleras spridda områden av dussintals rivaliserande milisgrupper.

Attacken mot migrantförvaret Tajoura är den blodigaste sedan Khalifa Haftar inledde en militär offensiv mot Tripoli i april i år. Hans armé hade då redan intagit flera strategiskt viktiga oljestäder i södra Libyen.

Men dessa framstötar har det varit relativt tyst om, enligt Bitte Hammargren, Mellanösternexpert på Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI).

– Det internationella samfundet visade inte rött kort då, vilket kan ha gett Haftar blodad tand, säger hon till TT.

Själv förnekar Haftar att han ligger bakom tisdagsnattens dåd. Han hävdar i stället att regeringen i Tripoli är skyldig.

Tandlöst FN

Omvärldens handfallenhet inför våldet i Libyen har bekräftats i flera internationella organ.

Den 11 april stoppade Frankrike en EU-resolution som fördömde general Haftars offensiv mot Tripoli och uppmanade LNA-armén till reträtt. Ryssland lade in sitt veto mot ett liknande fördömande i FN:s säkerhetsråd en vecka senare.

– Striderna ser inte ut att upphöra, för något kännbart tryck på Haftar att avsluta sin offensiv finns ju inte. Den inleddes dessutom samtidigt som FN:s generalsekreterare befann sig i landet. Det säger ganska mycket om Haftar och hans understödjares förakt för den internationella processen. säger Bitte Hammargren.

FN:s generalsekreterare Antonio Guterres besökte Libyen i början av april, i ett försök att medla fred mellan de två rivaliserande styrena.

Men trots tecken på att en lösning var möjlig, enligt Guterres själv, tvingades han lämna landet "med tungt hjärta" kort därpå.

Proxykrig

Samtidigt ökar oron för ett fullskaligt proxykrig i Libyen, där regionala krafter utnyttjar konflikten för sina egna intressen. Pengar och vapen flödar in i landet – trots ett av FN beslutat vapenembargo sedan 2011.

Både Qatar och Turkiet stödjer Sarrajs regering Tripoli, och enligt FN-rapporter har krigsmateriel från både Förenade Arabemiraten och Egypten påträffats i Haftars LNA-armés ägo, skriver AFP.

Länderna vill säkra sina positioner i den strategiskt placerade oljestaten Libyen, och samtidigt se till sina egna, ideologiska intressen, säger Bitte Hammargren.

– Det finns en stor risk att Libyen faller sönder i olika delar. Landet slogs ihop under italiensk kolonialism för drygt hundra år sedan, men det finns väldigt starka regionala intressen. Några utsikter för en fredlig lösning finns inte i dag.