Skaffa perspektiv så försvinner rynkorna
Jag har skrivit det förr, men jag måste skriva det igen: Vi människor är så jävla dumma! Jag har tidigare här i krönikan tagit upp skönhetshets, galna ideal, bantning och komplex, men när jag av en slump läste en artikel om misslyckade plastikoperationer i måndags så insåg jag att jag inte riktigt är färdig med utseende-ämnena än.
Artikeln jag läste handlade om en kvinna som vid 33 års ålder kommit fram till att hon på kirurgisk väg ville avlägsna ”kråksparkarna” vid sidorna av ögonen. Jag antar att texten syftade på de så kallade skrattrynkorna, det kanske ni läsare har bättre koll på_..._? Hur som helst, hon ville ha dessa små streck åtgärdade, men väl hos kirurgen blev hon enligt texten övertalad till ett ”kirurgiskt ingrepp där hud och muskler kring ögonen tas bort”, ett ingrepp som tydligen annars vanligen utförs på 60-70-åringar.
Jag läser vidare om tre andra kvinnor. Även dessa har råkat ut för samma galna läkare och lyssna på detta: samtliga fyra kan nu mera inte sluta sina ögon! Vad är det vi håller på med? Tänk er alltså en fullt fungerande människa. Hon har inte ont, är inte blind, har alla sina armar och ben, men_..._ser hon inte en rynka där? Oj, det sa dom just i tv-reklamen att det inte var fint_..._är jag ful nu då? Jag kanske ska be nån skära bort den? Vilken jävla ångest att låta skönhetshetsen förstöra en fullt fungerande kroppsdel!
”Jag kommer aldrig att bli bra, det känns som ett övergrepp”, låter kvinnan hälsa, och visst kan jag förstå henne, men samtidigt kan jag tänka att det även är ett övergrepp hon begått mot sig själv, som individ, genom att utsätta sig för en plastikoperation överhuvudtaget. Det är att säga: jag duger inte som jag är, jag är inte ok, jag måste låta någon skära i mig för tiotusentalskronor för att få duga, annars är jag inte ens värd en bra självkänsla.
Det värsta är att det lika väl hade kunnat vara jag eller någon av mina vänner. Det är så sjukt svårt att värja sig. Pressen är så massiv och trycket på våra utseenden så stor. Mitt trick för att inte trilla dit är att skaffa mig perspektiv. Kolla på nyheterna, läs om Burma, bröstcancer, källarbarn och psykvården. Då blir rynkorna plötsligt så små att de nästan försvinner. POFF!
Helt smärtfritt dessutom. Och man kan fortfarande stänga ögonen.