Rainbow Riots möter vapen med musik: ”Det är världspolitik”

Hotas dagligen i sina hemländer: ”Folk här tar sina rättigheter för givet”

Uppdaterad 2019-08-02 | Publicerad 2017-08-02

Deras familjer har straffats, de har hängts ut i tidningar och hotas ständigt.

Aktivistgruppen Rainbow Riots möter hat och dödshot med sång.

– Vi vill göra musik som stärker, det här är världspolitik, säger grundaren Petter Wallenberg.

De svenska bokningarna av den jamaicanska reggaeikonen Sizzla som sjunger om att döda homosexuella blev droppen för debattören och aktivisten Petter Wallenberg. Nu har han gjort albumet Rainbow Riots ihop med aktivister från länder som Uganda och Jamaica, som vuxit och blivit en aktiviströrelse. I Uganda finns en stor hbtq-rörelse underground trots en extrem utsatthet för sexuella minoriteter.

– Under vårt arbete har det varit många faror. När vi skulle uppträda under Uganda Pride förra året stormade polisen med maskingevär och höll oss gisslan liggandes på golvet i två timmar. Vi visste inte om vi skulle överleva. En person hoppade från fjärde våningen för att inte outas som gay och bröt alla ben i kroppen, säger han.

Outades i tidningen

Många av de som grips fotograferas och hängs ut som gay i tidningarna. Däribland aktivisten och musikern Brayo Bryans, 31, från Uganda.

– Det hände under sista året på universitetet, alla mina vänner behandlade mig som spetälsk. När jag satte mig på en föreläsning flyttade alla till andra sidan och föreläsarna skämtade om mig inför alla, säger han.

Hans mamma har stöttat honom men själv fått betala ett pris, grannarna har frusit ut henne och gjort att hon tvingats stänga sin butik.

– Alla slutade komma, så jag tar hand om henne. Vi har flyttat och jag har bett henne att hålla sig undan grannarna så att det inte händer igen. Jag hälsar bara på henne när det mörknat för att hon inte ska kopplas ihop med mig

Smugglar hem glidmedel

När han besökt Pridefestivaler i länder som Sverige och Kanada ser han en frihet som tas för givet och som har lång väg kvar i Uganda.

– Folk här tar sina rättigheter för givet. Folk pratar om att ragga, i Afrika vet man inte om personer man träffar är spioner som sedan pressar en på pengar för att inte hänga ut dem, eller hela grupper som misshandlar personen på plats.

Sexuellt umgänge kan få ett högt pris, stigmat gör också att kunskap och preventivmedel inte når fram. Glidmedel är i stort sett omöjligt att få tag på.

– Nu har vi med oss extra väskor till Sverige och tar med glidmedel som vi sedan distribuerar gratis i Uganda där det är oerhört dyrt och bara ges till kvinnor. Kanske blir det beslagtaget i säkerhetskontrollen.


Hbtq-personer lynchas på Jamaica – lever i kloakerna

Mista Majah P är heterosexuell men har fått ett pris på sitt huvud för sitt arbete för hbtq-rättigheter på Jamaica och svartlistats av reggaegruppen i landet.

– De säger att de förlorar spelningar och visum på grund av vad jag säger.

Hans blick är rak och viker sig inte.

– Jag har aldrig varit rädd, då hade jag inte visat mitt ansikte. Man lever en gång och jag tänker inte leva bakom stängda dörrar. Jag gör det rätta. Homo-, bi-, heterosexuella, alla har rätt att existera i den här världen.

Styret i Jamaica gör sitt bästa för att visa en bra fasad internationellt sett, en Prideparad hålls varje år i turistdelarna av huvudstaden. Men annars riskerar hbtq-personer att skjutas eller knivhuggas om deras sexuella orientering blir känd. Mista Majah P berättar om en kille som klätt sig i drag och outades på en fest medan han dansade med en man.

– Mannen blev galen. De slog honom, knivhögg honom och körde över honom med en bil. Såhär är det i Jamaica, unga gömmer sig i kloakerna och vågar bara kommit ut när det blivit mörkt.

Mista Majah P:s engagemang föddes ur att han själv möttes av hat.

– Jag diskriminerades själv av en homosexuell person och kallades homofob för att jag kommer från Jamaica och gör reggaemusik. Jag gillar inte fördomar, undrar du något så fråga

Han började själv läsa på kring hbtq-rättigheter.

– Min familj var inte så positiv men när de såg att jag verkligen ville göra detta stöttade de mig medan flera vänner tog avstånd från mig.

När Petter Wallenberg bad honom ansluta till Rainbow Riots sa han ja direkt.

– När han sa att han skulle till Uganda och jobba kände jag att jag måste vara med. Jag får träffa så mycket underbara människor. Och det kommer göra skillnad i världen, det gör det redan.