Svårt att ”ta död” på dinosaurierna

Gustav Sjöholm/TT

Uppdaterad 2020-02-25 | Publicerad 2020-01-25

Fanns egentligen den trehornade Triceratopsen – eller var den bara en ung variant av den mindre kända Torosaurusen?

Flera namngivna dinosaurier kan i själva verket vara unga varianter av andra arter.

Den världsberömde forskaren Jack Horner är en av de som försöker "ta död" på flera arter – något som visat sig vara svårt.

När paleontologer började leta efter dinosauriefossil var de största fynden de mest eftertraktade. Oftast trodde man att det som var stort också var vuxet.

– Om en dinosaurie såg annorlunda ut än de man tidigare hittat så trodde man automatiskt att det var en ny art. Det är på sätt och vis inte helt fel, men det pågick så länge att man glömde bort att djur har ungar, och själva kan vara unga, säger paleontologen Jack Horner, numera verksam vid Chapman University i Kalifornien.

Kasuarer inspirerade

Den sovjetiske paleontologen Anatolij Rozjdestvenskij noterade tidigt att dinosaurier kunde genomgå stora förändringar när de växte. Och 1975 publicerade amerikanen Peter Dodson en studie på anknäbbade dinosaurier. Han insåg att vissa av de mindre dinosauriearterna i själva verket antagligen var unga individer av en annan art, och inte en egen.

– Man hade precis börjat inse att fåglarna kommer från dinosaurierna, så han tittade på hur fåglar med kammar växte, och att exempelvis kasuarers kam inte börjar växa förrän den är omkring 80 procent av sin totala storlek. Den behåller sitt ungdomliga utseende långt i utvecklingen, säger Horner.

På 1990-talet ledde Jack Horner en stor utgrävning av Hell Creek-formationen i nordvästra USA, där uppdraget var att samla in fossil av dinosaurier i alla åldrar. Där hittades bland annat fossil av Pachycephalosaurus, en art med kupol på huvudet. I närheten fann man exemplar av Stygimoloch, med en mindre kupol och horn på bakhuvudet, och Dracorex, med horn och utan kupol.

– Jag såg att Pachycephalosaurus var den största, Stygimoloch var mindre och Dracorex var den minsta. Min första tanke var att de två mindre var yngre, att det rörde sig om en tillväxtserie, i stället för den förutfattade meningen att alla var vuxna, säger Horner.

Benen analyserades

Men hur ska man bevisa att någon är ung eller vuxen? Horner vände sig till histologin, och sågade helt enkelt upp benen. Unga djurs ben är svampaktiga, men blir mer solida med åren.

– Med mikroskop kan man därmed se om den är ung eller vuxen, säger han.

Fynden gav stöd för teorin. Och plötsligt var tre dinosauriearter bara en.

Forskaren David Evans vid Royal Ontario Museum och University of Toronto använder en metod för att matematiskt beräkna tillväxten hos en dinosaurie med hjälp av ett antal fossiler, och har studerat anknäbbssläktet Edmontosaurus och den större Anatotitan. Fler än 20 Edmontosaurusskallar har undersökts för se vad som skulle hända om djuren hade fortsatt att växa.

– Om Edmontosaurus växte så skulle den enligt tillväxtbanan ha blivit en Anatotitan. På det sättet kunde vi säga att Anatotitan inte fanns "på riktigt", det är bara en stor Edmontosaurus annectens.

En ännu inte publicerad studie som tittat på histologin förstärker teorin ytterligare, enligt Evans.

Jack Horner har också gett sig på den älskade Triceratopsen. Den trehornade dinosaurien, vanlig som leksak, och känd från filmerna "Jurassic park", skulle kunna vara en ung variant av den större Torosaurusen, som också har hål i sin nackkam.

– De fanns i samma bergsformation och såg likadana ut. Torosaurusen är bara större men med en annan form på skallkammen, säger Horner.

En ung T-Rex?

Men teorin har fått mothugg. Andra forskare, bland annat vid Yale, menar att man hittat äldre Triceratopser och yngre Torosauruser. Vore det samma djur skulle man dessutom finna exemplar i övergångsfasen mellan nackkammarna, menar forskarna.

Horner har också undersökt Tyrannusaurus rex och det mindre dinosauriesläktet Nanotyrannus. Horner är övertygad om att Nanotyrannus är en ung T-rex. Men inte heller där råder konsensus. Ett nytt välbevarat exemplar i Hell Creek, med käken och nästan alla tänder bevarade, förbryllar, berättar David Burnham vid University of Kansas. Fossilen jämfördes med ett annat välbevarat exemplar, som kallas Jane, och vuxna T-rex.

Hur många tänder?

Det är främst tänderna som ställer till det. Det nya fyndet bedöms vara yngre än Jane, och har 13–14-tänder. Jane är något äldre, och har fler, medan en vuxen T-rex har 13 tänder.

Det kan förklaras på flera olika sätt: Antingen så kunde T-rexen ha olika många tänder fram till dess att den var vuxen. Eller så har det exemplar som David Burnham och hans team hittat tappat några tänder. Eller så har Jane råkat få några extra tänder, resonerar David Burnham.

Det behövs helt enkelt fler fossil att forska på för att kunna avgöra ifall Nanotyrannus bör fortsätta vara en egen art eller inte, anser Burnham.

– Jag skulle inte bli förvånad om det skulle visa sig att Nanotyrannus skulle vara en egen art, lägger han till.

Följ ämnen i artikeln