Sorg och ilska i Märsta efter 11-åringens död: Gråtit hela dagen
Publicerad 2023-06-08
Pojken på cykeln blev bara 11 år.
Under förmiddagen samlades Valstabor för att sörja och lämna blommor vid minnesplatsen.
– Jag har gråtit hela dagen, säger Edith, 11.
Under onsdagskvällen blev en 11-årig pojke påkörd av en bil när han cyklade i Valsta i Märsta, norr om Stockholm.
Polisen meddelade senare under kvällen att pojken hade dött av sina skador.
Under torsdagsmorgonen besöker ett stort antal personer platsen där olyckan inträffade. Under ett träd ligger ett hav av blommor, gosedjur och tända ljus.
Flera som passerar trädet stannar till och bevittnar de brinnande gravljusen i tystnad. Andra gråter och säger att de tänker på pojken, och pojkens familj.
Vid trädet står också två flickor och en pappa. Efter en stund kommer de fram och pappan frågar om hans 11-åriga dotter Edith får säga något.
Hon berättar att hon gick i samma klass som pojken, och att pojken var en av hennes närmsta vänner.
– Jag blev jätteledsen när jag hörde det imorse, jag har gråtit hela dagen, säger hon.
Efter att hon fick beskedet kunde hon inte vara kvar i skolan, säger hon. Nu har hon kommit hit för att lämna blommor och en text.
– Det känns bra att jag får stötta honom, men det känns också jättesorgligt att han är borta.
Hur olyckan skedde är ännu inte känt, men enligt Aftonbladets uppgifter ska föraren själv ha ringt till polisen och larmat om olyckan.
Mannen som körde bilen är välkänd av polisen och tillhör ett kriminellt nätverk, enligt Aftonbladets uppgifter.
Under sorgen bubblar också en ilska. Flera som inte vill uppge sina namn säger att den gripne mannen är välkänd av polisen och är kritiska till att inget hänt.
– Myndigheterna har haft koll på den här mannen, men de har inte gjort något. Egentligen är det myndigheternas fel att det här har skett, säger en man, som är på plats tillsammans med sin familj.
Andra har svårt att hålla tillbaka tårarna när de pratar om olyckan.
– Vi hörde om det som hade hänt. Vi känner att det kunde ha varit våra barn. När det händer här i Märsta påverkar det oss också, säger Manazza, 38.
– Det är jättetråkigt, jag kan inte beskriva det mer. När det händer ett barn... jag tänker bara på hur hans föräldrar känner nu, fortsätter hon.
Edith säger inte att hon känner någon ilska. Hon säger bara att saknar sin vän.
– Det känns jättekonstigt att han inte finns i mitt liv mer, för vi brukar gå hem från skolan och hänga på fritiden och det känns bara så skumt att att han plötsligt är borta.
Hon säger sedan att hon vill lägga till en sak.
– Jag vill bara säga han betyder ganska mycket för mig.