Skynda dig att se Stockholms första hällristningar – innan regnet suddar ut dem

Publicerad 2023-05-14

Berghällen i Kärrtorp är ett populärt tillhåll för klottrare.

Redan för 2 500 år sedan.

Här hittade arkeologistudenten Maja Åkerström, 30, sitt livs första hällristningar på första försöket.

Men den som vill se dem får skynda sig – innan kritan regnar bort.

– Då får man förlita sig på den lågt stående solen – eller använda ficklampa, säger Maja.

På den stora gräsplanen i Kärrtorp i södra Stockholm ligger folk och solar och sitter och fikar i den plötsliga och efterlängtade sommarvärmen.

Men många har också kommit hit för att titta på Maja Åkerströms nyfunna hällristningar, som Mitt i Stockholm var först att rapportera om.

– Så spännande att få dem, säger Ulrika Sundqvist från Solna, som tagit sig söder om stan för att få se de första kända figurhällristningarna funna i Stockholms stad.

Arkeologen Emelie Bernhard, som också kommit för att titta, är lite avundsjuk på fyndet.

– Ja, lite så känns det ju, säger hon.

Maja Åkerström, 30, hittade Stockholms första hällristningar.

Från yngre bronsåldern

På den sluttande berghällen syns fem skepp, troligen från yngre bronsåldern för 2 500 år sedan.

Just nu är de ifyllda med krita – annars skulle vi inte ens se dem i den gassande solen.

Så grunda är inristningarna efter alla dessa år.

När vi känner med fingrarna anas bara konturerna av skeppen som knackats in i berget.

På den sluttande berghällen syns fem skepp, troligen från yngre bronsåldern.

– Jag har ju gått här jättemånga gånger utan att ha en aning om att de har funnits här hela tiden, säger Maja Åkerström.

Efter sommaren är hon färdig arkeolog efter fem års studier.

Och med all rätt är hon mäkta stolt över sitt fynd.

– Ja, det är jag. Och det är jättekul att så många kommer för att se dem, säger Maja Åkerström.

Hon har aldrig varit ute och letat efter hällristningar förut.

Men i höstas, på en utgrävning, lyssnade hon på en föreläsningen av hällristningsexperten Sven-Gunnar Broström.

Han berättade att det bästa sättet att upptäcka ristningar är när solen står tillräckligt lågt på himlen.

Sagt och gjort.

”Jag har ju gått här jättemånga gånger utan att ha en aning om att de har funnits här hela tiden”, säger Maja.

Tvivlade på fyndet

Maja Åkerström bestämde sig för att öva på tekniken – på just den här berghällen, eftersom hon växt upp i närheten.

Men det gick bättre än hon ens kunnat föreställa sig.

”Jag tvivlade ganska mycket till en början”, säger Maja.

I den låga septembersolen anade hon två skepp i släpljuset över berghällen.

– Jag trodde inte att det var sant. Det var absurt. Kunde det verkligen vara det? eller var det inte det. Jag tvivlade ganska mycket till en början, säger Maja.

Det var det.

Några kvällar senare återvände hon och klasskamraten Julia Schulte.

Då hade det hunnit bli mörkt och Maja svepte med ficklampan nedanför de två skeppen – då såg Julia tre skepp till, några meter därifrån.

Nu har hällristningsexperterna Sven-Gunnar Broström och Kenneth Irestam också studerat hällristningar och dokumenterat dem på uppdrag av länsstyrelsen.

– Det här är äkta vara från bronsåldern. Det är religiösa, ockulta symboler i en föregångare till asatron. De som bodde i området var bofasta bönder med djur och åkerbruk, säger Sven-Gunnar Broström till Mitt i.

Ska tatuera in skeppet

I samband med det kritade man figurerna för att göra dem synliga och kunna avbilda dem.

Men – vid nästa regn försvinner färgen och ristningarna blir ”osynliga” igen.

Den som vill se hällristningarna får skynda sig – innan kritan regnar bort.

Då gäller det att vara här vid exakt rätt tid – när solen står ovanför trädtopparna på väg ner – för att få syn på dem.

– Annars kan man lysa lågt ned med en ficklampa, men då måste det ju vara mörkt, säger Maja.

Sven-Gunnar Broström är glad och tacksam över Majas fynd.

– Jag är imponerad. Hon verkar ha anlag för det, säger han.

Han hoppas också att så många som möjligt ska komma och titta på ristningarna – det är bra att vetskapen om dem sprids, menar han.

– Det är bättre om alla vet var de finns – det skyddar dem bättre än att rita i dem permanent, säger han.

Och Maja Åkerström har fått blodad tand. Det här är inte sista gången hon letar hällristningar.

Själv ska hon dokumentera det unika fyndet - på sin arm.

– Min lillebror är tatuerare och han ska få tatuera ett av de två skeppen jag hittade föst på min arm, säger hon.

Följ ämnen i artikeln