”Ett totalt vansinnesdåd”
Svenskar i Christchurch om terrordådet
Uppdaterad 2019-03-18 | Publicerad 2019-03-17
CHRISTCHURCH. För åtta år sedan drabbades staden av en av Nya Zeelands värsta naturkatastrofer.
Nu sörjer de igen – efter ett högerextremt terrordåd i staden där ingen såg det komma.
– Alla går ihop och står enade när något har hänt, säger svenska Sanna Myrsell.
Svenskorna Sanna Myrsell och Catherine Ireland har bott länge i Christchurch, Nya Zeelands tredje största stad. Aftonbladet träffar dem vid en minnesplats i en park, dit vännerna gått för att lämna blommor.
– Det har varit ganska omtumlande, det känns overkligt. Nu har inte vi drabbats personligen, vi känner inte något av offren, men det är väldigt svårt att ta in, säger Sanna Myrsell.
Dottern låstes in i fyra timmar
I fredags befann sig hela staden i ”lockdown” när larmet gick om en aktiv skytt.
– Jag var på jobbet och fick ett meddelande från min dotter, hon satt instängd i sitt klassrum och gömde sig under ett bord. Hon visste inte om det var en övning eller om det var något som hade hänt. Så jag kollade på nätet och såg att det var något som hänt, på riktigt.
– Jag fick vänta på att jag fick hämta hem henne, det tog fyra timmar innan jag fick klartecken, fortsätter Sanna Myrsell.
Värms av hjältehistorierna
Samtidigt börjar hjältehistorierna sippra fram, om människor som försökte hindra Brenton Tarrant att skjuta fler oskyldiga offer. Betydligt fler kunde ha dödats i moskén i Linwood, där ett tiotal dödades, jämfört med det fyrdubbla i Al Noor-moskén.
Den totala dödssiffran steg igår till 50 personer.
Abdul Aziz var i Linwood-moskén med sina fyra söner. När Brenton Tarrant gick till bilen, troligtvis för att byta vapen, tog Aziz upp terroristens slängda vapen och försökte skjuta Tarrant. När vapnet klickade slängde han det ”som ett spjut” genom vindrutan.
Brenton Tarrant svor och skrek att han skulle komma tillbaka och döda dem allihop, körde iväg och prejades senare av vägen av polis.
– Man vet inte om man vill ha tv:n på eller inte, å ena sidan vill man vara informerad och å andra sidan är det väldigt emotionellt. Men det är verkligen värmande att se vad folk gick igenom, med fara för sina egna liv gjorde de allt de kunde för att försöka stoppa det här, säger Catherine Ireland.
”Hittar inte ord”
Aftonbladet har talat med Ebtsam Muhsin, vars make sköts i axeln i Al Noor-moskén. Och Omar, som rest från Auckland för att hjälpa till att begrava dödsoffren.
Ingen av dem trodde att ett terrordåd kunde hända här – i fredliga Nya Zeeland och Christchurch – och inte heller svenskorna.
– Det kanske är därför han har gjorde det just här, där ingen förväntar sig att det ska hända. Man får hoppas att detta är ett enskilt totalt vansinnesdåd. Jag hittar inte ord ibland, jag är fortfarande så förvånad att det kan hända här – och ledsen, att Nya Zeeland inte hade den säkra omgivningen som vi trodde att vi hade för alla dessa stackars offer, säger Catherine Ireland.
Men precis som efter jordbävningen 2011 – då 185 personer dog, något som betraktas som en av Nya Zeelands värsta naturkatastrofer – upplever svensk-nyzeeländarna att staden slutit upp för varandra igen.
– Christchurch har blivit känt för att alla står upp för varandra, och hjälper främlingar som förlorat hem eller anhöriga, säger Sanna Myrsell.