Marinas familj hörd i rätten

helskärm

UDDEVALLA. Marinas mamma upptäckte inte heller det intorkade blodet i madrassen trots att hon dammsög sängen i dotterns sovrum.

– Det här äckliga fleecetyget låg över. Jag kämpade för att ta bort det men gav upp. Förstår inte varför jag inte bara tog en sax och klippte upp det, sa hon i Uddevalla tingsrätt i dag på förmiddagen.

Exsambon står åtalad, misstänkt för att ha mördat Marina. Han höll blicken fastnaglad på papperet framför sig och rörde inte en min under de känslosamma förhören med Marinas föräldrar och ena syster.

Polisens tekniker missade den nerblodade madrassen när de undersökte Marinas hus i Spekeröd för drygt ett år sedan. Då hade det bara gått en dryg vecka sen Marina försvann.

Någon hade placerat fleecetyget ovanpå – och det fastnade.

– Det satt som fastspikat, sa mamman.

Först när nya hyresgäster flyttat in lyckades kvinnan i familjen slita bort det och upptäckte vad som dolde sig under fleecetyget. Mamman berättade hur en av Marinas systrar ringt:

– Mamma, nu har de hittat blod i sängen. Jag ringde Berry (Nejding, polisen) på en gång.

Mamman berättade hur dottern kom till föräldrahemmet första gången med sin nya pojkvän, den i dag misstänkta 38-åringen.

– Marina var jätteglad i början. Men hon blev allt mer och mer innesluten.

Svärsonen märkte ord och kritiserade både Marinas mamma, hennes syster och systerns pojkvän öppet.

Pappan brister i gråt när han ska berätta att han snabbt förstod att Marina aldrig skulle komma tillbaka.

– Vi hade nästan daglig kontakt, mycket i telefon plus att hon var ute hos oss tre-fyra gånger i veckan. Jag reagerade mot att hon nästan aldrig kom ensam.

Föräldrarna köpte huset i Spekeröd. Tre dagar innan Marina försvann skrev de över det på henne.

Strax före lunch var det dags för Marinas lillasyster att berätta.

– Vi har varit som tvillingar även om det skiljer 5 år mellan oss. Hon tog hand om mig och var som min extramamma. Vi träffades mycket mer innan hon träffade NN (den åtalade), säger systern.

Hon fick veta att det var slut mellan Marina och sambon redan i oktober 2009.

– Men hon tyckte synd om honom. När jag fick reda på att han bodde kvar som inneboende blev jag besviken, Marina sa att de försökte hitta boende till honom så fort som möjligt. Vi fortsatte att fråga, säger systern.

Hon tyckte att det blev lättare att hålla kontakt med Marina – men hon ringde alltid systerns mobil.

– Jag ville inte ringa hem till henne. Han satt bakom och rättade henne om hon sa fel, säger systern.

Systern kände till att Marina hade börjat träffa andra män som hon fick kontakt med via nätet.

– Hon sa namn, kanske fem stycken. Hon brukade ringa mig innan hon skulle träffa någon.

Marina ville också ha hjälp av systern – för att inte väcka exsambons ilska. Om 38-åringen skulle ringa och fråga efter Marina skulle systern säga att hon precis åkt därifrån – och sen ringa Marina och tala om att han frågat efter henne.

Åklagaren frågar varför.

– Han var svartsjuk och hon var orolig för hans temperament, svarar systern.

Marinas andra syster säger:

– I samband med åtalet för misshandeln av NN:s barn, hösten 2008, var det inte alls bra. Han hade börjat med droger igen.  Hon borde ha brutit med honom. Jag kände inte alls den storasyster jag vuxit upp med. Hon hade alltid stått på sig, ingen har kunnat sätta sig på henne.

Familjen var rädd att Marina skulle bryta kontakten om de försökte pusha henne att bryta. Därför valde de att ta ett steg tillbaka.

Kammaråklagare Per-Åke Kvarnström känner väl till misshandelsfallet. Han var åklagare även i det målet - som slutade med en fällande dom i hovrätten.

– Jag försökte acceptera hennes val, försökte vara snäll och trevlig. Men jag har mått psykiskt dåligt i hans sällskap. Han är en person som tycker om att trycka ner andra för att själv må bättre, säger systern.

Hon börjar gråta – och säger att hon tycker att det är jobbigt att sitta i samma rättegångsal som 38-åringen. Han fortsätter att titta rakt ner på sitt papper.

Systern hade sista kontakten, via Facebook, med Marina kvällen innan hon försvann. De planerade att åka till New York tillsamman. Dagen hade varit "för jävlig" för storasystern. Hon och 38-åringen hade grälat. Utflykten till Tjörn, där de skulle åka wakeboard, hade havererat totalt.

– Hon sa att hon gjort allt för att han skulle få en bra födelsedag, säger systern.

Hon tror inte att Marina gett sig iväg frivilligt.

– Hon skulle aldrig hålla sig borta från oss, inte missa allt det hon missat, inte en chans.