De otroligt rika och otroligt fattiga lever sida vid sida
Publicerad 2024-04-24
PALM BEACH. Inget demokratiskt land består av sådana extremer som USA – en supermakt som slits itu av politiska, religiösa och moraliska motsättningar.
Aftonbladets Peter Kadhammar reste till Extremernas land.
I dag: De otroligt fattiga som lever jämsides med de otroligt rika.
De mycket fattiga och mycket rika lever sida vid sida i Palm Beach.
Bara en smal lagun skiljer dem åt. I Currie Park på västra sidan sitter Ron Forkner i sin pickup, en stor Ford F-350 med trasig motor. Bilen är hans hem, verkstad – hans allt.
Forkner behöver 1500 dollar för att laga motorn. De pengarna har han inte, så han sitter i bilen och väntar, oklart på vad. Enda hjälpen han får kommer från två äldre damer som matar de hemlösa katterna i parken. De brukar ha med en smörgås till Forkner.
Från bilen ser han ut över småbåtshamnen och över lagunen till den vackra strandpromenaden i Palm Beach och den täta grönskan som döljer de mycket rikas hem. De herrgårdsliknande husen gömmer sig bakom täta häckar som är tre meter, fyra, fem, upp till tio meter höga.
Denna dag annonserar mäklaren Christian Angle ut en fastighet för 187 500 000 dollar, drygt två miljarder kronor. 22 badrum och toaletter, elva sovrum, tennisbana (”en av få i Palm Beach”), två dockor för båtarna och så vidare.
Fastigheten är extrem, medges. De andra lägenheterna och fastigheterna mäklaren bjuder ut kostar från knappt fyra miljoner dollar till 55 – från 44 miljoner kronor till 600.
Ron Forkner känner ingen avund och ingen ilska där han sitter i den fuktiga hettan i sina överlastade bil med utslitna däck och trasig motor. Avståndet över lagunen är inte stort men avståndet till de rika oändligt.
– De är välsignade.
Han har djup, sävlig röst och vänliga ögon där det inte finns en skymt av agg eller bitterhet. Han är fostrad i ett kristet hem i ett land som hyllar individens kraft och ansvar. Varje kväll ber Ron Forkner. Det enda han ber Gud om är välsignelse. Det världsliga ber han staden West Palm Beach om. Socialhjälp. Två gånger har han bett, två gånger har han fått nej.
– Men de ger mig matkuponger.
För inte länge sedan tillhörde Forkner den strävsamma amerikanska arbetarklassen, den som i politikernas tal alltid kallas medelklass.
Han är certifierad elektriker, arbetade åt samma fastighetsägare i tio år. I anställningsavtalet ingick tjänstebostad – en enrummare –, telefon, el, vatten, bränsle och försäkring för bilen. Lön: 4 000 dollar i månaden.
Bra jobb, bra lön, bra villkor.
Men så sålde ägaren till en man från New York. Han byggde om och till och omvandlade fastigheterna till bostadsrätter. Han behövde inte Ron Forkners tjänster men han behövde enrummaren.
Så nu sitter Ron Forkner med sitt bohag i sin utslitna pickup och dåsar bort dagarna. En ny bostad är inte att tänka på när hyrorna går upp, upp, upp.
Varför tar han sig inte i kragen? Visar initiativkraft? Han super inte, knarkar inte, har ett yrke.
Fattigdomen har sina stadier precis som när man sjunker. Trycket ökar ju längre ner man kommer och ju högre tryck desto svårare att ta sig upp.
Ron Forkners granne Tyrone Gathers har inte sjunkit så djupt.
Än.
Kanske klarar han att hålla sig flytande.
Han sitter i sin Nissan Altima under ett mangoträd. De torra, smala löven har fallit som konfetti över det gråa gräset och den bruna jorden. Det är lördag. Tyrone Gathers skriver ett schema för den kommande arbetsveckan.
Han är säkerhetsvakt och chaufför på en vårdhem för psykiskt sjuka. Till hans uppgifter hör att hämta och lämna patienter.
Ett bra jobb. Han tjänar 1200 dollar i veckan. Han hyrde en lägenhet för 1450 i månaden, en trerummare. Han var aldrig efter med hyran, super inte, knarkar inte.
En dag sa hyresvärden upp kontraktet. Han skulle renovera. Lyxa till huset. Öka sina inkomster.
Alla hyllar den skötsamma medelklassen. De som arbetar, betalar skatt och har privata försäkringar.
Som Tyrone Gathers.
Han har hälsoförsäkring, tandvårdsförsäkring och gymkort, sparar pengar på banken, betalar skatt. Men ingenstans att bo.
Han har tittat på lägenheter; hyran har aldrig varit under 4000 dollar plus 2000 till 4000 i säkerhet innan man flyttar in.
Han har funderat på att hyra en bädd på något ungkarlshotell. 1300 i månaden. Det är för mycket. Bo inneboende någonstans? 900 dollar.
– Otroligt!
Gathers blir upprörd när han nämner priserna, det är enda gången.
I jämförelse med Ron Forkner är Tyrone Gathers välbeställd. Han har sin Nissan. Han har en stor Chevrolet Suburban som han sover i. I två år har han levt så. Han håller skenet uppe. Arbetskamraterna tror att han åker hem när han åker till Currie Parks tristess.
–Jag duschar på gymmet. Jag är snygg och ren när jag kommer till jobbet. Det måste finnas ett ljus i slutet av tunneln. När du plötsligt förlorar allt… du måste hålla huvudet högt.
Varje kväll ber han.
– Jag säger till Gud att jag älskar Honom och tackar för allt Han gett mig. Om vi inte upplever det dåliga, hur ska vi då kunna uppskatta det goda?
De fattigas olika stadier är tydliga.
Tyrone Gathers som kämpar för att hålla sig kvar på ytan, Ron Forkner som sjunkit och som verkar ha gett upp, deras granne Everett McShan som är pizzabud och daglönare och som skrattar bittert när han får en fråga om framtiden – ”jag ska bli president!” – till knarkarna och fyllona på bänkarna borta på North Flagler Drive.
De rikas stadier är också tydliga.
Några stenkast från de hemlösa ligger ramperna för övre medelklassens fritidsbåtar. De kommer med stora pickuper – sådana som Ron Forkner bor i men nya och rena och snygga – och backar ner kärrorna med båtar i lagunen tills de flyter. Ett par ivriga hjälpredor hastar runt, ränner kring bilarna och båtarna, lossar tampar, håller emot, trycker på, gör allt för att göra sig nyttiga och tjäna en slant.
De hemlösa?
Victor Vagna med egen elfirma, sju anställda, säger:
– Lidandet finns över hela världen. Fattiga och rika har alltid levt bredvid varandra. Man måste tänka på att köra rätt gator bara så att man inte råkar ut för några kriminella.
Han ska ut med båten tillsammans med sin fru och tonårige son.
De hemlösa?
Adolfo Colman, läkare, som ska ut med båten tillsammans med sin dotter Leyla, säger:
– Det är likadant överallt. Det finns rika och det finns fattiga. Vädret är bra här så de kan sova utomhus. De skapar inga problem. Jag är inte rädd för dem. De är oftast vänliga. Stan borde ordna med härbärgen.
Så åker man över Flagler-bron till själva Palm Beach. Flagler Drive. Flagler Bridge. Flagler Museum.
Henry Flagler var med och grundade Standard Oil på 1860-talet. Sedan anlade han en järnväg i Florida och grundade städerna Miami och Palm Beach. Han var sin tids Elon Musk eller Mark Zuckerberg.
Och när man promenerar, inte genom, inte i, utan bredvid den otroliga rikedomen i Palm Beach – alla dessa Bentleys, Rolls-Royce, Aston Martins, Ferraris, Lamborghinis! alla dessa butiker för de dyraste klockorna, dyraste kläderna! – då träffar man dem som skapat sina ofattbara förmögenheter genom vår tids industriella och finansiella omvälvningar. Moderna Flaglers.
Ett äldre par är ute och rastar hunden. De flyttade hit från San Francisco, här är vädret bra och Florida är en skattevänlig stat, säger mannen.
De hemlösa på andra sidan lagunen?
– Det finns miljoner orsaker. Ekonomiska. Mentala. En del vill vara hemlösa, hur konstigt det än låter, säger kvinnan.
– Många kommer hit för klimatet, säger mannen.
De vill inte tala mer. Är besvärade. Tar farväl utanför sin vita villa med kolonner.
Eller den gamle mannen med dålig hörsel som rastar sin cocker spaniel. Han arbetade på börsen i New York.
– Jag flyttade hit när jag pensionerade mig och här stannar jag tills jag lägger benen i vädret. Palm Beach håller toppstandard. Bästa platsen i landet.
De hemlösa?
– Jag åker aldrig över till andra sidan. Jag vill inte ha med det att göra.
Alla är försiktiga. Inga namn. Inga bilder. Talar de så är det kortfattat, försiktigt. Utom kvinnan i 70-årsåldern som svarar på frågan vad som är det bästa med Palm Beach. Två meningar:
– Göra av med pengar och göra ingenting. Ha en välsignad dag.
Bara en kvinna talar glatt och öppet. Hennes man skapade sin förmögenhet på el- och fiberkablar.
Det bästa med Palm Beach är kulturen, säger hon. Konst. Teater. I Palm Beach finns allt. Och människorna är underbara.
De hemlösa?
Hon anser att miljardärer borde betala mer skatt. Hon är republikan men kritisk till hur Republikanska partiet har utvecklats.
Dess ledare är Donald Trump. Hans privata klubb Mar-a-Lago ligger i södra Palm Beach.
Kvinnan ger sitt namn. Poserar för en bild.
Några minuter senare springer hon ikapp oss. Ber mig stryka hennes namn, ber Peter Wixtröm att radera hennes foto.
Det fläktar, varma vindbyar söderifrån. Tunga moln. Plötslig hetta när solen bryter igenom. På Worth Avenue flanerar turister och lokalbefolkning och tittar i skyltfönstren till juvelerarbutiker och konsthandlare, skönhetssalonger och klädboutiquer. En man som heter Roger parkerar sin röda Ferrari cabriolet framför en Bentley. Han säger att han älskar vädret, stränderna, restaurangerna och shoppingen. Kvinnan som poserade för en bild hastar i kapp oss igen. Hon ber om anteckningarna från vårt samtal. Jag river ur dem och säger:
– Ha en bra dag.
Hon ser lättad ut.
På Surfside Diner borta på County Road sitter en man i prästkrage. Han heter DJ Griffin och är pastor i Holy Trinity Church i West Palm Beach på andra sidan lagunen. Han är här med sin fru Sam för att luncha och ta en promenad.
Griffin miste sin anställning i Dallas, Texas, under pandemin. Kyrkan hade inte råd att ha honom kvar. Så han sökte sig hit. Han hade tur. Genom en församlingsmedlem fick paret Griffin hyra en trerummare för 3400 dollar i månaden, 2000 mer än det kostade i Dallas. Ändå ett verkligt bra pris. Normalt skulle lägenheten kosta 10 000. Dollar.
Men senast första maj måste de flytta. Huset ska rustas upp och hyran blir betydligt högre. Paret Griffin letar efter bostad, letar och letar. Att köpa något för hans lön som präst och hennes som frilansande grafisk designer är omöjligt.
– Det fanns en tid när präster kunde köpa sitt eget hus, säger DJ Griffin.
Han blir intensivare ju längre vi samtalar.
– Människor som levt och arbetat hela sina liv prisas ut från sina hem. Folk flyttar hit norrifrån och driver upp priserna.
– Ingen får hjälp. Folk får klara sig själva, säger Sam. Du kan hyra en lägenhet här i Palm Beach för 4600 dollar i månaden. 30 kvadratmeter. Och du måste flytta ut under högsäsongen på vintern för turisterna betalar mer.
– Det kommer människor härifrån till vår församling på andra sidan bron, säger DJ Griffin. De söker upp oss för att de inte står ut med att dömas efter sina pengar, vad de säger, hur de ser ut, vad de har. Alla har ögonen på varandra.
– Det blir kvävande och instängt, säger Sam.
Denna ofattbara rikedom, och denna rädsla när du befinner dig högst upp, långt långt över alla andra.
På andra sidan bron lever Tyrone och Ron i sina bilar och de är inte rädda, det finns inte längre något att frukta.