”Nu bet Palme i trottoaren, sa jag. Det kanske var olämpligt.”

Lisa Röstlund

Han kallas ”polisman B” i utredningen av polisspåret kring Palmemordet och klassades som högerextrem av Säpo. 

På mordnatten ringde Göran in till vakthavande befäl och ­uttryckte sin tillfredsställelse.

– Jag sa: ”Nu bet han i trottoaren”.

Göran, 65, är i dag pensionär och bor utanför Stockholm. Han jobbade fram till 1984 vid Norrmalmspolisen och vid tiden för mordet vid kriminalpolisen. ­Göran är en av poliserna vars namn dyker upp upprepade gånger i samband med utredningen av det så kallade polisspåret – att en konspiration av ­högerextrema poliser skulle ha samverkat för att mörda Palme.

Regeringen satte samman en granskningskommission om Palmeutredningen och i sitt ­betänkande från 1999 kritiseras utredarna för att inte ha följt upp spåret tillräckligt. Göran har där fått beteckningen ”polisman B”.

Sägs vara nazist

I en pärm märkt ”Projekt Adolf” hos säkerhetspolisen finns en personförteckning över ­personer som ansågs vara högerextrema. Där uppges polisman B vara ”nazist och klart uttalad motståndare till det rådande demokratiska statsskicket”. Han uppges ha stort inflytande inom polisen och anordna sammankomster av 16 handplockade namngivna ­personer, inte bara poliser utan även en journalist, en domare och en advokat. ”Herrklubben” uppgavs ha ”dragning åt det höger­extrema hållet”, och noterades mellan 1982 och februari 1984 ha haft åtminstone elva sammankomster i Van der Lindeska valven vid Västerlånggatan i Gamla stan i Stockholm. ”Nazisthälsning förekommer”, finns noterat.

När Aftonbladet ringer upp­repar Göran att han är skeptisk mot journalister, men att han nu gör ett undantag.

Vad säger du om att Säpo ­klassar dig som högerextrem?

– Det får stå för dem. Det beror ju på hur man definierar högerextrem. Vissa var socialdemokrater, andra var KPML(r):are och andra mer åt det blå hållet, så att säga. Men jag lät aldrig politiska hänseenden påverka mig i yrket. Aldrig.

Men sympatiserade du med ­nazismen?

– Nej, det har jag aldrig gjort. Och det finns ingenting, jag har inga domar eller anmälningar mot mig. Det finns inte en polis som skulle säga att jag har misskött mig. Det hette att jag betedde mig illa mot kvinnliga poliser, men det är också ett falsarium. Jag har anklagats för en mängd saker som inte stämmer och anledningen i det fallet var att jag kallade chefen inkompetent.

Fanns det en högerextrem grupp inom Norrmalmspolisen?

– Nej, det gjorde det inte. Det tillsattes ju en Norrmalmsutredning och där fick vissa möjlighet att sätta kniven i ryggen på sådana som inte kunde försvara sig. Uppgifterna om mig kom bland annat från en socialdemokratisk ledamot i polisnämnden. Han hade fått för sig att jag var högerextrem.

Vad fick han det ifrån, tror du?

– Ingen aning. Han var polisfientlig.

Du ordnade herrmiddagar.

– Ja, det gjorde jag. Det var inte bara folk från polisen som när­varade. Ska man inte inom en ­demokrati få äta, dricka gott och lyssna på föredrag? Föredragen var allt från ”skola förr och nu”, ubåtar och annat. Säpo hade span, men de fick ju ingenting. Det var ingenting olagligt.

Säpo noterade att nazi-­hälsningar förekom.

– Det har jag aldrig sett. Det kan ha förekommit som skämt. Men jag tycker inte att det är roligt.

Den här festen som hölls dagen efter Palmemordet, där någon ska ha skålat för mordet. Var du på den?

– Nej jag närvarade inte. Men det där var en fest som var planerad sedan länge, och så höll man den. Sedan var det någon som ska ha skålat i champagne.

Ur polisstyrelsens uppgifter kring ”polisspåret” finns följande nedskrivet: ”Tidigt på morgonen den 1 mars uppringdes vakthavande befäl av en polisman som tidigare tjänstgjort vid vaktdistriktet. Under telefonsamtalet skall ­polismannen ha uttryckt sin tillfredsställelse över mordet på Olof Palme med uttryck i stilen ’så dog den fähunden Palme’. ­Befälet anmälde detta till vakt­distriktschefen.”

Nöjd att han var borta

Du ringde och uttryckte tillfredsställelse över mordet.

– Ja. Jag ringde in till vakthavande befäl som var en vän, men det var obetänksamt av mig. Jag sa att ”nu är han borta. Nu bet han i gräset”. Nej, ”nu bet han i trottoaren”, sa jag nog. Och jag sa att ”det här hade jag varnat för länge, att det skulle hända”.

– Men det samtalet tog han ­sedan upp på morgonmötet vid överlämningen. Det var inte vänskapligt gjort av honom och det där ångrade han sen. Anledningen till att jag ringde var att jag hade en granne som var pressansvarig vid amerikanska ambassaden som hörde av sig, och jag ville höra om jag kunde få något.

Men du uttryckte alltså ­tillfredsställelse över mordet?

– Jag sa "nu är han borta". Man har ju rätt att ringa runt och höra vad vänner tycker. Och jag var nöjd med att han var borta, att slippa se honom samtala med Sovjet och nicka åt kärnvapen riktade åt Mälardalen och samtala med DDR:s statschef Erich Honecker. Det tyckte jag inte om. Jag tyckte inte om Palme, och det måste man ju vara fri att tycka. Däremot är jag olycklig över att Sveriges statsminister mördats och jag är oerhört kritisk till utredningarna. Direkt när jag såg avspärrningarna blev jag bedrövad över hur illa det hela har skötts.

"Kulorna kan vara planterade"

– Och de där kulorna som man sa sig ha hittat i rännstenen, det tror jag inte är de kulorna. De tror jag kan vara planterade. Anledningen varför man gjort så vet jag inte. Jag är övertygad om att det är Christer Pettersson. Allt tyder ju på honom, Lisbeth Palme är säker på det och man får inte glömma att han är dömd för mordet i tingsrätten. Att det ska hålla på och nystas i det här "polisspåret" är bara strunt.

Talades det inom polisen om att ”Palme måste bort”?

– Nej. Det fanns sådana rykten som gick, men så var det inte.

Till Aftonbladet har en källa, som jobbar inom näringslivet, uppgett att han av en vän som var polis vid Norrmalm, fick ­frågan om han ville skjuta ­Palme. Vad säger du om det?

– Det är helt nytt för mig. ­Skulle det ha funnits en polis­konspiration skulle det ha ­kommit fram. Det är ju rätt mycket ­pengar det handlar om.

Hur ser du på det här i efterhand, att du har förekommit i de här sammanhangen?

– Jag har ju aldrig varit med i utredningen, aldrig tagits in på förhör eller så. Jag var hemma med min fru på kvällen för mordet. Skriverierna har varit jobbiga för min fru och mina barn.

Fotnot: Göran heter egentligen något annat.