Hon körde bil – fick lämna landet

Den saudiska aktivisten Manal al-Sharif trotsade regimen, satte sig bakom ratten och styrde mot ett förändrat liv. Att regimen skulle göra allt för att tysta henne insåg hon.

– Men sanningen är som solen, den kommer alltid fram till sist, säger den nyblivna författaren till TT.

Som sista land i världen ska Saudiarabien den 24 juni tillåta att kvinnor kör bil. Saudiska kvinnor har de senaste veckorna stolt visat upp sina körkort på sociala medier.

Men glädjebägaren grumlas av att flera kvinnor gripits och ännu sitter fängslade för att de körde bil i förväg.

– Ingen har en aning om vad som har hänt dem. Det är så sorgligt. Dessa kvinnor är några av de mest framstående aktivisterna. Jag känner dem väl, de är inga landsförrädare, säger Manal al-Sharif på telefon från Sydney i Australien.

Hetlevrad fundamentalist

Manal al-Sharif vet vad det vill säga att gripas av saudisk polis. Nio dagar satt hon i fängelse för sin egen bilkörning, dagar präglade av sömnbrist, ständig oro och kackerlackors krypande över kroppen. Efteråt blev hon av med sitt jobb, hon smutskastades, mottog dödshot och mer eller mindre tvingades att flytta utomlands. Via Dubai kom hon till Sydney i Australien där hon bor än i dag, tillsammans med sin brasilianske man och deras son.

Att hon en dag skulle bli en av de främsta förkämparna för saudiska kvinnors rättigheter fanns från början inte på kartan. Tvärtom var hon under sin uppväxt en hetlevrad förespråkare av en ytterst fundamentalistisk version av islam. Hon kontrollerade inte bara sig själv utan även den övriga familjen och brukade smälta sin brors popband i ugnen eftersom de var ”haram”, förbjudna.

– Vi är uppfostrade till att vara snälla flickor och hela samhället – som kontrolleras av radikala islamister som alltid har sett ned på kvinnor – programmerar oss att uppfylla andra människors önskemål, säger hon och fortsätter:

– Jag var inte lycklig och ju mer jag försökte följa reglerna desto olyckligare blev jag.

Monumentalt genomslag

Vägen mot aktivismen växte långsamt fram, och gradvis började hon vända sig mot de orättvisor som låg som ett tungt sjok över henne. Hon insåg det absurda i att hon, en dataingenjör och välutbildad vuxen kvinna, inte ens hade rätt att köra sin egen bil utan måste förlita sig på manliga taxichaufförer.

– Till sist började jag tänja på reglerna. Jag slutade be om lov. Det är väldigt viktigt att ta ställning och i slutänden handlar det om att ta kontrollen över sitt eget liv. Att vara sann mot sig själv, säger Manal al-Sharif.

En del i uppvaknandet kommer under tiden då hon bor i USA för att studera. Och även om det finns aspekter av det amerikanska samhället som hon har invändningar emot, öppnas hennes ögon på många sätt. Hon läser om Rosa Parks, den svarta kvinna som under segregationens dagar vägrade att sätta sig längst bak i bussen. Manal al-Sharif känner igen sig. Hon läser Simone de Beauvoir och slukar feministisk litteratur.

Så när Manal al-Sharif till sist lade sina händer på ratten, den där majdagen 2011, och dessutom lade ut en video med körningen på Youtube, var hon väl medveten om att det skulle förarga regimen.

Men att genomslaget skulle bli så monumentalt förstod hon inte förrän nästa morgon, då hon blev varse att hennes video hade visats 700 000 gånger.

– De kallade mig för aktivist i medierna. Men då förstod jag inte vad det betydde och var tvungen att slå upp ordet, säger hon.

– Jag brukar säga att jag blev aktivist av en tillfällighet.

"Till sist började jag tänja på reglerna. Jag slutade be om lov."

Den saudiska kvinnorättsaktivisten Manal al-Sharif om hur hon till sist trotsade systemet.