”Sorgen var bedövande”
Publicerad 2012-05-05
I går berättade vi om Jimmy Fredriksson som blev utförsäkrad från Försäkringskassan efter dottern Mejas död.
Hans berättelse har fått tiotusentals svenskar att rasa mot beslutet.
Nu har Försäkringskassan i Umeå kallat honom till ett möte på måndag.
– Det är ett halvår för sent, säger Jimmy Fredriksson.
Aftonbladet har följt upp tre liknande fall som vi skrivit om tidigare.
Socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M) ville inte kommentera kritiken i går.
Nellie
Nellie Pilsetneks dotter dog i magen i åttonde månaden.
Men Försäkringskassan godtog inte sjukskrivningen.
– Jag blir alldeles ledsen när jag tänker på det, säger Nellie, 31.
Våren 2010 väntade Nellie och Tobias Pilsetnek sitt första barn. Men i vecka 33 dog flickan och Nellie tvingades föda ut sitt döda barn.
– Det var det värsta som har hänt mig, sorgen och smärtan var bedövande, säger hon.
Nellie och Tobias sjukskrevs av läkaren för sömnsvårigheter, depression och oro. Men det vägrade Försäkringskassan att godkänna – trots flera intyg från läkare och kurator.
Dagen efter att Aftonbladet skrivit om föräldrarnas kamp ringde Försäkringskassan upp och sa att de hade ändrat sitt beslut.
– Jag hade verkligen kämpat för att lösa situationen, media var en sista utväg. Visst var det en lättnad att de ändrade sitt beslut, men det borde inte grunda sig på om man är med i en tidning eller inte, säger Nellie.
Hon var sjukskriven i tre månader innan hon började arbeta halvtid. Ett år senare föddes lillebror Fred.
Sofie
Dagen efter sonen Victors död skulle Sofie Karlsson ha anmält sig till arbetsförmedlingen.
Annars vägrade Försäkringskassan betala sjukpenning.
– Jag fick aldrig rätt mot Försäkringskassan, men det blev en lagändring, säger Sofie.
Den 14 april 2009 dog Victor, 1,5 år av cancersjukdomen neuroblastom. Men när Sofie Karlsson sökte pengar från Försäkringskassan fick hon nej.
Eftersom Sofie var arbetslös och hade vårdat sin sjuke son fram tills hans död var hon tvungen att skriva in sig på arbetsförmedlingen för att få sjukpenning.
– Dagen efter hans död skulle jag ha stått som arbetssökande, säger hon.
Själv var hon förlamad av sorg, men hennes pappa blev förbannad och hjälpte till att överklaga beslutet. Länsrätten ändrade beslutet, men Försäkringskassan överklagade och fick till slut rätt:
Sofie hade inte rätt till pengarna.
Men vid årsskiftet 2011 infördes rätten till sorgepeng efter massiv kritik mot reglerna. Lagändringen innebär att föräldrar som förlorar ett barn har rätt till tio dagars tillfällig föräldrapenning i samband med dödsfallet.
– Man blir så förstörd när man förlorar sitt barn. Det ska inte spela någon roll om du är egenföretagare, arbetslös eller om du har ett jobb.
På dagen nio månader efter Victors död föddes lillasyster Vilma.
– Vilma var min räddning, allt var så nattsvart innan jag fick veta att jag var gravid, säger Sofie.
Kyrks
Det har gått två år sedan Jonas, 18, förlorade kampen mot cancern.
Carina och Björn Kyrk har fortfarande svårt att sova.
– Om samhället visade förståelse skulle det gå mycket lättare att resa sig, säger Carina.
När Jonas dog var det slutet på två och ett halvt års kamp, Carina och Björn hade vårdat sin sjuke son, pendlat mellan hopp och förtvivlan.
– Jag hade gått ner tio kilo, jag glömde bort att äta, sov inte nattetid. All energi gick åt till att ta hand om Jonas och visa mig stark för honom. När han dog var jag så matt, jag kunde inte ta mig för någonting. Man får ont överallt, säger Carina Kyrk.
Nattpassen vid sonens säng och den ständiga oron gav bestående sömnproblem och spänningshuvudvärk.
Trots intyg från en läkare och kurator ville Försäkringskassan inte betala någon sjukpenning.
– De sa att sorg inte var någon sjukdom, det kändes nästan som att det blev en prestigefråga.
Läkaren skrev flera intyg, men ingenting hjälpte. Efter ett halvårs kamp ändrade F-kassan sitt beslut och föräldrarna fick rätt till ersättning.
Björn började arbeta halvtid efter tre månader medan Carina var heltidssjukskriven under ett år. Hon, som tidigare hade arbetat som undersköterska inom den palliativa cancervården, klarade inte att gå tillbaka till sitt jobb.