Lev ett rikt liv – längre

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-10-06

Danderydsbor blir äldst i Sverige – men i Överkalix dör folk nio år tidigare

DANDERYD/ÖVERKALIX. Det tar någon timme med flyg.

Men resan kan stjäla nio år av ditt liv.

I Överkalix lever man hårt och dör ung.

–?Men det är ingen konst att bli gammal när man är rik, säger Hans Löfberg i Danderyd.

Klicka på bilden för att göra den större.

Han står och slår ut bollar på Stockholms golfklubb. Han är 68 år och kommer att leva minst 14 till.

Åtminstone enligt statistiken.

Ingenstans lever männen lika länge som i Danderyd. Och ingenstans tjänar de så mycket. Enligt Statistiska centralbyrån är snittinkomsten 52 000 kronor i månaden. Efter skatt.

Hans Löfberg har bott i Sveriges rikaste kommun i hela sitt liv. Fram till pensionen, då han och hans fru började tillbringa vintrarna i värmen i franska Nice.

– Nu drar vi snart, på vintern är det på tok för kallt här, säger han.

Förutom golf ägnar han sig åt stavgång. Sen tio år tillbaka är det Montignac-dieten som gäller. Det blir kött, fisk och skaldjur. Nyttigt – men knappast billigt, konstaterar han.

”Livet är ganska hårt”

Aftonbladet sätter sig på planet och flyger 120 mil norrut till Överkalix i Norrbotten.

Här är livslängden nio år kortare än i Danderyd. Och snittinkomsten ynka 14 700 kronor.

Martin Jönsson, 75, är på väg till mataffären med rullatorn. Enligt statistiken lever han på övertid sedan två år.

– Nog är det så att livet här är ganska hårt, säger han.

De ville gärna resa

Martin Jönsson har bott i Norrbotten i hela sitt liv. Som liten väntade han mest på att lämna skolan och få följa med pappa ut i skogen.

Där blev han kvar till pensionen.

Han svingar varken golfklubbor eller gångstavar. Kroppen är sliten och han sitter helst hemma i soffan och tar en lur. Några semestrar på Rivieran har det heller inte blivit tal om.

– Vi ville gärna resa men nä, det var för dyrt, inte hade vi råd med det.

Nu är han ensam med sin knappa pension. Vi vandrar huvudgatan fram och pratar. Helt plötsligt stannar Martin upp och tar mig mjukt i armen.

– Jag älskar att bo här, det gör ont i hjärtat om jag behöver vara borta för länge.

Martin Jönsson beger sig hemåt, till middagen med kokt fisk och potatis.