Stephan firade med bubbel 1989 – därför firar han inte i dag

Flyttade till väst men återvände till öst

avWolfgang Hansson

FRANKFURT AN DER ODER. När muren föll gick Stephan Klopsch från att vara en av soldaterna som vaktade den till att börja ett nytt liv i Västberlin.

Men i dag är han tillbaka i östra Tyskland. Han kommer inte att fira 30-årsjubileet.

– För mig är det som vilken dag som helst.

I november 1989 hade Stephan Klopsch i över ett år gjort sin militärtjänstgöring som gränssoldat i DDR. Hans jobb var att vakta Berlinmuren vid Glinckerbrucke, en av de mest känsliga gränsövergångarna. Här utbytte man spioner under kalla kriget.

För den då 19-årige Klopsch var det ett tufft jobb. I början hade gränssoldaterna fortfarande order om att skjuta för att döda ifall någon försökte ta sig över muren.

– Vi pratade om ordern men det gällde att inte säga för mycket. Man visste aldrig vem man pratade med. Det enda man kunde vara säker på var att det alltid fanns en informatör från hemliga polisen Stasi som lyssnade. Det gav en känsla av fångenskap.

1 av 2 | Foto: Urban Andersson
Muren var 164 kilometer lång, varav 44 kilometer i Berlin och mätte 4,4 meter på höjden. Runt om fanns 289 vakttorn och 14 000 vakter.

”Ett dåligt skämt”

Soldatkollegor väckte honom och hans vaktgrupp på morgonen den 10 november och berättade att muren hade fallit.

– Vi tittade på dem och sa att det verkligen var ett dåligt skämt, säger Stephan och småler. Men när vi åt frukost senare på morgonen kom andra och sa samma sak.

Han kände glädje men också en stor förvirring. Vad skulle hända nu?

Ordern var att soldaterna skulle fortsätta vakta gränsövergången.

– Det kändes helt meningslöst. Folk strömmade genom muren överallt och så skulle vi vakta vår del som om inget hade hänt.

1 av 3 | Foto: Lionel Cironneau/AP
På bilden tittar östtyska gränsvakter ut i en på nytt öppnad stad.

Firade med bubbel

Han gick till en liten butik i närheten och köpte tre flaskor billigt bubbel som han drack med två kompisar i vaktlaget.

– Vi skrev en lapp om att vi var tre killar som var glada över att muren fallit och så signerade vi den. Den natten patrullerade vi asberusade. Nästa morgon kom en av killarna och ville riva bort sitt namn från lappen. Han fruktade att murens fall bara var något tillfälligt och att han kunde råka illa ut.

Stephan Klopsch plockar fram en gammal bild där han står i civila kläder vid den lite lägre bakre muren som skärmade av DDR från Västberlin.

1 av 2 | Foto: UDO WEITZ/AP
Muren hade under sina 28 år blivit en symbol för förtryck och isolering – och efter fallet ville många ha sin egen del av den.

Svårt att få jobb

Stephan tog de följande åren en examen i sin hemstad Frankfurt men det var omöjligt att få ett jobb i den massarbetslöshet som drabbade östra Tyskland sedan många av de dåvarande DDR-företagen lagts ner för att de inte var lönsamma eller inte kunde konkurrera med väst.

Han flyttade till västra Berlin och fick jobb i filmbranschen.

– I början fick jag städa toaletter men långsamt arbetade jag mig upp till mer intressanta arbetsuppgifter.

Tack vare jobbet kunde han överleva men han längtade alltid tillbaka till hemstaden där han hade sin flickvän. När hon blev gravid flyttade han tillbaka till öst.

– Jag sökte massor av arbeten men det var omöjligt att hitta något.

Startade eget företag

Till slut gjorde han vad väldigt få av hans östtyska kamrater vågade. Han startade eget. I DDR fanns inga egna företagare. Man blev anvisad ett jobb av staten.

Sedan tio år tillbaka driver han caféet Brot & Zucker som ligger mitt på torget i Frankfurt Oder, precis vid gränsen till Polen. Trots att det är sent på eftermiddagen är uteserveringen full av folk. Stephan stressar fram och tillbaka i svart t-shirt och mörkblått förkläde. Han driver fiket själv men har just i dag lite hjälp av en ung kvinna.

1 av 2 | Foto: MARCUS ERICSSON
Sedan tio år tillbaka driver Stephan ett café i Frankfurt Oder.

– Att öppna det här caféet var min enda möjlighet att få ett jobb men det innebar en stor risk. Jag hade hoppats att jag skulle kunna dra mig tillbaka efter några år och låta andra sköta jobbet men så har det inte blivit. Jag är inte rik men jag klarar mig.

”De flesta har fått det bättre”

Stephan Klopsch är en av de östtyskar det gått hyfsat bra för. Många i hans omgivning klagar över att återföreningen inte blev rättvis. Allt från DDR kastades på sophögen medan västtyskarna drog in med sina normer och sina regler. För många kom kapitalismen för snabbt. De var inte förberedda, visste inte hur de skulle hantera den.

– Visst finns det fortfarande stora klyftor, erkänner han. Här i stan finns det kanske två som har en Porsche Cayenne. I en liknande stad i västra Tyskland finns det kanske 200. Men jag tycker inte man ska överdriva skillnaderna. De var definitivt större på den tiden som DDR existerade. De flesta här i östra Tyskland har fått det väldigt mycket bättre även om klyftorna mellan människor kanske har växt.

Saknar gemenskapen

Men det finns saker som han själv saknar från DDR-tiden.

– Det fanns en enormt fin gemenskap mellan människor. Vi ungdomar hade aldrig några pengar men vi hade hur mycket tid som helst. Vi brukade promenera till sjön här i närheten och göra en brasa och snacka. Vi kunde vara hundra personer och alla kom överens.

Han torkar med en van rörelse av det väsande metallröret på cappuccinomaskinen och får något drömskt i blicken.

– Behövde man hjälp visste man att det alltid fanns någon som var villig att hjälpa till. Det fanns väldigt få barriärer mellan människor. Man kunde prata med vem som helst och blev vänligt bemött. I dag ser människor bara till sitt eget.

Foto: MARCUS ERICSSON
Erich Honecker på besök i Frankfurt Oder.

Stephan plockar fram en bunt gamla svartvita foton från DDR-tiden som hans pappa tagit. De visar hur dåvarande ledaren Erich Honecker är på besök i Frankfurt Oder. Han står i en öppen bil och vinkar till människor som kantar kortegevägen. På en bild syns kommunistpartiets unga pionjärer stå i sina vita skjortor och röda halsdukar och vifta med flaggor till partichefens ära.

Vänner flyttar tillbaka

I dag har en tredjedel av stadens befolkning flyttat härifrån, mestadels till västra Tyskland där det finns fler arbetstillfällen. Bilden är densamma över hela östra Tyskland. Men Stephan Klopsch tycker sig se ett trendbrott.

– Jag har många vänner som precis som jag flyttat tillbaka från västra Tyskland. De vill inte ha sina barn i Berlins skolor och de har inte råd att bo kvar på grund av att hyrorna hela tiden höjs.

– När jag tvingades flytta till Västberlin kändes det här som en stagnerande stad. Nu tycker jag det blivit bättre.

Oset från currywurst

Men när vi lämnar hans café klockan sju på fredagskvällen ligger stadens centrum nästan helt öde. Det enda som är öppet är en biograf och en snabbmatsrestaurang där oset från överstekt currywurst och gamla pommes frites är väldigt tydlig. På gatorna är biltrafiken minst sagt gles.

30 år har snart gått sedan murens fall. Många kommer att fira den 9 november. Men inte Stephan. Bortsett från ofriheten står han ideologiskt inte så långt bort från många av DDR:s ideal.

– Men åren efter murens fall var det omöjligt att vara vänster. Vi applåderade visserligen återföreningen mellan öst och väst men vi var ändå osäkra. Vi var många som undrade om det inte hade gått att få något som var bättre.

Därför är dagen då muren föll en dag som alla andra för Stephan Klopsch.

FAKTA: Berlinmuren – på 30 sekunder

 

1949

  • 7 oktober: Tyskland delas formellt när DDR, Deutsche Demokratische Republik, bildas av östra halvan av Tyskland. Några månader tidigare har Förbundsrepubliken Västtyskland grundats.

1961

  • 13 augusti: Berlinmuren byggs av DDR med stöd av Sovjetunionen för att stoppa flykten av välutbildade från Östtyskland till väst.

1989

  • 2 maj: Första sprickan i järnridån sker när Ungern klipper upp gränsstängslet mot Österrike och tusentals DDR-medborgare under sommaren och hösten flyr denna väg till väst.

  • Juni: De första fria valen hålls i Polen. Kommunistpartiet förlorar makten.

  • 4 september: Måndagsdemonstrationerna mot kommunistregimen i DDR drar igång i staden Leipzig och sprider sig så småningom till övriga DDR.

  • 4 oktober: 5 000 östtyskar som flytt till Västtysklands ambassad i Prag körs i tåg till Västtyskland.

  • 18 oktober: DDR:s kommunistpartiledare Erich Honecker avsätts och ersätts av den mer reformvillige Egon Krenz i ett försök att blidka kritiken mot regimen.

  • 9 november: Berlinmuren faller sedan DDR infört nya reseregler.

  • 17 november: Demonstrationer mot kommunistregimen inleds i Tjeckoslovakien. Landet delas senare i två delar.

  • 3 december: Nyligen tillträdde Egon Krenz tvingas avgå som kommunistledare i DDR och fria val utlyses.

  • 8 december: Kommunistpartiet lämnar över makten till oppositionen, Medborgarforum

1990

  • 3 oktober: Tyskland återförenas. DDR upphör att existera.

1991

  • 25 december: Sovjetunionen upphör att existera.

 

ARTIKELN HANDLAR OM

DDR

Tyskland

Stasi