Astrid Lindgren stred för flyktingar in i det sista
Publicerad 2014-12-05
”Mamma skulle ha fyllts av ångest över politiken i dag”
Astrid Lindgrens ångest över den bortlämnade sonen plågade henne livet ut.
Allt hon gjorde bär spår av den privata tragedin, visar en ny dokumentär.
– Jag hoppas ge perspektiv på Astrid, på kvinnohistoria - och på livet, säger filmaren Kristina Lindström.
En kvinna som formades så starkt av sin tid att hon sedan själv formade tiden. Så beskrivs författarinnan av dokumentärfilmaren Kristina Lindström som 2012 gjorde den uppmärksammade och hyllade dokumentären "Palme".
Nu har hon porträtterat "Astrid" som en person som var så mycket mer är hela landets sagotant; kvinnan, mamman, och inte minst samhällsdebattören Astrid.
– Astrid korsade hela sitt liv viktiga händelser. Hon befann sig historiskt och litterärt i brytpunkterna och hade så många olika dimensioner, och hon skrev alltid.
”Oerhört fint jobb”
Två år har det tagit att klippa ner ett researchmaterial på 800 timmar till tre timslånga program som visas i SVT under julhelgen.
I publiken på förhandsvisningen i går satt författarinnans anhöriga, dottern Karin Nyman, tre barnbarn och ett barnbarnsbarn.
– Det är ett oerhört fint jobb Kristina gjort med att skildra Astrids tid tillsammans med Astrid. Men för mig var hon ju mest samma gamla vanliga... mamma!
Nyfunna filmsekvenser visar bland annat en 12-årig Astrid på torget i Vimmerby. På filmen syns också den äldre, gifte man som sex år senare ska bli far till hennes son. Den sociala skandalen ledde till att den nyfödde pojken lämnades bort, en sorg som Astrid Lindgren talade om först efter sin 70-årsdag.
– När vi identifierade mannen på filmen kändes det nästan otroligt, säger Kristina Lindström.
”Ville alltid ut”
Dokumentären skildrar allt från Astrids situation som ogift mamma i den stränga uppväxtmiljö i Småland till hennes flyktingengagemang och kamp för den lilla människan. Och melankolin som följde henne.
– Men hon var också en livsnjutare. Hon ville alltid ut. En dag när hon inte kom ut var en förlorad dag, säger Karin Nyman.
12 år efter mammans död är minnena av henne oftast roliga.
– Hennes sinne för humor tog udden av även det värsta som hände.
Författarinnans avsky mot nationalsocialismen som beskrivs i dokumentären skulle ha varit orubbad i dag, menar dottern.
– Jag tror att mamma skulle ha fyllts av ångest över politiken i dag.