Dottern Gulan om pappa Yasars död: ”Vi vet inte när vi kan begrava honom”

Uppdaterad 2020-03-30 | Publicerad 2020-03-28

Yasar Öner, 67, blev ett av coronavirusets första offer i Sverige.

Men familjen kan behöva vänta i månader för att kunna samlas vid en begravning.

– Det är svårt att se ett slut på sorgen, säger dottern Gulan Spragno.

Han sitter i gräset med ett lätt tag om madrassen som ligger längs hans ben. Pappa Yasar vaggar sin dotter till sömns.

– Jag minns att vi brukade komma och hälsa på honom på jobbet. På bilden gungar han mig till sömns på sin lunchrast, säger Gulan Spragno, 40.

När hon var fem år gammal var familjen tvungen att fly från Kurdistan eftersom flera i släkten var politiskt engagerade. Det var julen 1986 och ett år efter att hennes pappa tagit sig till Sverige.

– Vi kom hit som politiska flyktingar. Vi flydde hit för att kunna vara fria. Pappa satt i fängelse under en längre tid. Han ville aldrig prata om den tiden, men min morbror som också satt fängslad har berättat om hur de blev utsatta för olika typer av tortyr.

Hon fortsätter.

– Pappa överlevde allt det där, men inte corona. Det känns helt overkligt att viruset tog en person som han, som genomgått så mycket.

Familjen kan inte sörja

Yasar Öner blev en av de första coronapatienterna som fick intensivvård i Sverige. Och en av de första som dog, i mitten på mars på Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge.

– Han sövdes ner och gick bort på ett fridfullt sätt. Han sov sig bort och hade ingen aning om att mamma också blev smittad eller om allt som händer i världen just nu. Han behövde inte vara rädd, säger Gulan.

När hon tänker på sin mamma brister det i hjärtat. Hon som behövt gå igenom allt det här ensam och dessutom själv insjuknat i corona. Hon isolerar sig fortfarande hemma för att inte ta några risker om hon fortfarande smittar.

Familjen kan inte sörja tillsammans.

– Det är jobbigt att tänka på att de båda fick gå igenom det här ensamma, på varsitt håll.

Dottern Gulan Sprango: ”Bilden är frå när han gungade mig till sömns under hans lunch på jobbet när vi brukade hälsa på honom innan vi var tvungna att fly landet”.

Ska kremeras

I tio dagar låg Yasar Öner nedsövd och var kopplad till en respirator. Gulans mamma kunde i alla fall sitta vid hans sida och hålla hans hand de sista timmarna innan han somnade in.

Yasar ville aldrig prata om döden. Han var rädd för den, menar Gulan. Hon och hennes bror har nu beslutat sig för att gå emot den muslimska traditionen om kremering.

– Omständigheterna gör att vi får tänka annorlunda, och vi satte de levande före traditionerna och minskar risken för att någon skulle kunna bli smittad. Kremering var det bästa beslutet vi kunde ta och familjen är enad. 

Gulan Spragno bor sedan 2004 i Orange county, Kalifornien. I mitten på mars stoppade Donald Trump resor till USA från Europa. Några dagar senare sattes hela Kalifornien i karantän.

Varken Gulan eller hennes bror, som också är bosatt i USA, kan ta sig hem för att begrava sin pappa.

– Det är jobbigt att inte kunna gå igenom alla stegen i en sorgeprocess. När vi väl kan begrava honom så kommer det att öppna upp alla sår igen. Det kan ju dröja månader.

Under fredagen förbjöd regeringen sammankomster över 50 personer i Sverige. Att genomföra en begravningsceremoni på livesänd länk är inte ett alternativ för familjen.

– Det är viktigt för oss att kunna hedra honom ordentligt. Så fort vägarna öppnas igen och vi kan lämna USA så åker vi hem till Sverige.

”Människa bakom varje siffra”

Yasar Öner älskade havet. Gulan har ansökt om att få ta med en del av askan med sig från Sverige till USA.

– En del av askan ska begravas i Sverige, en del ska strös för vinden vid havet i Kalifornien.

Hon har valt att vara öppen med det som drabbat familjen för att allmänheten ska förstå allvaret i situationen.

– Annars blir de bara en siffra för alla, men bakom varje siffra i statistiken finns en människa. Ingen vet var mamma och pappa blev smittade, ingen i familjen hade varit ute och rest eller så.

– Det här är något hela världen måste gå igenom.

Hur skulle du beskriva din pappa, vem var han?

– Han har alltid trott på mänskliga rättigheter och kvinnans rättigheter. Han ville alltid att vi skulle resa och se världen. När vi växte upp hade han tre jobb samtidigt, städade bland annat toaletter för att vi skulle kunna ha ett sånt normalt liv som möjligt.

Hon berättar om ett starkt minne från sin femårsdag, som hon firade i Kurdistan kort innan de flydde till Sverige. Pappa Yasar hade precis släppts ut ur fängelset och skulle försöka fly landet. Men innan han gick till fots över gränsen mot Syrien ville han träffa familjen.

– Han tog risken att komma hem och se mig på min födelsedag. Han var bara hemma en kort stund för att säga hej och hejdå, innan han var tvungen att lämna landet för gott.

PODD Coronaviruset: Så hanterar människor samhällskriser

Hur hanterar vi människor egentligen samhällskrisen - och hur mår vi egentligen av att hela samhället verkar gå in i något slags stabsläge? Det pratar vi om i det här avsnittet av Aftonbladet Daily.

 
Lyssna:  iPhone  Acast  Spotify
 
Eller ⬇️ Klicka på PLAY-knappen