Okända faran med bukfetma

Publicerad 2019-09-15

Bukfetma ökar inte bara risken för hjärtkärlsjukdomar.

Den är också farligare för kvinnor än för män, enligt ny svensk forskning.

– Det verkar finnas en förhöjd risk särskilt när det gäller typ 2-diabetes, säger Torgny Karlsson, statistiker och forskare.

Bukfetma är mycket skadligt för hälsan. Det är tidigare känt att bukfetma ökar risken för typ 2-diabetes och hjärtkärlsjukdomar.

Med bukfetma avses det viscerala, underliggande fettet inne i bukhålan. Det sätter sig kring de inre organen, som levern, bukspottskörteln och tarmarna.

Utvändigt framträder denna fetma vanligen som en hård kulmage. Den kan jämföras med det mjukare och lite sladdriga underhudsfettet, som mer formar sig som ”bilringar” kring magen.

Nu har forskare vid Uppsala universitet kunnat fastställa ett tydligt orsakssamband mellan bukfetma och diabetes samt hjärtkärlsjukdom. Samtidigt visar den nya svenska studien att bukfetma är betydligt farligare för kvinnor än för män.
Undersökningen med 325 000 deltagare baseras på data från en stor biobank i Storbritannien.

”Risken för hjärtkärlsjukdom är som högst om man har mycket fett i buken”, säger Torgny Karlsson, statistiker och forskare.

Visceralt fett kan mätas med tekniskt avancerade metoder som magnetresonanskamera, vilket dock är kostsamt och komplicerat.

För att kunna genomföra den omfattande undersökningen utvecklade därför forskarna en ny metod, en matematisk modell, för att beräkna andelen visceralt fett.

– Då kunde vi titta på den viscerala fettmängden i relation till olika sjukdomar. Vi tittade på typ 2-diabetes, hjärtinfarkt, högt blodtryck och höga nivåer av olika blodfetter och hur de var associerade med visceralt fett, säger Torgny Karlsson, statistiker vid institutionen för immunologi, genetik och patologi vid Uppsala universitet samt en av forskningsledarna av studien.

Torgny Karlsson, statistiker och forskarevid institutionen för immunologi och patologi vid Uppsala universitet.

Markant ökad risk för diabetes

Forskarna lyckades ta forskningen ännu ett steg längre.

– Vi fann med hjälp av genetiken att det de facto finns ett orsakssamband mellan det viscerala fettet och hjärtkärlsjukdom. Vi såg även att det var en markant ökad risk för kvinnor med visceralt fett att få typ 2-diabetes, jämfört med män, säger Torgny Karlsson.

Kvinnor som lägger på sig ett kilo visceralt fett har sju gånger högre odds/risk för typ 2-diabetes, medan den bara är drygt två gånger högre för män.

– Vi såg en ökad risk för alla de fyra sjukdomar som vi tittade på. Och vi såg att det verkar finnas en förhöjd risk för kvinnor i jämförelse med män, särskilt när det gäller typ 2-diabetes.

Män har ofta mer bukfetma än kvinnor, men kvinnor löper större risk att bli sjuka på grund av fetman.

Män har ofta mer bukfetma än kvinnor. Men om en kvinna lägger på sig en viss mängd bukfetma, så ökar alltså sjukdomsrisken betydligt snabbare än för män. Forskarna vet dock inte varför, men det är något som de vill studera vidare.

De tittade även på de gener som påverkar fettinlagringen i buken. Tidigare har bara fyra gener identifierats som är kopplade till visceralt fett.

– Men vi kunde se att mer än 200 gener var associerade med bukfetma. Så det finns en mängd olika gener som påverkar vår fettinlagring.

Forskarna kunde även se att de här specifika generna är kopplade till vårt beteende. Det skulle därför tyda på att fettinlagringen har att göra med hur mycket vi äter och hur mycket vi motionerar, uppger Torgny Karlsson.

”Risken för hjärtkärlsjukdom är som högst om man har mycket fett i buken”, säger Torgny Karlsson, statistiker och forskare.

Risken att insjukna i hjärtkärlsjukdom vid bukfetma är dock inte linjär.

– Oddsen var som allra högst hos individer med små eller måttliga mängder bukfetma, medan risken planade ut för individer med stora mängder fett i buken.
Sjukdomsrisken ökar alltså snabbast för dem med små eller måttliga mängder bukfetma.

– Den relativa risken ökar som mest i början. Men det är ju fortfarande så att risken för hjärtkärlsjukdom är som högst om man har mycket fett i buken, vilket man ska försöka undvika, säger Torgny Karlsson.

Studien har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Nature Medicine.

Så vet du om du är i riskzonen

Hur vet jag om det är den farliga bukfetman jag har - och inte bara lite mjuka ”bilringar”.

– Man kan få en grov uppskattning av bukfetma genom att mäta midjan eller bukhöjden, säger forskaren Torgny Karlsson.

Risken för fetmarelaterade sjukdomar handlar inte enbart om själva övervikten, utan även om hur fettet är fördelat och var på kroppen det sitter.
Det är sämre för hälsan att ha mycket fett runt magen, än kring höfterna. Män lägger i allmänhet på sig fett just runt buken, medan kvinnor oftare lägger på sig kring höfter, lår och på rumpa.

Det fett som lägger sig innanför bukhinnan, runt organen inne i bukhålan (som levern, bukspottskörteln, tarmarna) kallas för bukfett eller visceralt fett. Detta fett är mycket skadligt och farligare för hälsan än underhudsfettet på magen.

Genom att beräkna sitt BMI (Body Mass Index) kan man ta reda på om man har övervikt eller fetma. Detta mått tar dock inte hänsyn till hur fettet är fördelat i kroppen.

Den som har en ”kalaskula” eller fettansamlingen på magen och vill veta om det rör sig om bukfetma kan försöka mäta bukfetman med hjälp av måttband och linjal.

– Det är ju en uppskattning som blir lite grövre då. Men man kan få en grov uppskattning om sin bukfetma genom att mäta omkretsen av magen med måttband eller mäta bukhöjden med en linjal, säger Torgny Karlsson, statistiker och forskare vid Uppsala universitet.

Tre sätt att mäta bukfetma på:

Midjemåttet

Du mäter: Midjemåttet.

Du behöver: Ett måttband.

Metoden mäter: Både det inre (vicserala) fettet i bukhålan och fettet utanpå buken (underhudsfettet).

Midjemåttet gör ingen skillnad på det farliga inre bukfettet och underhudsfettet på magen. Att mäta midjan räknas ändå som den bästa metoden för att bedöma risken för fetmarelaterade sjukdomar.

Ju större midjemått du har, desto högre risk för sjukdomar. Det gäller nästan oavsett hur hur lång du är.

 

Så här gör du:

1. Använd ett måttband.

2. Stå upp och lägg måttbandet vågrätt strax ovanför navelhöjd.

3. Känn var den övre delen av höftbenet och den nedre delen av revbensbågen sitter. Lägg måttbandet däremellan.

4. Stå upp så avspänt som möjligt med benen lite lätt isär. Ta ett djupt andetag och andas ut precis innan du mäter.

5. Mät utan att dra åt måttbandet.

 

Hos män bör midjemåttet inte vara max 94 cm och hos kvinnor max 80 cm.

Vid ett midjemått över detta ökar risken för fetmarelaterade sjukdomar, särskilt vid ett BMI över 25.

Vid ett midjemått över 102 cm för män och över 88 cm för kvinnor är sjukdomsrisken ännu större.

Bukhöjden

Du mäter: Bukhöjden.

Du behöver: En linjal och en bok.

Metoden mäter: Det skadliga fettet inne i bukhålan (viscerala fettet).

Fördelen med metoden är att man inte får med det relativt ofarliga underhudsfettet, eftersom det glider åt sidorna när man ligger ned.

 

Så här gör du:

1. Lägg dig på rygg på golvet eller något annat hårt underlag.

2. Se till att få ner svanken, lättast går det om du drar upp knäna. Annars kan du böja på knäna.

3. Mät med en linjal magens höjd från golvet upp till magens högsta höjd (det kan underlätta att lägga en bok på magen och mäta till underkanten av boken).

4. Män bör inte ha en mage som överstiger 22 cm, kvinnor inte över 20 cm.

 

Midje- och höftkvoten

Du mäter: Kvoten mellan midja och höft.

Du behöver: Ett måttband.

Metoden mäter: Bukfett i relation till kroppsstorlek.

Detta mått anger förhållandet mellan midjans och höfternas omfång. Det är betydligt farligare att ha mycket fett runt midjan än runt höfterna.

 

Så här gör du:

1. Stå upp och mät runt höfterna där de är som bredast.

2. Mät sedan midjan där den är som smalast.

3. Dividera midjemåttet med höftmåttet (ex. 85 cm/100 cm).

4. Resultatet (kvoten) bör vara lägre än 1 för män och lägre än 0,85 för kvinnor.

 

Källor: 1177 Vårdguiden‚ Viktklubb Aftonbladet, Viktväktarna, Karolinska institutet.