Våldet mot poliser trappas upp: ”De går på individer”

Uppdaterad 2021-07-01 | Publicerad 2018-01-26

Polisbilar som sprängs. Handgranater. Attentat mot polishus.

Bara under förra året tvingades 200 poliser leva med särskilt personskydd.

– De kriminella går på individer, för att försöka skapa rädda poliser, säger Emma Cronberg, nationellt skyddsombud.

Våld och hot mot polisen har under tio år ändrat karaktär. Om det är alla överens. För tio år sedan var det inte vanligt med granatkastning mot poliser eller skjutningar mot en polismans bostad.

Efter attentatet mot polishuset i Helsingborg i oktober 2017 beskrev polisen Åsa Wulff i en debattartikel i Aftonbladet ett av dödshoten från gängkriminella:

”Han spänner ögonen i mig och lovar mig om och om igen att jag och min familj ska dö. Att jag ska tro honom. Att han menar allvar.”

Åsa Wulff flyttar, får skyddade personuppgifter - som röjs. Hon har kollegor som alltid tittar under sina bilar efter möjliga sprängladdningar innan de vågar sätta sig i bilen. “En oro har byggt bo”.

”Allvarligheten i hoten har ökat”

Under 2017 behövde omkring 200 polisanställda i Sverige skyddsåtgärder, i flera fall har hela familjer flyttats. Anledningen kan vara allt från konkreta dödshot till att en känd gängkriminell med tillgång till automatvapen uppehåller sig envist utanför en polis hem.

– Allvarligheten i hoten har ökat, säger Lars Heimbrand, verksamhetsskyddschef i Göteborg som hanterade 40 ärenden förra året.

– Och det är ju inte bara inom polismyndigheten. Om man tror man kan få en polisanställd att inte göra sitt jobb genom att skrämma vederbörande, dår är det ju en risk mot demokratin. Det är ju inte bara polismyndigheten, det förekommer inom skattemyndigheten och kronofogden och många myndigheter.

Attentaten kan kopplas till stora polisinsatser, enligt Emma Kronberg, nationellt skyddsombud. Hon beskriver ett byte av taktik. Våldet brukade riktas mot poliser som kollektiv. Nu är det riktat och individuellt.

– Poliser kartläggs, hängs ut. De blir individer, enskilda länkar. Gängen vill skapa rädsla i några länkar, så att kedjan brister. Jag tänker att det även handlar om människosyn, individer är inte lika mycket värda. Det syns även i kriminellas våld mot varandra.

”Ringer inte polisen”

Följden är en tystnadskultur i orterna där brotten begåtts. Få vill stå för sitt vittnesmål hela vägen fram till domstol, enligt Niclas Andersson, chef för polisen i Rinkeby i stockholmsområdet.

– När de ser grannen få inbrott ringer man inte polisen, när vi knackar dörr är det ingen som säger nåt. De är rädda för att själva bli utsatta. Sen kan det också finnas en misstro mot samhället och mot polisen.

Problemet med våld och hot mot poliser ska analyseras under året, rapporteringssystem ska analyseras, enkäter skickas ut.

Åsa Wulff skriver att mer finns under ytan;

”I media står vi starka. Enade. Vi visar med bred front att vi inte viker ned oss på grund av attentat mot oss. Samtidigt. Hur skulle vi inte kunna påverkas negativt?”

Tipsa
reportrarna

Tidigare delar från minidokumentären ”På liv och död”