Orkar May stå emot trycket om en ny folkomröstning?

Ropen på en ny folkomröstning när avtalet mellan EU och Storbritannien blir klart kommer från allt fler håll.

Hur länge orkar premiärminister May stå emot trycket?

Labours tungviktare Sadiq Khan, Londons borgmästare, är den senaste att föra fram kravet.

Än så länge har Labour som parti inte tagit ställning för en andra folkomröstning om brexit. Men när partiet nästa vecka håller sin årliga partikonferens blir utträdet ur EU en av huvudfrågorna. Över hundra brexitfientliga motioner har inkommit.

Labour är precis som Mays konservativa parti splittrat i frågan. Eftersom brexitmotståndarna och anhängarna skär tvärs genom de två stora partierna är frågan extra infekterad.

I nuläget är det parlamentet som måste säga ja till ett nytt avtal eller till att lämna EU utan något avtal alls. Hur en sådan omröstning skulle sluta är i dagsläget mycket oklart.

Sadiq Khan tajmar sin debattartikel i tidningen The Observer för att få största möjliga effekt. Khan vet att många inom Labour fruktar brexit. Om han kan få partiledare Jeremy Corbyn att hoppa på tåget innebär det att Theresa May får mycket svårt att få igenom ett dåligt avtal.

Skjuta sig i foten

När britterna fick säga sitt om landets framtid inom EU i juni 2016 fanns det inte två fullvärdiga alternativ att rösta på. Alla visste vad det skulle innebära att stanna kvar i EU men ingen visste hur ett utträde skulle se ut.

Av vad vi vet hittills från förhandlingarna, som ska vara klara om en månad eller två, ser det inte ut som britterna kommer att få ett särskilt fördelaktigt avtal. Ekonomiskt kommer kostnaden för att lämna bli avsevärd.

I det läget är det inte särskilt märkligt att förnuftiga människor, oavsett politisk hemvist, börjar fundera över det kloka i att lämna en ekonomisk union som ger Storbritannien stora fördelar. För vem vill medvetet skjuta sig själv i foten?

De som är emot en andra omröstning menar att det vore ett svek mot det beslut som britterna fattade i juni 2016. Visserligen var majoriteten knapp men befolkningen röstade ändå tydligt för att lämna EU.

Problemet är att hur man än gör så kommer det att bli en infekterad svekdebatt.

Mot folkviljan

Att rösta en gång till och då kanske få ett annat beslut skulle av förlorarna ses som etablissemangets sätt att sätta sig över folkviljan genom att ändra ett beslut som man inte gillade.
Anhängarna av EU ser det som en demokratisk rättighet att få rösta om utträdet när britterna vet hur ett nytt avtal blir.

Utgången av en sådan omröstning är inte given.

Opinionsmätningarna säger att 52-54 procent skulle rösta för att stanna kvar i EU. Men med tanke på alla rapporter om hur illa det skulle gå vid ett utträde är det inte en övertygande hög siffra.
Mays inställning är att det enda val parlamentet kommer att få är mellan det framförhandlade avtalet och inget avtal alls. Att rösta för att stanna kvar i EU finns inte på hennes karta.

När britterna röstade om brexit var det ingen som kunde säga hur en sådan skulle se ut. De röstade inte för en mjuk, hård eller halvmjuk brexit. De röstade för brexit i största allmänhet.

Knapp majoritet

Sett från sidlinjen verkar det därför rätt logiskt att ha en andra omröstning när man faktiskt vet vad brexit innebär i praktiken. Fler och fler britter verkar tycka samma sak.

Tidningen Independent har startat en kampanj där man hittills fått 800 000 människor att skriva på att de vill ha en andra omröstning. Landets tredje största parti, Liberalerna, driver också kravet.
Om dessutom Labour kommer fram till samma slutsats får May svårt att stå emot kraven.

Hennes egen ställning är svag med en mycket knapp majoritet i parlamentet. Frågan är om hon ens överlever som premiärminister fram till den 29 mars nästa år då det är tänkt att britterna ska lämna.