Fårbönderna om vargattacken: Hemsk upplevelse

Julia Wågenberg

I fårhagen som omringar säteriet utanför Gnesta gjordes en makaber upptäckt på midsommarafton.

En efter en hittades 26 tackor och lamm döda eller kraftig skadade.

– Det var en hemsk upplevelse. Vi såg snabbt att någon rivit och bitit ihjäl dem, säger fårbonden Johan Lundgren.

I vintras konstaterade länsstyrelsen i Södermanland att det för första gången på troligen över 100 år etablerats ett vargrevir i trakterna kring Gnesta. Dessförinnan hade vargparet under en längre tid lämnat spår efter sig.

I utkanten av reviret ligger Molstabergs säteri. Där föder fårbönderna, familjen Lundgren Aschan, upp omkring 450 tackor och lika många lamm.  

– Vi har gått och väntat på detta, säger fårbonden Johan Lundgren.

På midsommarafton gav sig sonen Carl Aschan, 10, ut i hagen för att göra den dagliga tillsynen – och gjorde upptäckten.

– Vi såg att det låg en död tacka, sedan såg vi en till och en till. Det var döda djur överallt, säger Johan Lundgren.

"Ruskig känsla"

Några av fåren levde fortfarande, men var kraftigt skadade och fick senare avlivas.

– Det var en hemskt upplevelse, säger Johan Lundgren.

Familjen blev skärrade.

– Det går upp och ned hela tiden. Det är mest fruktansvärt att tänka på skräcken de måste ha känt. Och hur snabbt det måste gått, säger fårbonden Elisabeth Aschan.

De räknade till 26 döda får. Lukten av förruttnelse spred sig på lördagen från djuren, som flyttats från hagen och radats upp i en lada.

– Det är en ruskig känsla. Fåglarna kvittrar som vanligt. Men så är det all denna död runtomkring, säger Johan Lundgren.

Valpar kan finnas

Fåren är bitna och upprivna vid halsen, nacken och svanken. Att det är en eller flera vargar som gått till attack, är högst troligt.

– Det mesta tyder på det. Vi har undersökt vilka ställen betten är placerade på djurkropparna. I detta fall var det typiskt för hur varg angriper betesdjur, säger Jakob Broander, besiktningsman vid länsstyrelsen i Stockholm.

DNA-analyser av spillning som hittats i vargreviret visar att både hanen och tiken härstammar från Värmland. För bara några dagar sedan fick länsstyrelsen bilder på vargtiken där det syns att hon har dragna spenar.

Det kan vara ett tecken på att det nu också finns valpar i reviret, som sträcker sig över ett stort område vid gränsen mellan Stockholms och Södermanlands län.

Sannolikt vargparet

Hur många vargar som gick till attack på midsommarafton är oklart.

– Men en varg kan döda flera får själv. Och det kan gå fort, de är skickliga jägare. Det kan vara klart på ett tiotal minuter, säger Jakob Broander.

Det är sannolikt, men inte helt säkert att det är vargparet som ligger bakom attacken.

– Det kan man inte säga med 100 procent, men det är de som vi känner till som finns närmast området, säger Jakob Broander och berättar att varken spår eller spillning från varg hittats i eller nära fårhagen.

Lapptyg och ljudskrämmor

Kring säteriet har länsstyrelsen, som varit på plats och inspekterat de döda fåren, satt upp 2,5 km lapptyg – vajer med vita, långa tygbitar som fladdrar i vinden.

– Det kan tyckas banalt, men det har fungerat förvånansvärt bra. Vargen skyr förändringar. De skulle inte ha något fysiskt problem att passera, men när tyget vajar i vinden blir det ett nytt inslag som gör att de ryggar tillbaka och inte vill passera. De är effektiva, säger Jakob Broander.

Dessutom har ljud- och ljusskrämmor satts upp. Men familjen Lundgren Aschan blir inte lugnare av det.

"Vargen går bananas"

– Min rädsla är att det händer igen, säger Elisabeth Aschan.

Vargen är rädd för människor och det är osannolikt att den går till attack. Men tanken på att det ändå skulle kunna ske finns ändå, berättar Johan Lundgren.

– Jag vet inte om vi låter pojkarna bygga koja där borta längre. Det känns obekvämt. Tackorna väger upp emot 100 kg och man förstår vilken kraft det ligger bakom när vargen går bananas. Den är galen när den försöker fälla, säger han.

Nya stängsel

Under våren har länsstyrelsen informerat både familjen Lundgren Aschan och deras grannar om att de numera bor i ett vargrevir. De har fått fårbönderna att bygga nya stängsel.

– Det ironiska är att det är just i den hagen vi börjat lägga krut, som vargattacken skedde, säger Johan Lundgren.

Händelsen får också Elisabeth Aschan att fundera över vargfrågan.

– Det blir en konflikt. I teorin tänker jag att varg och människa ska kunna leva i samexistens. Men tyvärr kanske det inte håller i längden, säger hon.