Kuratorn: Behöver inte vara expert för att hjälpa

helskärm

I sommar har många fler barn än tidigare hört av sig till Bris och berättat om självmordstankar. Men hur kan man stödja barn och unga i sin närhet som mår dåligt?

En viktig förutsättning för att kunna hjälpa en person som lider av psykisk ohälsa är att personen ifråga vågar och vill berätta om sina känslor, vilket inte alltid är självklart.

– Det kan vara svårt att upptäcka att barn mår dåligt, många anstränger sig noga för att dölja det. Det kan bero på att de känner skam eller att de inte vill göra personer i sin omgivning oroliga eller ledsna, säger Sara Walker, kurator på Bris.

Enligt Sara Walker är det viktigt att signalera att allt är okej att prata om och att man som vuxen klarar av att hantera oro. Enkla kommentarer som "visst vet du att jag finns här" och "jag har lagt märke till att..." räcker långt för att barn och unga ska känna sig sedda och våga öppna sig.

Rutiner för samtal

– För vuxna som är oroliga är det viktigt att veta att man inte behöver vara någon expert för att ta kontakt med barnet. Prata om det som oroar dig och skulle det landa helt fel så får man ta om det eller be om hjälp från någon annan vuxen, säger hon.

Stress och sociala medier är två kända faktorer som bidrar till psykisk ohälsa. När den fysiska kontakten mellan människor minskar skapas ett större utrymme för destruktiva tankar att gro.

Enligt barnpsykologen Jenny Klefbom har föräldrar därför ett ansvar att skapa rutiner för kontinuerliga möten och samtal med sina barn, för att kunna uppfatta när allt inte står rätt till.

– Det är ytterst sällan som barn kommer till sina föräldrar och berättar att de mår så dåligt att de inte vill leva längre. Men det är desto vanligare att barn berättar sådant som många vuxna upplever som småsaker. Kanske har någon varit taskig i klassen, det ska man inte vifta bort, säger hon.

Det är okej att tjalla

Många unga vänder sig i första hand till en jämnårig kompis när de mår dåligt. Den som tror att exempelvis en klasskompis är illa ute bör vända sig till en skolkurator eller någon annan vuxen, även om kompisen i fråga inte vill det.

– Som kompis måste man förstå att det finns tillfällen när man måste bryta ett förtroende för att kunna hjälpa. I det långa loppet kommer din kompis att tacka dig, det har jag sett många exempel på i verkligheten, säger Jenny Klefbom.