Där: Vilda protester Här: Glädje och hopp

Uppdaterad 2019-10-11 | Publicerad 2016-11-15

New York – Coudersport. I Manhattans lyxigaste kvarter rasar demonstranterna mot Trump.

Fyra timmar bort, i lilla Potter County, röstade 80 procent på honom.

Aftonbladets Peter Kadhammar och Urban Andersson besöker ett delat land.

Trump–Pence, Trump–Pence – kör man in i Potter County i norra Pennsylvania är man långt borta från New York, mycket längre än de knappa fem timmar det tar att köra.

Trump–Pence, Trump–Pence, står det på de blåa skyltarna utanför de små husen med väggpanel i tunn plåt som ser ut som vitt trä. Trump–Pence! och inte en enda skylt till stöd för Hillary Clinton och hennes vicepresidentkandidat Tim Kaine.

Minns någon längre en politiker vid namn Kaine? Så snabbt går det i politiken, så snabbt går det från att stå på tröskeln till Vita huset till att förpassas till historiens glömska. Kanske skulle ingen minnas Hillary heller om det inte vore för att hon är så avskydd, ja, hatad.

I Potter Countys centralort Coudersport finns en restaurang som heter Moschs och där finns en bar med ett par biljardbord och TV med sport på väggen och en tjock dimma av cigarettrök.

Går man in där och nämner Hillary Clinton blir stämningen nästan hätsk, fast människorna längs bardisken är vänliga och glada. Korruption. Elit. Lögner. Sådana ord flyger genom luften.

De kommer från människor som ser sitt levebröd hotat. Gasindustrin är stor här. Storbolagen pumpar upp gas ur jorden med hjälp av spräckning, de pumpar ner enorma mängder vatten blandat med kemikalier för att spräcka skifferlagren och frigöra gasen. Det är en metod som av miljöskäl är förbjuden i delstaten, och det bidrar till att göra avståndet längre mellan Coudersport och New York.

Är det så konstigt att dessa människor håller på mannen som lovar att spräckningen, borrandet och utbyggnaden av pipelines för gas och olja ska fortsätta? Donald Trump fick 80 procent av rösterna i Potter County.

– Jag arbetar för ett stort gasbolag och våra aktier steg med 18 procent efter valet, säger en karl som dricker öl.

– Var kommer gasen ifrån? säger han. Oljan? Varifrån?

Han pekar ner i golvet.

– Från jooorden!

En annan karl, John Benninger, före detta svetsare, arbetar åt en mäklare som söker upp markägare och skriver avtal för rätten att borra och spräcka och utvinna gas.

– Trump ger mig hopp. Får vi sätta igång och bygga pipelines blir det en massa jobb. Bra, välbetalda jobb. Jobb som folk kan leva på. Vi kan distribuera gas till hela USA och exportera till andra länder. Gasindustrin är vårt hopp. När priserna låg på topp var det 50 borrtorn borta i Bradford County och där var så mycket trafik att det blev köer och det var fullbokat på motellen. Rena guldruschen. Det var innan priserna dök. Nu är det väl fem borrtorn kvar men det gäller för oss att bygga ut infrastrukturen så att vi kan sälja mer.

Bra, välbetalda jobb. För en kvinna som heter Shandy och som också står vid bardisken är det en till synes ouppnåelig dröm. Visst har hon arbete. Tre stycken. Hon arbetar 60 timmar i veckan och får det ändå inte att gå ihop. Hon är ung, kanske 30 år, men har redan något bittert och förtvivlat i sina ögon.

Det smäller när biljardklot slår ihop, det skränar från TV-apparaten, det ropas och hojtas i baren. Plötsligt blir det ... tomt att tala om Donald Trumps syn på, vad ska vi ta i högen, mexikaner, handikappade, muslimer eller kvinnor?

– Så han tog en kvinna på arslet? Vem fan bryr sig! ropar en kvinna som är sjuksköterska.

– Klart att man vill ta någon på arslet! ropar någon av karlarna.

– Vad är det för konstigt med det, säger Shandy innan hon går till biljardbordet för att spela ett parti.

Kvällen innan stod borta i New York hundratals demonstranter i hörnet av 57 gatan och Femte Avenyn, den adress Donald Trump sagt är världens finaste, det är där han själv bor, högt uppe i skyskrapan som bär hans namn, Trump Tower.

Det var ingen märklig demonstration om man såg till parollerna: Jag väljer kärlek, Bygg muren runt Trump Tower, och en lek med Trumps paroll "Make Amerika Great Again": Make Racists Afraid Again.

Ja, det var en demonstration med mycken fyndighet. He can't build the wall, his hands too small! skanderade ungdomar nedanför skyskrapans svarta, blänkande fasad. En rolig hänvisning till den bisarra debatten om storleken på Trumps händer och indirekt penis.

Demonstrationen var inte märklig men det var platsen. Över människorna och deras slagord och handskrivna plakat blänkte skyltar med namnen som världen förknippar med yppersta lyx och flärd, Louis Vuitton, Prada, Harry Winston och Armani. Till vänster om ingången till Trump Tower hade modejätten Gucci affär och till höger juvelerarfirman Tiffany.

Fyra barriärer av kravallstaket och mängder av poliser och agenter från Secret Service skyddade byggnaden, bland annat genom att stänga av trafiken vilket orsakade trängsel, köer och mycket tutande. Det gick bra att gå in i huset om man hade ett ärende. Så jag passerade två kontroller för att besöka Starbucks som har en liten servering på en balkong med utsikt över lobbyn, där golvet består av ljus marmor och väggarna av mörk.

I lobbyn häckade journalister och fotografer i ett hörn i en evighetslång väntan på att någon Viktig Person skulle komma förbi och kanske ge ett Uttalande. (Trumps kampanjchef hade visat nåd och stannat och sagt några ord tidigare på dagen.) Uniformerade poliser och civilklädda agenter rörde sig sakta i händelselösheten och påminde om fiskar med öronsnäckor instängda i ett akvarium.

Inte ett ljud trängde in från gatans larm. Till och med samtalen på kaféet var tysta, men det kom ett äldre, stiligt par som bröt mot mönstret. De pratade livligt med varandra och efter en stund gick jag fram till dem och frågade vad de ansåg om valresultatet. De hade velat demonstrera sa de, men polisen hade inte släppt fram dem.

Mannen: Vi arbetade så länge för att komma bort från rasismen. Denne – man! – importerar sina fruar, hans förfärliga sexistiska kommentarer... Han bara ljuger, han förnekar klimatförändringen i strid mot 99 procent av världens vetenskapsmän. Washington Post har kollat hans uttalanden och säger att 70 procent var lögn, eller om det var 73.

Kvinnan var upprörd. Hon såg ut att börja gråta. Hon frågade vad människorna i Europa säger. Hon sa att hon har släktingar i Finland, kanske borde man flytta dit.

Mannen: Jag stödde Bernie Sanders. Folk säger att han är socialist – som en anklagelse. Och de som anklagar är de fattiga, de som bäst behöver det de kallar socialism – allmän sjukvård, stöd från samhället.

Kvinnan: Jag vet personer som är livrädda. Trumps rasism. Hans kvinnohat. Jag är rädd för våra barns skull. Vi har släkt i Kanada. De ringer och säger åt oss att komma dit. Men detta är mitt land! Varför skulle jag fly! På 60-talet kämpade jag för kvinnornas rättigheter. Nu ska jag kämpa igen. Jag hör 30-talet när jag hör Trump. Jag växte upp i ett nazistiskt område på Long Island på 30-talet. Där demonstrerade tyskättlingar och gjorde hälsningar.

Hon lyfte sin hand till en försiktig Hitlerhälsning för att visa vad hon menade.

Det här var ett välbeställt och älskvärt par, mannen hade i 40 år arbetat åt storbanker med uppdrag att värdera industrier. Han hade uppenbarligen tjänat bra för de bodde "runt hörnet", och när jag frågade om det var lönsamt att värdera industrier sa han: Jo då, jag tillhör inte inte den översta förmögna procenten och inte den andra, men därunder, tja...

Mannen: Om Trump river upp klimatavtalet dömer han miljoner människor till döden. Minns du orkanen Sandy när vattnet sköljde in över södra Manhattan? Hur tror du stormarna blir om 50 år om vi inte gör något åt den globala uppvärmningen. Men Trump, han ville ha arbetarnas röster och lovade dem att öppna gruvorna igen. Hillary talade med dem om utbildning för att skapa nya arbeten men de vill inget annat än att gräva kol! De vill inte ändra sig! Så de röstade på Trump.

Han viftade med pekfingret mot tinningen.

Mannen och kvinnan ville inte ge sina namn. "De som får makten nu är galna. Vi vet inte vad de kan ta sig till."

Mannen: Om du åker till Pennsylvania, fråga människorna där vad de säger om klimatförändringen.

Så jag frågar John Benninger, mannen vi mötte i Moschs bar, när vi nästa dag träffas på kaféet Grädde och Socker på Storgatan i Coudersport. Vad säger du om människans inverkan på den globala uppvärmningen?

– Den tror jag inte på. Punkt slut, säger Benninger.

Det svaret från en man som arbetar i gasindustrin och som i övrigt stämmer in på mallen för en konservativ, medelålders karl på landsbygden förvånar mig inte. Inte heller hans syn på vapen är förvånande.

– Jag äger ungefär 30 vapen. De är en självklar del av livet: du har gevär, hammare, fiskespö, hagelbössor – det är inget du reflekterar över. När jag var ung tog vi med vapen till skolan och fixade med dem i slöjden och en lärare hjälpte mig att ladda patroner.

Jag blir inte ens förvånad över att Benninger betvivlar att Barack Obama är född i USA (en myt som Donald Trump var med och skapade). Inte heller att Benninger tror att Obama i hemlighet är muslim och hade en plan för att förstöra Amerika är riktigt överraskande.

Det överraskande är att han är registrerad Demokrat.

Det överraskande är att det var första gången han röstade på en republikansk presidentkandidat.

Då blir frågan, vad var det Clinton och Demokraterna och medierna i USA missade? Var det styrkan i hatet mot den första svarta presidenten som spillde över på hans tänkta efterträdare?Var det den enorma frustrationen på landsbygden som länge pyrde men tog fyr när Hillary Clinton, kvinna o c h representant för eliten på östkusten ville bli nationens ledare?

Där står de på Femte Avenyn med plakat om k ä r l e k när John Benninger svårligen har råd med en sjukvårdsförsäkring för 900 dollar i månaden, och när han efter mycket om och men ändå vill tala med ett  försäkringsbolag så glömmer säljaren bort det avtalade mötet! Vill de arroganta jävlarna inte ens ha pengarna Benninger slitit ihop?

Coudersport är en liten stad, 2500 invånare, med en huvudgata kantad av låga tegelhus, det ser ut som vilda västern. Hälften av affärslokalerna är tomma, i några står dammiga prylar bakom dammiga fönster och gör reklam för andra affärer som ännu håller sig vid liv.

Stan har fått några hårda smällar. Här låg ett företag som hette Adelphia, nationens femte största kabeltevebolag, grundat av en lokal företagare vid namn John Rigas som dömdes till 15 års fängelse sedan det kommit fram att han förskingrat miljoner. Bolaget gjorde konkurs och det enda som finns kvar är det nya huvudkontoret som aldrig hann invigas. Det är Coudersports största byggnad i rött tegel och med höga fönster som för tankarna till en katedral mer än kabelteve, tom förutom på nedre botten där en av Rigas söner driver ett nytt kabeltevebolag.

Bönderna i trakten sålde potatis till en chipsfabrik men den flyttade till Kanada.

En fabrik som bland annat gjort skyddsutrustning åt armén friställde personal och flyttade delar av produktionen till Mexiko.

Det är som det brukar på landsbygden alltså. I USA som i Sverige. Visst har globalisering och frihandel en massa fördelar, men det är svårt att se dem när fabriker flyttar och jobb försvinner. Susan Kefover, ordförande i Potter Countys styrelse, beskriver trakten i positiva ordalag när jag intervjuar henne. Ledande i omsorgsfrågor. Ekonomisk utveckling. Den mörkaste himlen öster om Mississippi tack vare att det inte finns så mycket bebyggelse här.

– Förra året hade vi 50 000 besökare, många av dem kommer för att titta på stjärnorna.

Susan Kefover är också Demokrat. Hon vill inte säga vem hon röstade på i presidentvalet, men hon talar väl om Trump och nämner inte Hillary Clinton med ett ord.

– Jag vill se mer företagande. Det är för mycket regler och lagar. Industrin för naturgas växer och Trump vill öppna fler möjligheter.

Och alla Trumps uttalanden om mexikaner, kvinnor...?

– Lösryckta citat. Folk hoppas att Trump kommer att förbättra ekonomin och återinföra ett starkt ledarskap. Vi tror på sunt förnuft här. Det har varit för mycket politisk korrekthet. Det här valet handlade om att återgå till de vi faktiskt är och inte låtsas som något annat.

Coudersport är en fin, vänlig stad. Folk kommer fram och pratar. Journalister? Vill fråga om Trump? De pekar och ger tips och berättar vad de själva tycker.

En kvinna säger: Jag röstade på en tredje kandidat, en oberoende. Jag minns inte vad han heter. Jag kunde inte förmå mig att rösta på Hillary, hon är moraliskt korrupt och skulle kunna sälja ut hela USA.

En man på en familjerestaurang: Jag har aldrig röstat på en republikansk kandidat tidigare men nu gav jag Trump min röst. Hillary är för insyltad i en massa skandaler. Om Bernie Sanders hade blivit Demokraternas kandidat skulle jag röstat på honom.

Servitrisen går förbi och säger: Hillary är en terrorist!

– Normalt är det storstäderna som styr och vi på landet får inget att säga till om, säger mannen.

Detsamma säger en potatisbonde: Landsbygden har talat. Vår röst brukar inte räknas men i år var det den som avgjorde.

98 procent av invånarna i Potter County är vita. En kvinna, en av två jag träffar som röstade på Clinton, säger att det finns två svarta barn i skolan, de enda svarta i hela trakten... det blir lite likriktat, säger hon försiktigt.

Utanför stans loppmarknad, en lada och en massa jox på backen utanför, står föreståndaren Dennis Pollock med två vänner. Inne i ladan finns möbler, ammunition, svärd, knivar, mynt, verktyg och en otrolig massa DVD-filmer.

DVD-filmer? Tittar inte folk på Netflix och HBO?

– Inte här, säger Dennis Pollock. Många har inte råd.

Jag tänker på demonstranterna i New York som skanderar i ljuset från Louis Vuitton och Prada. Jag tänker på New York Times modebilaga som gjorde en enkät med chica människor om vad de bar för kläder när de röstade. Gloria Schwartz, 74: Jag bär en kappa från Chanel. Den är ny. Jag bär alltid Chanel. Skorna? Chanel. Byxorna? Chanel. Väskan? Chanel. Halsbandet? Åh, det är Cartier. Har du alltid varit så här stilmedveten? Ja, jag är på väg till Chanelboutiquen så fort jag är klar med detta.

Dennis Pollock berättar att det värsta som hänt loppmarknaden var när någon snodde en motorsåg. Männen utanför loppmarknaden är överens om allt väsentligt: de vill ha tillbaka moralen i landet, inte ta emot flyktingar innan den egna befolkningen fått det bättre, politikerna i Washington sitter för länge, politiken har blivit ett livstidsyrke för somliga, men Trump, han är en ärlig kille, hoppas han rensar upp.

– De enda skyltar för Hillary som man såg här i trakten, säger Gary som jobbar på vattenverket, det var utanför lärarnas hem och utanför två doktorer och två killar som är gay. Det var de enda.

 PLUS:  USA – efter valet