Brexit-terapi i kyrkan för svenskar i London

London, TT:s utsände TT TT

Publicerad 2018-12-09

De svenska pensionärerna Marianne Shlackman, Ann-Marie Faircloth och Eva Sedgwick är trots att de har bott i England sedan 1960-70-talen oroade kring om de kan stanna efter brexit.

En psykoterapeut har bjudits in till Svenska kyrkan i London för att hjälpa medlemmarna att hantera ångesten kring det brittiska EU-utträdet. Frågan är mycket känslig för många svenskar.

– Jag känner mig inte lika välkommen längre, säger den 25-åriga göteborgskan Louise Kindström.

– Britterna tycker att det är okej att jag hälsar på, men ska man bo här känns det som att de ser ner på en.

Hon flyttade från London för drygt två år sedan, ungefär samtidigt som britterna röstade för att lämna EU i en folkomröstning sommaren 2016. Då hade hon pluggat och jobbat som barnflicka i över två år.

Period av uppgivenhet

För fem år sedan var en framtid i Storbritannien en självklar del av framtidsplanerna. Så är det inte längre.

– Jag tar examen i vår och har tidigare tänkt att jag kanske skulle flytta till England. Men jag vet inte om jag vill det längre. Jag vet ju inte hur det kommer att se ut och om det kommer att gå.

TT:s utsände träffar henne i Svenska kyrkan i London, som i januari har bjudit in psykoterapeuten och Guardian-journalisten Susie Orbach. Hon ska hålla föredrag om brexits psykologiska effekter på EU-medborgare i Storbritannien.

Kyrkoherden Eric Muhl har flera gånger tagit upp brexit i predikstolen. Han tycker att oron har tilltagit igen, inför omröstningen om det så kallade utträdesavtalet i parlamentet.

– Vi kan inte få några tydliga svar. Det är ju ingen som vet. Det har blivit en period av uppgivenhet, säger han om stämningen i församlingen.

– Här finns svenskar som bott här i 40–50 år. Om de inte har brittiskt medborgarskap kan de hamna i en knepig sits. En del har varit hemmafruar hela livet och kan inte lika enkelt som andra påvisa anställning eller att de har bott här.

Till London 1966

Den oroliga stämningen bekräftas av svenska seniorer i kyrkans kafé.

– Det skulle vara väldigt konstigt om jag inte får vara kvar. Men det är ju ingen som har sagt att jag absolut får vara det, säger 72-åringen Ann-Mari Faircloth, pensionerad tandläkare bosatt i Brighton.

Hon har bott i England sedan 1974, men vill inte tvingas ansöka om medborgarskap. Vid bordet sitter även 79-åriga Marianne Shlackman, pensionerad arkitekt. Hon flyttade till London 1966. Och hon är osäker på om hon ens kan få brittiskt medborgarskap.

– Allt är så osäkert, det känns inte bra.

Shlackman åker hem till sin svenska stuga och träffar syskon och släktingar flera gånger om året. Men det är inte aktuellt att flytta hem efter över 50 år i England.

Förlorar jobbet

Eva Sedgwick, 71-årig pensionerad tandläkare, är mest upprörd för att hennes brittiska dotter – som jobbar i Paris – är på väg att förlora jobbet på grund av brexit.

– Hon måste vara EU-medborgare för att få ha kvar sitt jobb i Paris, säger hon.

Själv hade Eva Sedgwick kunnat tänka sig att flytta tillbaka till Sverige, där hon bland annat redan äger ett hus. Men ingen i familjen vill följa med.

– Då stannar jag.

TT: Är du besviken på att det blir brexit?

– Väldigt. Jag är så arg.

Gjorde slut

Hon känner hur det har skapats en klyfta mellan henne och brexitörerna, det vill säga britterna som vill lämna EU.

– Dem pratar jag inte med längre. Jag hade till och med en pojkvän som jag gjorde slut med på grund av detta. Det gick bara inte. Jag kan inte umgås med sådana.

Marianne Shlackman fyller i:

– Det är några här i England som är emot mig och vi är inte på samma våglängd längre.

Hon tillägger att hon är väldigt trött på hela frågan.

– Jag vill inte höra mer om brexit.

Eva Sedgwick invänder:

– Det är ju ett så viktigt beslut, jag tycker inte att det gör något om det tar lite längre tid. Det viktigaste är att det blir rätt.

ANNONS

Följ ämnen i artikeln