Hjälpropen på plakaten inne i Sis-hemmet: ”Värre än fängelse”
Ungdomarnas egna bilder inifrån institutionen
Publicerad 2023-08-22
Flickorna är inte inlåsta för att de är dömda för brott.
De har placerats på Sis-hemmet Rebecka för att få vård.
– Ändå behandlas vi värre än dömda mördare på fängelser, skriver en av tjejerna.
Personalens bemötande av tjejerna på Sis-hemmet Rebecka på Färingsö uppfyller inte kravet på god kvalitet, slog Inspektionen för vård och omsorg (IVO) fast efter sin senaste inspektion. Av de omkring 20 tjejer, mellan 15–20 år, som tvångsvårdas där har flera kontaktat Aftonbladet. De vill berätta om livet bakom de låsta portarna.
– Jag önskar att alla i Sverige kunde få se hur vår vardag ser ut och hur vi blir behandlade här inne. Småtjejer med problem sitter här och har det värre än dömda mördare på anstalterna, skriver en av flickorna.
Intervjuerna har skett genom chattar i sociala medier, eftersom det är begränsat hur ungdomarna får prata i telefon. Många känner också oro över att samtal med media kan få negativa konsekvenser och alla vittnesmål är därför anonymiserade.
– Jag fick inte ha min telefon i flera dagar på grund av att de var rädda att jag ska komma ut i sociala medier och berätta om hur det är här men idag fick jag den, skriver en av de yngre tjejerna som Aftonbladet varit i kontakt med.
Gruppen Sis-tjejer, som är nominerade till Svenska hjältar, har fått in hundratals vittnesmål från placerade. Många har också hört av sig till Aftonbladet.
Inifrån Rebecka skriver ungdomarna att de är besvikna på många i personalen, och att vården bara är förvaring.
– Förra veckan försökte två ungdomar ta livet av sig för att de mådde så dåligt. De hamnade på sjukhus men personalen är så obrydda. En personal sa att han jobbar för att han behöver pengar och inte för oss, skriver en tjej.
”Väntar på hjälp 1–2 timmar”
Aftonbladet berättade i helgen om Kalle, 14, som dog i suicid på Sis-hemmet Folåsa. Innan sin död ringde han mamman och klagade på bemötandet från flera i personalen.
Ett personalproblem som ungdomarna på Rebecka lyfter handlar om bemanningen.
– Vi blev lovade aktiviteter i sommar en gång i veckan, som att åka på picknick, men på grund av personalbrist har vi bara fått komma ut två gånger, skriver en tjej.
Även Inspektionen för vård och omsorg (IVO) fastslår i ett beslut under våren att Rebecka saknar tillräcklig bemanning. Bland annat har en anställd vittnat om att de inlåsta flickorna lämnas ensamma när det är personalbrist.
Flera flickor som Aftonbladet varit i kontakt med säger att de blivit lämnade helt ensamma när de varit inlåsta på vård i enskildhet, och varit isolerade från andra ungdomar.
– När jag bodde i vård i enskildhet och skulle ha tillsyn var femte minut så tog det vid flera tillfällen ibland 1-2 timmar innan någon kom, skriver en tjej.
Det kan också vara svårt att få kontakt med personal nattetid.
– Om man knackar på korridordörren kan det ta 30 minuter innan personalen kommer.
Något flickorna lyfter som problematiskt att många av de anställda på Rebecka är män.
– Här var en man med på nakenvisitation på en tjej för att det bara var män som jobbade. Vissa tjejer kan inte åka ut med män på grund av trauman och blir då istället nekade att få komma ut, skriver en tjej.
Enligt IVO:s senaste beslut efter tillsyn, den 29 juni i år, ska det också ha saknats utdrag ur polisens belastnings- och misstankeregister hos sju av de anställda.
Välkomnas av klotter
Några av flickorna Aftonbladet varit i kontakt med, och vars identitet kontrollerats genom LVU-beslut, har dömts för mindre brott där fängelse inte finns i straffskalan. I de flesta fall handlar det om ringa narkotikabrott eller ringa stöld, tidigare snatteri. Placeringen på Rebecka är heller inte en påföljd för brott, utan för att de ska få vård att må bättre och komma ifrån destruktiva mönster.
– Och ändå har vi det värre än dömda mördare på anstalterna och häktena. De har till och med tv på rummet där att kunna titta på om de mår dåligt. Jag önskar att inga mer tjejer ska få fara illa i statens våld, det här är helt sjukt, säger en tjej som tror att fängelse varit bättre.
På ungdomarnas bilderna inifrån Rebeckas avdelningar syns genomgående slitna lokaler. De bor i rum som klottrats sönder av ungdomar som bott där innan, i vissa fall ångestladdade budskap om rop på hjälp.
– Mitt rum såg ut såhär när jag flyttade in, helt nedklottrat och sönderslaget, säger en av tjejerna som skickat bild på sitt rum.
Några ungdomar har också skickat bilder på plakat de målat inne på Sis och som de vill att Aftonbladet ska publicera.
– Jag har ringt till IVO och berättat men ingenting händer. Hur kan vi som redan är skadade av traumatiska saker behöva bo såhär, undrar en tjej.
Sis svar: Det är ett hårt slitage
David Söderman är institutionschef på Sis-hemmet Rebecka. Han säger att han önskar att de hade möjlighet att göra ännu mer renoveringar av befintliga lokaler, men att trycket på platserna är för stort.
– Det här är en gammal institution som började byggas på 70-talet. Det är inte lokaler som är fullt ut anpassade för modern institutionsvård och det pågår ett arbete med detaljplan för att bygga nya lokaler. Sen går vi in med jämna mellanrum och gör renoveringar och förbättringar i lokalerna men det är ett hårt slitage, det är en ungdomsgrupp där det förekommer en hel del skadegörelse, säger David Söderman.
Men varför renoverar ni inte ett sönderslaget och nedklottrat rum innan en ny ungdom flyttar in?
– Vår målsättning är att vi ska fräscha rum. Det som har varit bekymmersamt för myndigheten under en längre period är att vi har ett väldigt högt tryck på våra platser. Det kan handla om timmar från att en ungdom skrivs ut till att nästa ungdom placeras hos oss. Då är det svårt i vår verksamhet, där vi prioriterar vården av svårt sjuka ungdomar, att hitta personal eller entreprenörer som kan måla om på den korta tiden, säger David Söderman.
Ungdomar säger att de har det värre hos er än vad dömda mördare har det på fängelse, som bland annat har tv på rummet. Vad är din kommentar till det?
– Jag kan inte kommentera hur dömda mördare har det, men det stämmer att vi inte har tv på rummet. När det kommer till kraven på lokaler för tvångsvård så måste en tv sättas upp på ett säkert sätt, där det inte hänger lösa sladdar, och det kan vi inte göra när vi har ungdomar inne på avdelningar. I så fall skulle vi behöva stänga en hel avdelning för att kunna montera tv-apparater, vilket skulle bli kostsamt och minska vår kapacitet att vårda utsatta ungdomar under en period.
Så då är det även en kostnadsfråga?
– Ja till viss del, men när vi planerar ett större underhåll då ser vi över möjligheten att sätta in tv-apparater på rummen. Vi har en avdelning hos oss som redan har tv-apparater på rummet, säger David Söderman.
