Kritik mot klimatrapport: ”Missar risk för kaos i klimatsystemet”
Publicerad 2018-10-09
Klimatförändringarna kan gå ännu snabbare än FN:s klimatpanel redovisar i sin nya rapport.
FN fokuserar för lite på de förstärkande effekter som uppstår när olika klimatgränser passeras, anser flera kritiska experter:
– Självförstärkande återkopplingar kan skapa kaos i klimatsystemet, säger Nobelpristagaren Mario Molina.
I går måndag varnade FN:s klimatpanel, IPCC, i en ny rapport för kraftigt ökade klimatförändringar om den globala uppvärmningen blir 2 grader i stället för 1,5.
I rapporten beskrivs riskerna för att även små temperaturökningar kan knuffa upp oss till nivåer långt över två grader, när naturen passerar olika klimatgränser och plötsligt blir självuppvärmande. Då kan olika effekter förstärka varandra som dominobrickor.
Ett drastiskt exempel är att högre temperaturer kan torka ut Amazonas regnskog, som i nästa steg brinner upp. Då försvinner en av Jordens lungor, vilket ger katastrofala konsekvenser.
En annan klimatgräns passeras när havsisen på sommaren i Arktis försvinner. Då byts den vita isytan ut mot mörkare vatten, som absorberar mer hetta och därmed skapar högre uppvärmning, i en självförstärkande process.
Den brittiska tidningen The Guardian har pratat med klimatexperter som är kritiska till IPCC-rapporten. Experterna konstaterar att FN:s klimatpanel redogör för vad som kan hända när olika klimatgränser passeras. Men de anser att FN-panelens beskrivning är för nedtonad:
”Fokuserar inte på svag länk”
– Rapporten fokuserar inte tillräckligt på den svagaste länken i klimatkedjan: de självförstärkande återkopplingar som driver på uppvärmningen och som riskerar att mångdubbla antalet klimatgränser som passeras och att skapa en uppvärmning utom kontroll, säger Durwood Zaelke, grundare av Institutet för ledning och hållbar utveckling, IGSD, till The Guardian.
Ett problem med dessa klimatgränser är att vi kanske inte vet när de passeras. Robert Larter på Storbritanniens institut för forskning i Antarktis, BAS, kallar polarisarna för ”sovande giganter”:
– Efter den senaste istiden steg havsnivån tidvis med mer en tre meter per århundrade, snabbare än i dag. Det betyder att det finns situationer när planetens istäcken kan smälta mycket snabbare än under den tidsperiod som vi har observerat dem. Vi borde vara väldigt försiktiga när det gäller att störa dessa sovande giganter.
”Glömmer östra Antarktis”
Bob Ward vid Grantham Institute är kritisk till att klimatpanelen bara tar upp de klimatgränser som riskerar att passeras när det gäller isen i västra Antarktis, inte på resten av kontinenten. Här handlar det om att stora mängder smältande vatten kan mjuka upp marken som istäcket vilar på, vilket kan öka risken för att glaciärer glider ner i vattnet.
Mario Molina, som fick Nobelpriset i kemi 1995, anser att rapporten från FN:s klimatpanel underskattar en nyckelrisk:
– Självförstärkande återkopplingar kan skapa kaos i klimatsystemet innan vi hunnit tämja vårt energisystem, säger han till The Guardian.