Här hittas Gerdas ring – efter att Titanic sjunkit

Kerstin Nilsson

Nu säljs bilderna på den makabra upptäckten i livbåt A på auktion

En månad efter Titanics tragiska undergång hittades livbåt A, med tre förmultnade kroppar i.

På botten låg en vigselring, med texten "Edvard till Gerda".

Det var den unga skånskan Gerda Lindells ring.

Nu säljs tre unika bilder på den sista livbåten på auktion.

Edvard och Gerda Lindell från Helsingborg hade, som så många andra vid den här tiden, bestämt sig för att emigrera.

De hade sparat i många år för att förvekliga sin dröm.

I april 1912 var det äntligen dags.

De lämnade Skogsgatan 7 i Helsingborg för att resa till Southampton i England.

Förvaras i bankfack

Den 10 april klev de på Titanic.

Deras mål var först New York, sedan Hartford i Connecticut.

De reste i tredje klass och deras biljett hade nummer 349910.

Men de kom aldrig fram.

Deras kroppar har heller aldrig återfunnits.

Det enda som finns kvar är ringen.

I dag, 104 år senare, förvaras den i ett bankfack i Stockholm, när den inte visas upp på utställningar runt om i världen.

Ringen hittades på botten av livbåt A, efter en månad till havs, i regn och storm.

Nu har historien om ringen blivit aktuell igen.

I samband med att tre autentiska fotografier som togs den där dagen den 13 maj 1912 när livbåt A plötsligt siktades på Atlanten, har sålts på auktion i England, skriver bland annat The Sun och The Telegraph.

Bilderna är tagna av en okänd passagerare ombord fartyget Oceanic, som precis som Titanic tillhörde rederiet White Star.

Till bilderna finns också ett gulnat papper med anteckningar om vad som hände.

Klädd i smoking

Det var utkiken ombord på Atlantångaren Oceanic som fick syn på livbåten ute till havs.

Ett av de svartvita korniga fotografierna visar hur sex besättningsmän sänks ned i en jolle. Det andra hur de ror mot livbåten.

Under tiden följer passagerarna ombord på Oceanic vad som händer.

Väl framme vid den vattendränkta livbåten gör besättningsmännen en förfärlig upptäckt: i båten finns tre döda människor, med hår bleknat av salt och vind och kroppar redan på väg att förmultna.

Två av de döda jobbade ombord Titanic, en var eldare, en sjöman. Den tredje döde, som ligger på durken, är fortfarande klädd i smoking. Det är förstaklasspassageraren Thomson Beattie, 37, en rik ungkarl från Kanada.

De tre döda syddes in i kanvassäckar, med en tyngd, sveptes en efter en i den amerikanska flaggan – och begravdes i havet.

Ett märkligt sammanträffande är att Thomson Beatties mamma på dagen 82 år tidigare föddes på nästan exakt samma plats, ombord på ett fartyg på väg mot Kanada.

Utan flytväst

Livbåt A var den sista livbåten att lämna det sjunkande Titanic efter kollisionen med isberget strax före midnatt den 14 april 1912.

När Gerda och Edvard kom upp på däck försökte de ta sig mot aktern.

Men däcket lutade mer och mer och till slut var det så brant att de kanade bakåt.

Mot livbåt A på styrbords sida.

Då hade de fått sällskap av två andra svenskar, August Wennerström och Gunnar Tenglin.

När Titanic sjönk lyckades Edvard ta sig ombord i livbåten, men inte Gerda.

Hon kämpade för sitt liv, utan flytväst, i det iskalla vattnet

August Wennerström, som simmat fram till livbåten, försökte hålla fast henne samtidigt som hon klamrade sig fast vid religen.

Men efter ett tag orkade inte August hålla henne längre och Gerda, som inte hade några krafter kvar, försvann i djupet.

Men innan dess gled hennes vigselring av och hamnade i båten.

August hittade ringen och gav den till Edvard.

Men chockad och apatisk dog han inte lång stund senare.

Blev gråhårig

August skulle efteråt berätta att Edvard på mindre än en halvtimme blev alldeles gråhårig när han förstod att hans älskade var död.

När han själv dog tappade han ringen, som föll ned på durken.

August och de andra överlevande i Livbåt A, liksom i alla andra båtar, räddades av fartyget Carpathia några timmar senare.

Men livbåten med de döda – och Gerdas ring‚ hennes ihopsmälta förlovnings- och vigselring – fick driva iväg.

Efter att den till slut hittats hamnade den på rederiets kontor i New York.

Den skickades sedan, via svenska konsulatet, till UD.

Den 12 juni 1912 kunde Gerdas pappa kvittera ut den hos polisen i Malmö.

Men sin dotter fick han aldrig tillbaka.