Blixten slog sönder huset

Anne-Maj, 74, vaknade när åskviggen small tre meter från henne

Det small mitt i natten, bara tre meter från bäddsoffan.

Tegel från fasaden kom flygande, glassplittret yrde och fönstren blev gapande hål.

– Det var som en explosion. Att jag överlevde är helt otroligt, säger Anne-Maj Hellqvist, 74.

Hon var kattvakt åt sonen Åke Andersson och hans familj i Kungsör när blixten slog ner.

I huset fanns också katterna Tolouse, Gus och Gullefjun, liksom kaninerna Lille Skutt och Bamse, plus Anne-Majs egna två katter.

”Som en explosion”

– Jag vaknade av en otrolig smäll vid tvåtiden på natten. Som en explosion, berättar Anne-Maj.

– Det dånade och hela rummet blev upplyst, som om jag hade tusen lampor i huset. Och sedan blev det kolsvart men brandvarnaren tjöt.

– Jag tänkte först att nu är det slut, nu brinner huset.

Anne-Maj hade sin mobiltelefon på bordet intill soffan. Men den fungerade inte.

– Jag var på väg över till grannen i bara nattlinnet när det äntligen gick att ringa. Det tog säkert en kvart. Och då ringde jag sonen, han ringde brandkåren.

Ser ut som kriget

Inte en elkontakt finns kvar i dag. Bara svarta hål.

Huset ser ut som om någon gått lös med storsläggan och alla fönster är krossade. Stora bitar av tegel och betong har sprätt iväg, plast runt ledningar har smält, proppskåpet är skrot och det är svarta brännmärken på både väggar och golv.

Anne-Maj minns hur hon famlade runt – fast besluten att rädda djuren.

– Jag var säker på att Gusen hade dött, han låg ju precis där blixten gick in. Mina katter hittade jag i glassplittret i källaren, de var helt chockade men hade klarat sig.

Kollade till kaninerna

– Sen sprang jag för att se till kaninerna, de hade klarat sig och mådde bra.

Först när brandkåren kom insåg Anne-Maj att huset träffats av blixten. Då hade också alla katterna vågat sig fram.

– Jag är så glad att det var jag som var här och inte familjen. Åke hade säkert suttit vid datorn och han hade aldrig klarat sig då, säger Anne-Maj.