’Väldigt svårt att hålla tillbaka tårarna’

Staffan Dickson

Svenska Maya, 35, kämpar mot ebolan i Sierra Leone: Gör så ont i hjärtat

Vi förlorar kampen mot ebolan varnar Världs­banken.

Men svenska sjuk­sköterskan Maya Vergara, 35, har inte gett upp.

– I dag kom det in en sexårig flicka som är föräldralös och ebolapositiv. Jag hoppas verkligen att vi får fira hennes tillfrisknande snart, säger hon på ­telefon från Sierra Leone.

Läget i Västafrika blir allt mer akut.

I förrgår meddelade Världshälsoorganisationen WHO att antalet ­registrerade döda i ebola överstiger 4 500. Nu varnar Världsbanken för att vi ­håller på att tappa greppet om sjukdomen.

– Vi förlorar slaget, säger chefen Jim Yong Kim till journalister i Paris enligt AFP.

Anlände i onsdags

Han pekar på bristande solidaritet:

– Vissa länder är bara ­rädda om sina egna gränser.

En separat FN-fond för ebola har bara fått in drygt 700 000 kronor - trots att länder gjort utfästelser om att ge motsvarande drygt 140 miljoner kronor, skriver AFP.

I onsdags anlände Maya Vergara från Stockholm till Bo i Sierra Leone, ett av de värst drabbade länderna.

Hon är barnmorska till vardags men ska i fem veckor jobba som sjuksköterska på Läkare utan gränsers ebolacenter i staden.

Hon berättar att hennes första intryck var människors stora mod. Om det är så att kampen mot ebola håller på att gå förlorad är det inget som märks i Bo.

”Otroliga”

– De vi jobbar med här är helt otroliga. De ser sina nära­ och kära, sina familjer, bli sjuka och gå bort. Men också tillfriskna, och de väljer­ att vara en aktiv part i att få stopp på det här. De kommer till jobbet varenda dag, säger hon.

Läkare utan gränsers ebola­center i Bo har i nu­läget 35 sängplatser som snabbt fylls upp när någon dör eller skrivs ut.

I går kom tolv nya patienter.

– En av dem var en liten flicka. Hon pratade inte jätte­mycket, men hon berättade att både hennes mamma och hennes pappa hade dött. Så nu är hon sex år gammal, föräldralös och ebolapositiv. Det är väldigt svårt att hålla tillbaka tårarna då, det gör så ont i hjärtat, säger Maya Vergara.

Men hon tvekar inte att fortsätta:

– Det är väldigt vackert att se hur hela teamet - ­städarna, säkerhetspersonalen, de som tar hand om liken, sjuksköterskorna, verkligen alla - firar när det kommer ut en ­patient till. Det gör att det känns värt att fortsätta. Jag hoppas verk­ligen att den här sexåriga flickan får komma ut om några dagar.