Rob avslöjar spelbolagen inifrån: ”Ett rent djävulskap”

Publicerad 2018-11-10

Spelberoende bjuds på resor och bonusar – men de som är duktiga får inte ens spela.

Och en britt med spelproblem tas på betydligt större allvar än en svensk.

– Om jag fick bestämma skulle det här inte finnas, säger vip-managern Rob.

Rob, som vi valt att kalla honom, tog kontakt med Aftonbladet efter att ha läst artiklarna om Lukas som spelade bort 15 miljoner på ett år.

Han är en svensk man i 25-årsåldern som bor på Malta, där han jobbat för både svenska och utländska spelbolag.

Varför hörde du av dig?

– Jag tycker att det har gått för långt. Hemma i Sverige är det spelbolagsreklam hela tiden. På tv-kanalerna, Sveriges största nyhetssida, Svenska fans-forumet där alla fotbollsälskare träffas, överallt. Om man berättar hur det går till kanske något kan hända. Det var väl så jag resonerade, säger Rob, och fortsätter:

– Hela den här grejen är ett rent djävulskap. Om jag fick bestämma skulle det inte finnas.

 

Rob flyttade till Malta när han hörde att det fanns gott om jobb, och gärna kunde tänka sig att byta miljö. Han började i kundsupporten på ett spelbolag. Snart jobbade han sig upp till en roll som ”vip-manager”. Uppdraget är att hålla storspelarna nöjda genom att ge snabb service och bjuda på bonusar och resor. Allt för att de inte ska byta till något annat spelbolag.

– Man har hand om de stora spelarna, de som är mest aktiva och sätter in mycket pengar. De ska känna sig speciella, det är det som är det viktigaste.

Hur plockas en spelare upp till att få en vip-manager?

– Det är ledningen som tar det beslutet. De kollar på insättningar och hur länge han har spelat hos oss. Jag får ofta den frågan från spelare, ”när blir jag vip?”. Men det finns ingen gräns man ska uppnå, utan det är ett beslut som tas av ledningen.

Vad är typiskt för en vip-spelare?

– Det är en person som sätter in regelbundet och har förlorat mycket. Den som vinner mycket blir inte vip. Spelbolagen vill inte ha vinnare.

Duktiga spelare blir alltså inte vip-kunder. De kanske inte får spela överhuvudtaget.

Om spelbolaget får nys om att någon regelbundet vinner stora summor på till exempel fotbollsmatcher, särskilt i mindre ligor, så limiteras man, berättar Rob. Det innebär att det finns en gräns för hur mycket man kan satsa och vinna.

– Är man duktig på casinosidan så låter man dem vara. Men är man en duktig spelare inom sports betting och vi märker att den här kunden kan sport och går plus, då lär man bli limiterad eller avstängd.

Hur motiverar ni det för spelaren?

– Det har varit olika på de företag jag jobbat på. Vissa hänvisar till odds providern, säger att det är de som har tagit beslutet och det finns ingenting vi kan göra. Sen är det vissa som bara säger att vi har tagit ett beslut att stänga ditt konto.

Blir de inte arga?

– De flesta är vana vid att det händer. Andra reagerar starkt, om det är deras första gång. Då kanske de skriver om det i diverse forum.

 

 

30-årige Lukas hade vip-kontakter på flera olika spelbolag. Han bjöds bland annat på fotbollsresor, de senaste iPhonemodellerna och en resa till Cypern för hela familjen. Men när det var dags att åka på charterresan hade Lukas liv kraschat och familjen lämnat honom.

De som jobbar med att hantera vip-spelare är medvetna om att de flesta av dem har spelproblem, enligt Rob. Men för att spelbolaget ska stänga av spelaren krävs det att spelaren uttryckligen säger att den har ett missbruk.

– Du måste säga ungefär ”jag har inte kontroll över mitt spelande, jag klarar inte av att sätta stopp” för att vi ska agera. Om det skulle komma in någon i chatten som jag känner, som jag vet har enorma spelproblem, så skulle jag ändå inte få stänga av honom, säger Rob.

Rob har gått en utbildning i ansvarsfullt spelande, där man lär sig att se tecken på när någon har ett beroende. Men spelbolagens hantering av problemspelarna ger han inte mycket för.

– Jag tycker det är under all kritik. Man slänger fram några länkar, säger att det är synd att de hamnat där de är, spärrar deras konton. Mer än så är det inte. Man borde ha en avdelning som ringer upp och pratar med dem. Den enda gången vi plockar upp telefonen är när någon hotar att ta livet av sig. Då larmar vi polisen.

 

Det görs också skillnad på en spelberoende svensk och en spelberoende britt, säger Rob.

– De är jättenoga med att när vi på något sätt får vibbar om att en brittisk kund är spelberoende så ska vi agera direkt. Medan med svenska kunder kan man se mellan fingrarna eftersom det inte är så strikta regler.

Detta beror på att olika lagar gäller. Spel mot den svenska marknaden regleras i dagsläget enbart av maltesisk lag. Eftersom Malta är ett EU-land så räcker det att spelbolaget har en licens där för att bedriva spel i övriga EU.

Men från 1 januari 2019 så regleras den svenska spelmarknaden. Bolagen betalar skatt i Sverige, det ställs krav på ansvarsfullt spelande, och Malta-licensen gäller inte längre. Som det varit för brittiska spelare sedan 2014.

– Jag hoppas verkligen att den svenska lagen tar lärdom av den brittiska spellicensen, där bryr de sig i alla fall om spelarna. Kommer en svensk in och säger ”nu har jag inte råd med julklappar för att jag spelat bort för mycket pengar”, så tänker man ju direkt att han är spelberoende, men vi gör ingenting. Om en britt skrev något sådant hade det varit andra puckar.

 

På ett utländskt företag där Rob jobbade fick han även provision.

– Det är baserat på hur mycket spelaren torskar. Du får en fast lön, plus kanske 10 procent av den summan i provision. Men det är nog olika från företag till företag.

Ibland, när vip-spelarna är desperata efter bonusar, tycker Rob att de påminner om barn.

– De kommer in i chatten och tjatar om bonusar, blir nekade och börjar bråka. Så kollar du på åldern och ser att han är 43. Man tänker, hur kan han bete sig sådär?

Varför tror du att de gör det då?

– Jag tror att majoriteten är inne i en bubbla där de har mycket skulder och försöker vinna tillbaka pengar som de förlorat. Och den här bubblan får ingen komma in i. De stänger ute nära och kära och döljer spelproblemen för alla. Jag tror inte att de är sig själva.

Rob har själv spelat sedan han var liten. När han berättar om sina kunder låter det som att han känner medlidande. Samtidigt bidrar han själv till att förvärra många människors spelproblem.

Hur känns det att jobba med något som orsakar så mycket problem?

– Man får faktiskt lite ångest på dagarna när man jobbar. Det känns som att du försöker få någon annan in i skiten. Men just nu är detta det enda jobbet jag kan utföra, det är det här jag känner att jag kan.

 

Fotnot: Rob vill inte medverka öppet eftersom han fortfarande arbetar för spelbolagen på Malta. Han heter egentligen något annat.