Hjälparbetaren Colin, 35: ”Vi bygger ad hoc – alla hjälps åt”

Mira Micic

MÜNCHEN. Sent i natt fortsatte tågen med flyktingar att komma till Tyskland.

Då var platserna på flyktingmottagningarna i München redan slut – men krisen löstes snabbt.

– Vi bygger ad hoc. Alla hjälps åt, säger hjälparbetaren Colin Turner, 35.

Sista tåget för dagen med flyktingar från Österrike till München skulle komma klockan 17.06 i går.

– Så är det beräknat, men vi får se vad som händer i kväll. Ingen vet hur det blir, sa poliskommissarie Albert Poerschke till Aftonbladet i går eftermiddag.

I lördags kom över 7000 personer med tåg från Österrike och Ungern. Från morgonen och till klockan 15 på söndagen hade närmare 5000 flyktingar anlänt till tågstationen.

Tågen fortsatte komma under kvällen. Vid 23-tiden kom ett tåg med flera hundra hjälpsökande ombord.

Men då fanns det knappt någon ledig kapacitet för att ta emot folk i München.

Sökte volontärer

Ungefär samtidigt gick det ut på Facebook att myndigheterna sökte volontärer - akut.

En av dem som ryckte ut för att hjälpa var Colin Turner. Uppgiften var att snabbt bygga upp en provisorisk flyktingmottagning i en lokal på Denisstrase i centrala München.

– Vi började jobba vid midnatt. Klockan 05 i morse var det klart, säger Colin Turner.

Då hade man gjort i ordning hundratals sovplatser i en stor sal, samt en improviserad matsal. Utanför byggnaden hade man ställt ett antal toaletter.

– Alla jobbade ihop, folk från byggföretag, volontärer och flyktingar, så det gick undan, säger Colin Turner.

”Kändes självklart”

Han berättar om rörande scener då flyktingbarnen ber om att få hjälpa till med att skruva ihop sängar.

– En liten pojke sa att han redan gjort det på andra ställen.

Sedan i morse har Münchenborna lämnat kassar på den nya flyktingmottagningen, innehållande sovsäckar, kläder och skor. Många hade med sig godis till barnen.

Kemilärare Klaus Blackout, 48, är en av dem som anmält sig som volontär.

– Det kändes bara självklart, säger han.

Familjen flydde med båt

Under hela morgonen har nya volontärer och nya flyktingar strömmat in på mottagningscentret på Denisstrase.

När Aftonbladet besökte lokalen under förmiddagen fanns cirka 300 hjälpsökande där.

I ett rum där det låg högar med barnkläder och leksaker höll en trebarnsfamilj från Syrien just på att få nya kläder, hygienartiklar och leksaker till barnen.

Pappan Mohammad Soleman berättar att han var byggarbetare i sitt hemland innan han tvingades lämna allt och fly med sin hustru Najah, 28, och sina tre söner Farhad, 7, Janiar, 4, och Hanen, 10. De flydde först till Libanon för att sedan hamna i Grekland och till sist i Ungern, därifrån de kom med tåg till München i natt.

Familjen berättar att den svåraste delen av resan var när de åkte i en liten båt från Turkiet till Grekland.

– Båten hade dubbelt botten och männen fick stå på knäna hoptryckta längst ner. Det gungade hela tiden och barnen grät konstant, de var livrädda, säger Mohammad Soleman.

”Svårast lämna huset”

På frågan om vilket ögonblick han upplevde som svårast under de två åren på flykt säger han:

– Resan har varit jobbig, speciellt för barnen. Men för mig var ändå den svåraste stunden den dagen då vi lämnade vårt hus, när jag vände mig och och tittade på allt jag jobbat för hela mitt liv - och sedan bara gå därifrån,

Om tiden i Ungern, där de vistades i tre dagar vill de helst inte prata, mamman säger att det var tufft för barnen.

– Barnen var utan mat i 22 timmar. Vi är glada att vi är här. Här är tryggt, säger Mohammad Soleman.

Familjen ska, med hundratals andra från liknande improviserade flyktingmottagningar som byggts under natten, inom kort slussas vidare till andra regioner i Tyskland.

–  Det spelar ingen roll i vilket europeiskt land vi hamnar till sist. Folk är bra här. Men helst skulle jag vilja bo i Stockholm, där har jag några kusiner, säger pappan.

Sammmanlagt har drygt 20 000 personer kommit med tågen till München under helgen. Även under måndagen förväntas ett större antal flyktingar komma till Tyskland.