Bröt nacken - leder pass i cirkelträning

Cecilia Gustavsson

Karolina Anners bil voltade med barnen i

Karolina Anner hade två av sina barn i bilen när de råkade ut för en fruktansvärd krasch.

Barnen klarade sig, men hon bröt nacken och blev förlamad.

I dag leder hon träningspass – i rullstol.

– Jag tänker att allt ordnar sig.

Vi ses på Friskis & Svettis i Tyresö, där Karolina Anner leder en cirkelträning för andra med fysisk funktionsnedsättning. Det kunde ingen anat när hon svävade mellan liv och död.

Hon och två av de tre barnen var på väg från Eskilstuna till Stockholm. Karolina kände hur trött hon var och tänkte ta en kort paus. Hon hann aldrig.

– Jag minns kraschen tydligt. Jag måste ha somnat en bråkdels sekund. Jag försökte manövrera bilen men vi voltade ut på en åker.

Blev förlamad

Alla tre i bilen blev hängande upp och ner i sina säkerhetsbälten. Karolina fördes med helikopter till traumaenheten på Karolinska sjukhuset.

– Jag var illa däran en vecka. De visste inte om jag skulle klara mig. När jag vaknade kände jag direkt att något var riktigt fel.

Hon hade brutit nacken vid sjätte kotan och var förlamad från bröstet och nedåt.

Hur tog du in att du var så svårt skadad?

– Jag var så otroligt överlycklig att barnen klarat sig att det var det enda som betydde något. Jag tänkte att det skulle ordna sig och tog en dag i taget.

– Det dåliga samvetet har drivit mig hela vägen. Det är jag som försatt mig och min familj i den här situationen, så det är min skyldighet att göra det bästa av den.

Och det gör hon verkligen. Efter en lång väg tillbaka – olyckan skedde 2005 – med rehabilitering, operationer och smärta har Karolina Anner skapat en tillvaro hon trivs med. Hon utstrålar energi och är glad och öppen.

Tappade identiteten

Men från början var det tungt.

– Jag har alltid älskat att använda min kropp, tränat och varit en riktig friluftsmänniska. Självkänslan fick en jättesmäll: Vem är jag? Vad duger jag till? Jag förlorade min identitet.

Många människor i din situation skulle haft lust att gräva ner sig, hur kan du vara så positiv?

– Ibland vill jag också bara dra täcket över huvudet. Men jag fastnar inte i det. I grunden har jag en positiv inställning – jag är en ganska enkel person som tycker att mycket i livet är roligt. Sedan har jag ett bra socialt sammanhang med en underbar familj och vänner som stöttat mig.

Karolina berättar att hon fått en helt ny syn på livet. Hon sa upp sig från sitt jobb som biomedicinsk analytiker på Karolinska institutet och gick en coachutbildning för att stötta andra i samma situation – på deltid.

Hur har du förändrats efter olyckan?

– Innan var jag ofta stressad, sprang runt som en vessla. Jag trodde att jag var odödlig och värdesatte inte alla stunder ordentligt. I dag kan jag stanna upp eftersom jag vet hur oerhört skört livet är. Jag måste erkänna att jag var ganska cynisk förut, och kunde vara snabb att döma. Jag har nog blivit mer ödmjuk.

Karolina ser pigg ut och gestikulerar gärna med händerna, som blivit bättre efter många operationer. Det syns inte att hon har svåra smärtor. Men det har hon. Varje dag.

– Jag har tvingats att lära mig leva med det. Min misson för att hantera smärtorna är att ha jäkligt roligt, att trivas med livet. Om jag haft en fantastisk helg eller en intressant dag på jobbet kan jag känna på kvällen att jag har så ont att det känns som om jag håller på att dö – men att jag inte har tänkt på det under dagen.

Gick till gymmet

En viktig del av vägen tillbaka har varit – och är – träningen. Efter rehabiliteringen längtade Karolina tillbaka till "vanlig" träning. Hon började med att gå på gym på det Friskis & Svettis där hon tränat före olyckan.

– Jag ser mig som en frisk person som råkar sitta i rullstol. Men jag trodde inte att jag skulle kunna vara med på något pass.

Men det kunde hon, visade det sig. I dag är det hon som leder ett cirkelfyspass varje vecka. Där finns en man i rullstol som blivit mycket bättre sedan han började träna här, och andra som också har fysiska funktionsnedsättningar, till exempel efter stroke. Alla kämpar hårt samtidigt som det syns att de har roligt.

– Jag vill vara en förebild och visa att det går. Jag tror att många efter sjukdom och olyckor vill hitta ett friskt sammanhang att träna i. Att kunna gå på ett vanligt spinningpass blev också en möjlighet då vi köpte in några handcyklar och satte in i spinninghallen.