"Egentligen skulle ingen ha klarat sig"

För 25 år sedan överlevde Mats Hillerström den värsta civila fartygskatastrofen som inträffat i nordiska farvatten

Femton av hans kompisar gjorde inte det.

Den enorma förlusten har inte rubbat hans gudstro – men fått honom att söka efter mening.

– Det var väl en klassresa, kan man säga. Skolan hade en historia av att göra resor till före detta öststater.

En smula från de hembakta bullarna har fastnat i Mats Hillerströms stora, välansade skägg, som går i brunt och grått om vartannat. Han är klädd i en blå paisleymönstrad skjorta och ljusa manchesterbyxor med ett mörkbrunt bälte runt midjan.

På köksbordet framför honom, hemma i det faluröda huset på Sommarvägen strax utanför centrala Jönköping, har han lagt fram en något mer modest utstyrsel: ett par grå mjukisbyxor med matchande tjocktröja. "Experience the best in cruising", står det över bröstet på tröjan.

Då, när han som 26-åring tog på sig tröjan den där morgonen för 25 år sedan, efter att ha legat fastklamrad på en flotte i Östersjöns iskalla vatten i fem timmar i tron att han skulle dö, tänkte han mest på hur skönt det var att få på sig varma kläder. Han noterade inte texten, men i dag kan han skratta åt ironin.

– Jo, det var väl det sista jag ville höra då egentligen.

21 personer reste från bibelskolan i Jönköping med Estonia den där natten. Sex av dem överlevde.

Totalt omkom 852 människor i olyckan den 28 september 1994, bara 137 människor klarade sig.

Påmindes om olyckan

De sex från bibelskolan som överlevde försökte fortsätta utbildningen under hösten. Snart insåg de att det inte gick.

– Det var en otroligt tuff påminnelse varje dag, vi satt i precis samma klassrum som tidigare, men alla bänkar bakom oss var tomma. De kompisarna kom aldrig tillbaka.

De andra fortsatte att studera på andra orter, Mats Hillerström gick en annan väg. Han fick jobb i Tranås och började sälja cyklar och skidor. Där stannade han i 14 år.

2011 hörde Pingstkyrkan i Jönköping av sig. De visste att han hade drivit butik och undrade om han ville hjälpa till med en second hand-butik som länge gått väldigt bra, men där det nu hade vänt.

Den första tanken var att tacka nej, han sålde cyklar och det passade honom bra. Men det fortsatte att gnaga i honom.

– Jag kunde tänka ibland, i motgångar med affären i Tranås: "Var det verkligen det här du räddade mig för Gud?".

Till sist tackade han ja till jobbet i Jönköping. Nu ser han tiden i Tranås som en förklaring till varför det sedan gick så bra med second hand-butiken.

– Gud hade återigen tänkt mycket längre än vad jag hade gjort. De 14 åren ser jag som en skola, där jag fick träna för det som jag egentligen skulle göra.

Inte fri från bekymmer

I dag är 51-årige Mats Hillerström chef för samtliga 53 second hand-butiker som Pingstmissionens utvecklingsarbete (PMU) driver i Sverige.

– Att få vara ytterst ansvarig för det, efter allt som man har varit med om i livet, det är så jag sitter och nyper mig i skinnet varje dag. Att få vara en del i att varje dag generera enorma pengar till människor i nöd långt bort, men också få bidra till den samhällsnyttan som second hand innebär, jag inser att i all ödmjukhet behöver jag vara väldigt tacksam för det.

Den enorma förlusten har inte rubbat hans tro på gud, den stärktes snarare av det faktum att 137 personer trots allt överlevde.

– Det gick ju så snabbt. Egentligen skulle ingen ha klarat sig.

För honom kan tron på gud vara förenligt med stort lidande, som det han upplevt. Han hänvisar till en bibelvers som han tror ibland felaktigt tolkas som att troende är befriade från bekymmer.

Så är det inte, invänder han, och citerar fritt ur den efterföljande versen.

– "Om du än vandrar i dödsskuggans dal, så frukta inget ont". Alltså förstod man redan när man skrev det där att, ledsen grabben, men du kommer vandra i dödsskuggans dal. Du kommer känna sorg, saknad, sjukdom, elände, död, du kommer få uppleva allt det där. Men frukta inget ont, för då är jag med dig. Det är ju där i min svaghet som jag har fått mest hjälp.

Bröllop på färjan till Estland

Fartygskatastrofen har inte heller gjort honom rädd för resor på havet. Alldeles nyligen åkte han återigen rutten över Östersjön mellan Tallinn och Stockholm. Det har han gjort flera gånger tidigare.

I de flesta fall har de lyckats slippa blåsten.

– Hjärtat för Estland och Tallinn är oproportionerligt stort efter att ha varit med om en sådan här grej. Min fru har också jobbat mycket med estländare, och vi har båda vänner där.

Därför var valet av bröllopslokal inte så märkligt som man annars kan tycka.

– Vi tänkte att vi gör det väldigt litet, ingen stor fest. Var har vi bröllopet då? Jo, på båten till Tallinn.

Badkruka

Bara några hundra meter från huset vid Sommarvägen, genom skogen förbi en liten fotbollsplan med slitna målstolpar och nya nät, ligger Axamosjön. Samfällighetens gemensamma brygga där är en bra plats för en bild, tycker fotografen.

Hon ber honom sätta sig längst ut på bryggan. Vattnet är grunt, sjöns botten syns tydligt under Mats Hillerströms dinglande fötter. Bakom honom svajar vassen i vinden.

Han badar sällan här.

– Du pratar med Jönköpings läns största badkruka, men det är bara sån jag är, säger han.

– Det har nog inget med Estonia att göra.