Blickarna riktas mot ytterhögern i EU

Foto: Luca Bruno
Ungerns premiärminister Viktor Orbán (Fidesz) och Italiens inrikesminister Matteo Salvini (Lega). Arkivbild.

avTT

NYHETER

Partierna på högerytterkanten gjorde ett starkt EU-val. Frågan är hur de kommer att organisera sig – och vad det innebär för arbetet i parlamentet.

– Det är inte bara högerradikala "outsiders" utan etablerade partier, säger statsvetaren Magnus Blomgren.

Framgångar för gröna och liberaler å ena sidan och för högerextrema å andra. Det är ett splittrat EU-parlament som kommer att styra de närmaste fem åren.

De två stora partigrupperna EPP (konservativt kristdemokratiskt) och S&D (socialdemokratiskt) har förlorat majoriteten i parlamentet och måste leta andra typer av breda höger-vänsteröverenskommelser.

Det kan göra det svårare för väljare att se vem som egentligen, förutom partierna på högra ytterkanten, är i opposition, bedömer Magnus Blomgren, docent i statsvetenskap vid Umeå universitet.

– Det är ett parlamentariskt bekymmer om vi inte har en bra tydlig opposition som inte stavas högerextrema partier, säger Magnus Blomgren till TT.

Nya samarbeten?

Konservativa Fidesz i Ungern, som för tillfället sitter i EPP, fick över hälften av ungrarnas röster. Samtidigt gick högerradikala Lega i Italien, med partiledaren och inrikesministern Matteo Salvini, framåt. Salvini sökte redan före valet samarbete med likasinnade för att bilda en ny partigrupp.

– Skulle Fidesz lämna EPP och närma sig Salvini så ändrar det kanske inte mandaten så mycket, men det kommer att förändra diskussionen i parlamentet, säger Magnus Blomgren.

– Salvini kan tänkas bli den talesperson som de här partierna har saknat.

Vilken grupp Sverigedemokraterna kommer att ingå i kan också bli beroende av Salvinis och Fidesz gruppsamarbete.

– SD har sagt att de inte vill gå med i Salvinis grupp, för att de tycker att partiet är för extremt. Men de ligger nära Fidesz. Det är en öppen fråga och det kommer att bli intressant, säger Blomgren.

"Konstant förhandlande"

Frågan hur partigrupperna i EU-parlamentet ska förhålla sig till Fidesz och andra partier på högerytterkanten och samtidigt få till en majoritet är inte helt olik situationen i Sverige efter riksdagsvalet, där M:s och KD:s beslut att öppna upp för förhandlingar med Sverigedemokraterna splittrade Alliansen.

– Skillnaden här är att det är ett konstant förhandlande, säger Ludvig Norman, statsvetare och biträdande lektor vid Stockholms universitet.

– Det behöver inte bli lika låst som i riksdagsvalet utan det handlar om att hitta stöd för specifika förslag.

Den samlade ytterhögern är långt i från en majoritet i EU-parlamentet. Däremot har de i och med sitt starkare stöd fått större möjlighet att sätta tonen i parlamentet, enligt Norman.

– Vi har sett det i svensk politik och i länder i Europa att när de radikala högerpartierna växer sig starka så sker en anpassning till den politiska problemformulering som gäller frågor som migration till exempel.

Putin – en vattendelare

En vattendelare gällande högerpartierna i EU-parlamentet och deras möjligheter till samarbete är synen på Ryssland och dess president Vladimir Putin, anser både Magnus Blomgren och Ludvig Norman.

– Le Pen (partiledare för franska Nationell Samling) har ett ganska varmt förhållande till Putin, medan andra i exempelvis Polen har en mycket mer skeptisk inställning. Det är lite osäkert vilka allianser och grupper de kan enas om och vad de kan köpslå om, säger Ludvig Norman.

En annan aspekt som påverkar nya eventuella grupperingar är brexit. Ett brittiskt utträde ur EU innebär ett adjö till britterna i parlamentet och de mandat som tilldelats dem. Inte minst påverkar det partigruppen EFDD, som skulle förlora 28 mandat i och med att Brexitpartiet lämnar.

– De kvarvarande medlemmarna behöver tänka på vilka allianser och former som kan fungera på sikt efter att Storbritannien lämnat EU, säger Norman.

Bra läge för gröna

Det nya parlamentariska läget kan också gynna de gröna, som med sina framgångar i valet nu hamnat i en position där de kan ställa krav i förhandlingarna.

– De hamnar automatiskt i någon sorts koalitionslösning. De blir en spelare i ekvationen oavsett hur man vrider och vänder på det, säger Magnus Blomgren.