Stå upp för Sverige-grundaren nekade till brott i rätten
I Eskilstuna tingsrätt skedde i dag någonting unikt.
En smal men principiellt viktig juridisk fråga drog till sig så stor publik att domstolen tvingades dela ut biljetter.
Närmare bestämt handlade rättegången om "Stå upp för Sverige"-gruppen på Facebook, en modern folkrörelse med fler sympatisörer än vad något av de stora riksdagspartierna kan drömma om.
Har den 52-årige grundaren och administratören av detta forum begått brott då han inte har raderat den grövsta rasistiska smörjan som medlemmar vräkt ur sig?
Det anser åklagarna Maria Estberg och Emanuel Winberg. Att de är två beror på att ärendet har lett till obehagliga hot och efter mycket om och men väckte de åtal med hänvisning till paragrafer som nästan aldrig använts, lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor.
Drygt 160 000 medlemmar producerar givetvis en hel del. Åklagarna hade valt ut formuleringar som man inte behöver vara professor i juridik för att misstänka utgör hets mot folkgrupp:
”Muslimer måste utplånas helt”.
”Turkar, apmänniskor från mellanöstern afrikaner och annat drägg. Varför ska de lågbegåvade djuren som ligger tusen som ligger tusen år efter i utvecklingen blandas med vår ras”.
”DOM ÄR JU MER APOR ÄN MÄNNISKOR, MEN DÅ SKA MAN HA DOM I BURAR”.
Intresset för att följa förhandlingen visade sig vara stort att biljetterna, Ett 50-tal, tog slut i ett nafs.
Att lyssna på denna publik i väntrummet var som att besöka en mässa för frimärksamlare, 50-talsbilar eller vad som helst som förenar människor från när och fjärran som tidigare aldrig träffats.
”Åh, det är du som är Lena”...”Tjena, jag heter Lasse, vi har snackat en hel del”...”Äntligen, Gudrun, möts vi”...
En person greps med pepparsprej på sig. En man fick lämna ifrån sig kniv. Vakterna var måttligt roade då en kvinna försökte skämta om att hon hade en bomb med sig.
52-åringen, blå kavaj, jeans, avslappnat leende, hälsade till höger och vänster och satte sig på den åtalades bänk och berättade att han bildade gruppen som stöd för Peter Springare, en polis i Örebro som för några år sedan hamnade i onåd sedan han på Facebook skrivit att han var trött på invandrare och brotten de begick.
– Jag trodde att det skulle bli några hundra medlemmar. Inom ett dygn var det 50 000. När vi var som störst var vi över 200 000.
Men Springare själv tog efter någon månad avstånd. Han tyckte innehållet var för grovt. Rasism, homofobi, misogyni, hatet och föraktet flödade.
Den existentiella kris som bröt ut bland medlemmarna då deras guru tog sin hand från dem påminner om reaktionerna i Bhagwansekten på 1980-talet då dess andliga ledare tog lyxbilarna och miljonerna och stack.
Men gruppen ryckte snart upp sig, döpte om forumet till Stå upp för Sverige och har i dag drygt 160 000 medlemmar.
Åklagare Estberg inledde förhöret med den åtalade. Muslimer som ska utplånas, är det någonting du har sett? En bild på Adolf Hitler som gör Hitler-hälsning, minns du den?
52-åringen, för dagen begåvad med anmärkningsvärt dåligt minne, kom inte ihåg. Det var länge sedan. Det är så många som skriver saker. Går ju inte att övervaka allt.
Åklagarkollegan Winberg tog över. Hans frågor var mer precisa och detaljerade.
Besvärande för mannen är han själv har lagt upp de inlägg som åtalet omfattar, eller i varje fall varit inne i de trådarna och diskuterat. Det är svårt då med trovärdighet hävda att man inte har en aning.
Å andra sidan hade hans advokat Torbjörn Olsson en mycket god poäng då han påpekade att cirka 250 000 kommentarer skrivs i gruppen i månaden och att det är omöjligt att i den djungeln hålla reda på allt.
Administratörerna, sa han, har gjort så gott de kunnat och raderat och blockerat användare som gått över gränsen.
Hade 52-åringen uppsåt? Eller var han i varje fall grovt oaktsam? Svaren på de frågorna avgör utgången av detta mål.
Paus. Åhörarna väller ut och ställer sig i små grupper. Anekdoter om varför och hur länge de varit suspenderade av Facebook utbyts. Såvitt jag förstår är de alla orättvist drabbade.
Att detta är juridiskt okänd terräng märktes under åklagarnas slutanföranden. Det hänvisades till domar i Värmlands tingsrätt, Svea hovrätt och Högsta domstolen och yrkade på villkorligt och kraftiga böter.
Åhörare fnittrade och viskade, utanför de nästan nerdragna gardinerna regnade det ett tag, tillställningen pågick i nästan fyra timmar, tingsrätten meddelar dom senare.
Men det här är bara första rundan. Detta ärende kan mycket väl vandra hela vägen till Högsta domstolen.
Kanske är mannen oskyldig. Kanske är dessa paragrafer tandlösa. Kanske visar det sig att lagstiftare och rättsväsende bör gå en annan väg.
Icke desto mindre är det utmärkt att ansvaret prövas. Grupper som denna brutaliserar och förfular Sverige.