Kompott på kramp, skryt och ”häftiga” matcher
Publicerad 2015-07-13
Mycket fotboll blir det förstås.
Fast inte särskilt medryckande.
Nilla Fischer är bättre på kärlek.
Jag vet att man bör vara snäll mot småbarn, djur och kvinnliga fotbollsspelare.
Men hur duktig man än är på fotboll så blir det inget bra ''Sommar'' i P1 när det kokas kompott på kramp, skryt, matcher som är ''häftiga'' rent allmänt och Svenska Spel som inte lägger tillräckligt med pengar på damfotboll.
Det roligaste i fotbollspratet är att få veta att spelarna i tyska Wolfsburg får böta om de glömmer en vattenflaska på planen eller har fel pikétröja på sig och att de måste ha långbyxor och sneakers till middagen.
Bättre blir det när Nilla Fischer berättar om sin kärlek till Mika, som numera är hennes fru.
När de träffades hade Nilla Fischer inte en tanke på att hon kunde vara homosexuell, hon hade ju haft förhållanden med killar som funkat.
Hon ville inte att det skulle vara sant att hon var dödligt kär i en kvinna och hon smusslade och smög.
Det fräser till när hon ber alla de som kommer att få förtroendet av någon som kommer ut med en annan läggning än den heterosexuella att vara varsamma.
Man förstår att inte alla i Nilla Fischers omgivning varit så toleranta.
I slutet återkommer hon till detta och att vara en förebild för unga människor som också vill få älska vem de vill. Det tycker hon själv är en större prestation än vad hon åstadkommit på fotbollsplanen.
Nilla Fischer hinner också med en sväng om sin ångest inför att åldras, möjligen beror den på att hon är så beroende av sin kropp som fotbollsspelare.
En liten applåd för att hon berättar för oss vilken musik vi lyssnar på istället för att hålla det hemligt som de allra flesta sommarpratare numera gör.