Grekland räddat men ny finanskris hotar

Grekland kan efter en lång och tuff resa stå på egna ben utan nödlån.

Men EU:s ekonomiska problem är inte över. Genomdriver den nya extremregeringen i Italien sin politik kan landet snart hamna hos krisakuten i Bryssel och Frankfurt.

Grekerna fick betala ett högt pris för att de levde över sina tillgångar och för att de lurade sig in i den gemensamma valutan.

Sedan krisen bröt ut 2010 har landets invånare levt under en hård ekonomisk åtstramning där mångas pensioner halverats och där minimilönerna minskat drastiskt.

När det var som värst var arbetslösheten uppe i nästan 30 procent. 300 000 greker har de senaste åtta åren emigrerat utomlands i jakt på jobb och bättre levnadsförhållanden.

På det statistiska planet är det över nu. Grekland ekonomi växer igen även om det inte är med blygsamma tal. Efter 2 600 miljarder kronor i olika räddningspaket från EU står landet från och med i dag på egna ben.

Betydligt svårare är det för alla de vanliga greker som fått se sin levnadsstandard kraftigt sänkt. En tredjedel av landets befolkning lever nu under fattigdomsgränsen.

Arbetslösheten pendlar fortfarande runt 20 procent.

Kollaps

Ändå måste EU:s räddningsaktion på det stora hela betraktas som hyfsat lyckad. Det var mycket nära att Grekland hade tvingats lämna euron vilket hade kunnat resultera i en kollaps för den valuta som numera 19 EU-länder delar och därmed till en kris av en magnitud som fått finanskrisen 2008 att framstå som en promenad i parken.

Att Grekland inte längre behöver någon EU-hjälp för att överleva markerar slutet på en lång period där ett antal ekonomier i främsta södra Europa överlevt tack vare nödlån från unionen. Portugal, Irland och Spanien har redan till stor del återhämtat sig.

Så här i efterhand kan man nog slå fast att euron inte överlevt om inte den europeiska centralbankschefen Mario Draghi i ett avgörande skede lovat att "göra vad som än krävs för att bevara euron". Det grekiska folket drog sitt strå till stacken genom underkasta sig ett ekonomiskt stålbad.

Ny krishärd

Men den som räknat med att nu dra en lättnadens suck och sjunka ner i soffan får nog tänka om. En ny krishärd är under uppsegling.

Sedan några månader tillbaka styrs Italien av en regering som ur fiskal synvinkel är rena giftcocktailen.

Missnöjespartiet Femstjärnerörelsen regerar ihop med högerextrema Lega, före detta Lega Nord. Två partier som om de genomför sina vallöften tvingar sedelpressarna att gå för högtryck.

De vill införa en av staten garanterad medborgarlön. De vill riva upp den beslutade höjningen av pensionsåldern och återgå till pension vid 61 år. Detta samtidigt som de kraftigt vill sänka skatterna.

Detta i ett land som redan dras med en statsskuld på drygt 130 procent av BNP. Bara Grekland är värre.

Oroliga tyskar

Om Italien verkligen genomför de skattesänkningar och bidragsökningar som regeringen lovat skulle det kraftigt öka på budgetunderskottet och därmed minska marknadens förtroende för den italienska ekonomin som redan har en dubbelt så stor statsskuld som egentligen är tillåtet för ett EU-land.

Följden kan bli kraftigt stigande låneräntor vilket skulle göra det svårt eller omöjligt för Italien att betala tillbaka sina skulder. Därmed vore en ny skuldkris ett faktum.
Italien är EU:s tredje största ekonomi, Storbritannien borträknad. Så stor att EU i praktiken saknar förmåga att rädda den med nödlån.

När euron infördes 1999 var Tyskland mycket tveksamma. Skälet var just den skuldtyngda italienska ekonomin. Tyskarna oroade sig för att det skulle kunna göra den nya valutan instabil. Farhågor som nu återkommit.

Friserade siffror

Ekonomer verkar eniga om att det Italien skulle behöva göra är att kraftig reformera och effektivisera sin ekonomi snarare än att stimulera den med ännu mer lånade pengar.

När Greklands ekonomi kraschade så var det för att marknaden inte insett i vilken grad landet friserat sina siffror för att uppfylla de krav som gällde för att komma med i euron. I Italiens fall är det ingen som är okunnig om problemen.

Istället kommer reaktionen att vara:

– Vad var det vi sa!