Går terrorn att stoppa?
Hur ska terrorn stoppas?
Vad händer när staten inte kan skydda sina medborgare?
Medan vi söker svar på frågorna förvandlas vårt samhälle på ett sätt som vi först kommer att märka i efterhand.
Först kommer chocken.
Sedan vreden.
Många ställer sig fullt förståligt frågan hur länge vi ska behöva stå ut med att inte kunna känna och säkra när vi är ute och shoppar, reser, äter på krogen eller går på ett stort evenemang.
Även om de flesta säkert inte går omkring och är rädda hela tiden så gör de många terrordåden att vi befinner oss i en form av ständig beredskap på att det värsta ska hända.
Ryggmärgsreaktion när något som dådet i Manchester händer är att ropa på hårdare tag. Mer övervakning. Hårdare lagar. Längre fängelsestraff. Fler poliser.
Detta har varit det huvudsakliga svaret mot terrorn sedan dåden i USA den 11 september 2001. Ingen kan rimligen känna sig nöjd med resultatet. Att ta i med hårdhandskarna kanske känns bra men det verkar inte vara särskilt effektivt för att stoppa terrorism.
Ännu värre
Även om man givetvis kan hävda att det utan dessa hårda tag varit ännu värre. Brittisk polis uppger att de förhindrat 13 planerade terrorattacker från 2013 fram till mars i år.
Om man inte kan stoppa terrordåden från att inträffa är en annan angreppsvinkel att förhindra att folk blir terrorister. Trots allt är det ganska obegripligt och märkligt att människor uppvuxna i frihet i Europa väljer att sluta sina liv som självmordsbombare.
Förebyggande arbete får inte i närheten så mycket pengar som hårdare tag. Men en rad olika metoder har testats för att få stopp på radikaliseringen. Organisationer för att stoppa unga från att hamna i islamisternas klor finns numera i många EU-länder, både statliga och privata. Efter ett terrordåd lyfts de ofta fram som en lösning men få kan visa på verkliga resultat.
Radikaliseringen fortsätter ohejdad.
Stäng gränserna?
Varken hårdare tag eller förebyggande arbete har så här långt skyddat Europas medborgare från terrorns fasor.
Är islam problemet? Bara i så motto att terroristerna använder religionen för att rättfärdiga sina vidriga handlingar. Av de cirka 20 miljoner muslimer som bor i EU är det en liten bråkdel som ägnar sig åt eller sympatiserar med terrorn. Den stora majoriteten lider istället av den misstänksamhet mot muslimer som terrorn skapar.
Stänga gränserna presenteras ofta som en lösning av mannen på gatan. Men hur effektivt är det när väldigt många av dem som begår terrordåden på europeisk mark också är födda och uppvuxna här? Fienden finns redan mitt ibland oss.
De flesta säkerhetstjänster har bra koll på vilka individer som stödjer radikal islamism. Betydligt svårare är att i förväg peka ut vilka som kommer att genomföra ett terrordåd. När brottet väl är begånget är det ju för sent att ingripa.
Fängsla oskyldiga?
Lösningen som högerextrema Marine Le Pen presenterade i valrörelsen i Frankrike nyligen var att utvisa alla individer med dubbelt medborgarskap som står på den franska polisens särskilda lista över potentiellt farliga individer, totalt ungefär 10 000 personer. De med bara franskt medborgarskap vill hon sätta i fängelse.
Liknande tankar från delar av läsekretsen fyller ofta min mejlbox.
Om den metoden skulle börja tillämpas innebär det att tiotusentals människor runtom i Europa skulle förlora sin frihet på misstanken att de någon gång i framtiden kan tänkas begå ett brott. En upprepning av när USA under andra världskriget internerade japaner bosatta i Amerika.
Är det så vi vill ha det?
Desperation
Min slutsats är att västvärlden fortfarande saknar effektiva verktyg för att bekämpa våldsbejakande islamistisk extremism. Alla kan formulera problemet men verkliga lösningar lyser med sin frånvaro.
Det är svårt att acceptera att det är nästintill omöjligt att skydda sig hundraprocentigt mot individer som är beredda att döda urskiljningslöst och betala med sitt eget liv. Hur gör man?
I desperation famlar vi oss fram och reagerar på ständigt nya dåd men utan att det finns något verkligt långsiktigt tänkande.
Svaret är nästan identiskt varje gång. Tungt beväpnade poliser på gator och torg. Ökade säkerhetskontroller. Det kanske skapar en tillfällig känsla av trygghet men gör inget för att förhindra nya dåd.
Undantagstillstånd
I Frankrike råder sedan mer än ett år undantagstillstånd. I Storbritannien ska militär patrullera på gatorna. Samtidigt förskjuts det politiska fältet mer mot det extrema.
Orsakerna till högerpopulismens framgångar är flera men oförmågan att stoppa terrorvågen är definitivt en av dem.
När staten inte längre kan skydda sina medborgare förlorar staten i förtroende. Denna destabilisering är precis vad terroristerna vill åstadkomma. En farlig utveckling som vi ännu bara sett början av.