”Han var en människa som brydde sig om alla”

Livskamraten Ninnie Fjelkegård om sorgen efter Lasse

helskärm

SÄRÖ. Ninnie Fjelkegård blir överväldigad när hon läser vad Aftonbladets läsare skriver om hennes livskamrat Lasse.

– Jag håller med er. Jag blir så rörd. Han var den goaste och mest omtänksamma. En människa som brydde sig om alla, säger hon.

Hon räknar med att bo kvar i huset vid havet.

– Men jag vet inte alls vad jag klarar av, säger Ninnie Fjelkegård.

Det är som att kliva in i en målning av Carl Larsson.

Kaptensgården på Särö, byggd 1804, var den fasta punkten för Lasse Brandeby och hans livskamrat Ninnie Fjelkegård. I går kväll brann stearinljusen i den stora salen. Matsalsbordet räckte inte till för alla blomsterbuketter från vänner och bekanta.

– Både Lasse och jag älskade det här huset, med havet alldeles utanför, säger Ninnie Fjelkegård.

Träffades på jobbet

Hon träffade Lasse Brandeby på SVT där hon arbetade som scripta. De blev ett par och fick långt över 20 år tillsammans.

– Han var både rolig och allvarsam. När jag kunde så åkte jag alltid med honom. Vi har varit med om en del. Det var mycket Lasse och jag, säger Ninnie Fjelkegård, som fanns på plats i Frankrike under inspelningen av ”Fångarna på fortet” i höstas.

Framför henne på bordet ligger ”Så minns läsarna Lasse Brandeby”. Nära 2 000 personer hade i går eftermiddag skrivit en sista hälsning på aftonbladet.se.

Nu finns de på papper, i en exklusiv upplaga om två exemplar – och lagrade på ett usb-minne format som ett rött hjärta.

– Herregud. Det är inte klokt så fint människor har skrivit. Fint att alla namnen står med också, även om jag inte vet vilka det är, säger Ninnie Fjelkegård och hänger hjärtat om halsen.

Får stöd av barnen

Hon rättar sig själv när hon kommer på sig själv med att säga ”Lasse är ... ”

De tre vuxna barnen finns här som stöd, liksom exmaken Björn Fjelkegård, barnbarnen och en av exsvärsönerna. Alla bor i närheten.

– Vi håller nog ihop rätt mycket. När jag fyllde 50 satt Lasse på min ena sida och Björn på den andra, säger Ninnie Fjelkegård och ler vid minnet.

Knappt två dygn har gått sedan hennes Lasse gick bort. Ninnie Fjelkegård tror att det kommer att ta tid att landa.

– Det ligger långt bort. Jag kan plötsligt få ont i magen och känna: Vad är det jag är med om?