Matkultur och mathistoria, matfrossa!
Publicerad 2015-08-10
Jag visste inte om det när jag vaknade i morse, men jag har längtat efter Magnus Nilssons sommarprat.
Matkultur och mathistoria, matfrossa!
Och så himla hygglig och rekorderlig han verkar vara den där Magnus.
Med all skit som produceras, all skit som importeras, alla butiker med himmelshögt i tak och hyllsystem som ser ut som ett kretskort (tappar du bort ditt barn så får du helt enkelt skaffa ett nytt) är det viktigare än någonsin att vi pratar om vad som är mat och vad som är ”mat”, vad som är bra mat och vad som är dålig mat.
Magnus Nilsson tar mat på största möjliga allvar och redan som femtonåring bestämde han sig för att han skulle driva världens bästa restaurang, det skrev han ner i ett brev, sedan klämde en finne och gick ut nian.
”Jag tänkte att jag skulle berätta hur en fäbod fungerade” säger plötsligt Magnus och jag tänker: Ja, snälla gör det!
En stund senare sitter jag lyssnar till ljudet av mjölk som blir till grädde. Jag trodde aldrig att jag skulle lyssna noga till ljudet av en separator. Kanske är det ett barndomsminne, jag är ju trots allt uppvuxen på en mjölkgård.
Magnus har många minnen, en del verkar han ha drömt ihop alldeles på egen hand. Men det spelar ingen roll, poängen är att de lämnar en eftersmak av att mat är otroligt viktigt, på alla sätt.
Och det är ju så ett riktigt bra sommar i P1 ska vara. Det ska väcka känslor, reta vetgirigheten, verka allmänbildande och lära oss om sådant vi inte visste att vi ville veta.
Han väver skickligt sitt eget liv med sin hemtrakts mathistoria och kunskap, fortsätter till den tröstlösa jobbjakten bland finkrogar i Paris, sardinrens i fönstret och roadtrip med Christian Kjellvander.
Förresten, världens bästa restaurang finns ju inte. Det vet Magnus nu.
Men det gör ingenting.