Isabell, 20, söker sin pappa – som hon aldrig har träffat

Malin Wigen

Isabell Hammarströms mamma träffade en kille en kväll – sen såg hon honom aldrig igen. Några månader senare kom Isabell till världen, som nu söker efter sin pappa.

– Ju fler det här når ut till desto större är chansen att pappa kanske läser det och tänker att ”det är ju jag”, säger hon.

År 1997 träffade Isabell Hammarströms mamma, som då var 19 år, en kille som var något yngre på Slottsfestivalen i Örebro. De träffades på dansbanan där de dansade och gick sedan hem till mamman, som tror att hon bar en blå klänning den kvällen. Dagen efter var han borta utan ett spår – och året därpå, den 1 maj, kom Isabell till världen. Nu söker 20-åriga Isabell sin pappa, som hon aldrig har träffat, via ett inlägg på Facebook, något även Nerikes Allehanda har skrivit om.

– Jag har ju funderat på det här väldigt länge, säkert i tre-fyra år, att jag ska lägga ut en efterlysning på Facebook. Men sen har jag bara inte gjort det. Jag har faktiskt varit rädd och nervös, men nu tänkte jag att nu gör jag det, säger hon och fortsätter:

– Det jag verkligen vill är att få en bild på honom så att jag ser hur han ser ut. Jag vill veta lite om honom också, vad han har gjort och vad han jobbar med kanske. Men jag förväntar mig inte att vi ska någon far och dotter-relation för jag har klarat mig utan en biologisk pappa i 20 år. Sen har jag en plastpappa som jag ser som min pappa.

Isabells förhoppning är att hon ska få veta mer om vem hon själv är. Nyligen gjorde hon ett DNA-test där hon fick reda på att hon har ett finskt påbrå, bara det gjorde mycket.

– Jag fick veta att jag är mer än 50 procent finsk. Så jag har dragit slutsatsen om att han är finsk. Bara det gav mig en pusselbit och jag fick veta mer om mig själv. Jag vet egentligen inte vem jag är.

Tillsammans med sin mamma har hon försökt att hitta pappan genom att kika i äldre skolkataloger. Mamman har även försökt att leta på egen hand.

– När hon fick reda på att hon var gravid med mig så försökte hon leta, hon la ut en efterlysning i en tidningsannons, hon gjorde så gott det gick på den tiden. 

Isabells inlägg har fått en enorm spridning i sociala medier men ännu har ingen hört av sig och sagt att denne är hennes pappa.

– De flesta har sagt lycka till och gett mig råd om hur jag ska gå till väga. Ju fler det här når ut till desto större är chansen att pappa kanske läser det och tänker att ”det är ju jag”.