Fängslade Johan Floderus familj berättar: Vill bara ha hem honom
Publicerad 2023-09-21
Svenske EU-diplomaten Johan Floderus, 33, har varit fängslad i Iran i över 500 dagar.
Nu väljer familjen att bryta tystnaden – i hopp om att han inte ska glömmas bort.
– Det är en ung och glad kille som har varit på en semesterresa och nu sitter han där och ruttnar bort, säger systern Ingrid Floderus till TV4:s Kalla Fakta.
Det var i april 2022 som den svenske EU-diplomaten Johan Floderus, 33, greps på den iranska flygplatsen i Tehran efter att ha varit på semester.
Han har därefter suttit fängslad i över 500 dagar på det ökända Evinfängelset, misstänkt för spioneri.
Fallet hanterades länge i tysthet men TV4:s kalla Fakta kunde i maj i år avslöja att han fängslats för att användas som gisslan i en fångutväxling med iraniern Hamid Noury som dömts till livstid i Sverige för mord och grovt folkrättsbrott.
”Varför höll jag inte fast honom?”
Familjen har tidigare vädjat om hjälp i ett pressmeddelande, men ställer nu för första gången upp på en intervju med TV4:s Kalla Fakta.
Där berättar mamman Kerstin Floderus bland annat om sista gången hon och pappa Matts Floderus träffade sonen i hans hem i Bryssel.
– Vi var nere en vecka och åkte hem en torsdag och så var han på väg till Iran på lördagen, berättar föräldrarna och visar samtidigt upp den sista bilden som togs på Johan.
– Innan han gick hemifrån, jag hade inte stigit upp, kom han in till mig. Den kramen jag fick. Åh, om jag hade hållit fast honom. Varför gjorde jag inte det?, säger mamman märkbart berörd.
Johan har vid några tillfällen fått lov att ringa några korta samtal – detta efter att ha hungerstrejkat. Samtalen har dock övervakats och tvingats ske på engelska. De har dessutom kunnat avbrytas om ämnesvalen varit ”fel”.
Vid ett enda tillfälle har familjen tillåtits ett videosamtal där Johan desperat vädjande om att det måste göras mer för att han ska få återvända hem.
Vill att namnet blir känt
När Kalla Faktas reporter frågar familjen, som också består av systern Ingrid, varför de valt att ställa upp på en intervju blir svaret att Johan själv vädjat om att hans namn ska bli känt för allmänheten.
– Han vill det själv och då gör vi naturligtvis det. Allt för att stötta honom. Han har nog känt sig ganska ensam och att ingen har brytt sig på något sätt. Och så får det inte vara. Vi måste peppa honom allt vad vi kan. Att sitta där övergiven, det är fasansfullt, säger Kerstin Floderus.
Familjen berättar att Johan varit i Iran mindre än tio gånger under sin livstid, både i sin yrkesroll som diplomat, men också som turist och språkstudent.
Beskedet om att sonen inte fick åka tillbaka till Sverige kom en söndagskväll efter påsk när systern Ingrid fick ett sms från en av Johans bästa kompisar som meddelade att Johan inte fick kliva på planet.
– Det var fasansfullt. Jag bara kände vad som hänt. Jag skrek, säger Kerstin.
”Ruttnar bort”
Drygt två månader efter gripandet fick svenska ambassaden träffa Johan för första gången, enligt familjen. Men redan någon månad efter gripandet meddelade iranska myndigheter vilka anklagelser man riktat mot sonen.
– De skrev någonting om att det var kopplat till spioneri, och även att han varit på väldigt konstiga platser dit turister inte reser, säger Matts Floderus.
I dagsläget vet dock inte familjen vilka anklagelser som riktats mot Johan.
– Johan sitter där oskyldig och det tror jag inte att någon annan i Sverige ifrågasätter. Han används på något sätt som vi uppfattar det. Jag tror inte att någon tror att min bror på riktigt har spionerat, säger syster Ingrid Floderus.
– Det är en ung och glad kille som har varit på en semesterresa och nu sitter han där och ruttnar bort.
Familjen vittnar om hur de tvingats leva dubbelliv innan fallet blev känt.
– Det har varit en särskild sits att så många av våra släktingar och vänner inte har varit informerade om Johan förrän nyligen. Det har blivit ett slags dubbelliv som vi har levt vilket har varit ganska besvärligt. Det har frestat på vänskapsbanden med många men nu förstår de varför, säger Matts.
”Vill bara ha hem honom”
De få telefonsamtalen med sonen som tillåtits har gett familjen en insyn i hans liv i fängelset. Bland annat sover han på golvet i en cell. I flera månader – fram till februari i år – befann han sig dock i isoleringscell.
På senare tid befinner han sig i en cell med andra människor.
– Då sa han att han för första gången kände sig som en människa igen, berättar systern Ingrid.
– Men de tre första veckorna vill han inte prata med oss om överhuvudtaget, säger pappa Matts.
Dock finns oron vem Johan ska vara när eller om han kommer hem.
– Sitta där han sitter nu, det är outhärdligt. Det är inte ett ställe man ska vara på länge och Johan har varit där alldeles för länge. Även om han är jättestark så kommer han brytas ned av detta. Vi är rädda för, om han ens kommer hem, vem är han då, kommer han ens att vara samma person?, säger Ingrid Floderus.
Familjen betonar dock att trots rädslan för att Johan ska glömmas bort, så känner de ett stort stöd både från vänner, men också från UD och EU.
– Vi vill bara ha hem honom. Det är allt. Och vi måste tro på att han kommer hem. Det går inte att leva med tanken på att han skulle sitta där år efter år, den vanmakten. Det är obeskrivligt. Det går liksom bara inte, säger Kerstin Floderus.
