Corbyns stjärnglans har slocknat

Från radikalt stjärnskott till historisk förlorare. Så kan Jeremy Corbyns senaste år som ledare för det brittiska oppositionspartiet Labour sammanfattas.

– Stjärnglansen har slocknat, säger professor Catherine Barnard.

"Oh, Jer-e-my Cor-byn! Oh, Jer-e-my Cor-byn!".

Jublet var öronbedövande när Labourledaren klev ut på Pyramidscenen på Glastonburyfestivalen och möttes av hyllningskörer som lånat melodin från The White Stripes "Seven nation army". Tiotusentals personer hörde Corbyn tala om ett förändrat Storbritannien och många bar tröjor med hans namn på.

Då – i juni 2017 – bara veckor efter det att Konservativa partiet ("Tories") överraskande förlorat sin majoritet i ett misslyckat nyval, hade Corbyn troligtvis nått det närmaste rockstjärnestatus en brittisk politiker kan komma.

I synnerhet unga tilltalades av den skäggige fredsaktivistens politik från vänsterflanken.

– Corbyn är radikal och ärlig. Inte som alla andra politiker. Med hans politik har det blivit tydlig skillnad mellan Tories och Labour igen, sade läkarstudenten Lara McNeill till TT under valrörelsen 2017.

Sämre val

Drygt två år senare ser Labours valresultat ut att bli den värsta förlusten sedan 1935. Corbyn själv har tampats med historiskt låga förtroendesiffror hela hösten.

– 2017 sågs Corbyn som hederlig och genuin. Sedan dess har mycket hänt. Han uppfattas inte längre som en frisk fläkt, säger Laura McAllister, professor i offentlig politik vid Cardiff University, till TT.

Splittrat parti

Missnöjet grundar sig i flera saker.

Corbyns politik med skattehöjningar och förstatliganden har splittrat Labour sedan han blev partiledare 2015. Stödet är starkt hos gräsrötterna medan parlamentsgruppen har haft svårare att acceptera honom.

– Corbyn har väldigt lojala anhängare. Men hans politik ligger väldigt långt åt vänster, vilket inte tilltalar "blairisterna" som har en mjukare inställning, säger Catherine Barnard, professor i EU-rätt vid University of Cambridge, och syftar på anhängare till Corbyns företrädare Tony Blair som ledde partiet 1994-2007 och var premiärminister 1997-2007.

Torsdagens parlamentsval handlade främst om brexit. Det gynnade Tories som hamrade in budskapet att man skulle få skilsmässan med EU överstökad. För Labour innebar det dock stora problem, eftersom partiet är splittrat mellan de som vill lämna och de som vill stanna i EU.

Oklar politik

I synnerhet Corbyn har kritiserats för att vara ambivalent och inte ge några tydliga svar om brexit. Många rynkade pannan över planen att först förhandla om utträdesavtalet och sedan låta britterna få folkomrösta med alternativet att stanna i EU.

– Han har försökt att tygla båda hästarna, genom att representera både de som vill stanna och de som vill lämna på en och samma gång. Det går ju inte. Resultatet av den strategin har varit en besvikelse för båda sidor, säger Barnard.

Problem med antisemitism

Corbyn har också tyngts av problem med antisemitism inom Labour. För lite och för sent, är kritikernas dom över hur han har hanterat frågan.

– Bemötandet har varit långsamt och bristfälligt. Ganska avtändande för alla som inte är corbynister, säger Barnard.

När resultatet från torsdagens katastrofval utkristalliserade sig meddelade den 70-årige partiledaren att han inte kommer att leda Labour vid nästa val. Föga förvånande, enligt Barnard.

– Många menar att Corbyn varit mer intresserad av att säkra sitt eftermäle och sin radikala vänsterpolitik i Labour än att vinna valet. Han tycks inte så road av att leda partiet, han är bättre på att vara motvalls.