Politikerna blundar för vår tids barnfängelser

1 av 3 | Foto: Anna Tärnhuvud

Ivo, Barnombudsmannen, FN:s barnrättskommitté, fackförbunden, forskarna. Och inte minst de inlåsta barnen och deras anhöriga.

Alla har larmat om missförhållanden på svenska Sis-hem.

De enda som inte ser kaoset är – politikerna.

Det är liksom trendigare att prata om ”hårdare tag” än om hur vården av de mest utsatta fungerar.

De senaste åren har upprörande avslöjanden avlöst varandra om Sis, Statens institutionsstyrelse, samhällets sista utpost för de barn och unga som har problem med missbruk, kriminalitet och utagerande beteende.

På de 23 hemmen runt om i Sverige kan barn, allt fler under 12 år, i något fall till och med en 8-åring, bli inlåsta och utsatta för olika tvångsmedel – avklädda nakna, visiteras, stängas in i ett slags isoleringsceller eller som det heter på myndighetssvenska: utsättas för ”avskiljning”.

Barnen som på detta vis är i statens våld borde få den mest kompetenta, specialanpassade vården.

Men så är det inte. Tvärtom.

Mer än hälften av de som arbetar på Sis-hemmen i dag har bara gått gymnasiet. Egentligen behöver man högre utbildning, men Sis har sänkt kraven eftersom personalbristen är enorm.

 

Arbetsmiljön är därtill miserabel, präglad av hot och våld. Nyligen visade SVT:s Uppdrag granskning hur drogerna flödar inne på hemmen som specialiserar sig på unga missbrukare. Aftonbladets Kerstin Weigl har gripande berättat om lilla 13-åriga Jasmine som tog livet av sig i Sis-rummet där hon inte fick någon hjälp alls för sin depression. Självmordsförsöken bland intagna har fyrdubblats på ett par år, 36 skedde förra året. De som kommer ut levande – ofta efter åratal av inlåsning – vittnar om att de mår ännu sämre än när de togs in.

Så vad säger makthavarna om dessa anstalter, som för tankarna till gamla tidens barnfängelser?

Lås in fler.

Ja, du läste rätt.

 

Enda gången Sis numera fångar politikernas intresse är när det blir tal om att få bort kriminella ungdomar från gatorna.

Hårdare tag! Fler poliser, fler tvångsomhändertagna, och fler Sis-platser. Lås in dem. Det är enda lösningen.

Vad som pågår bakom murarna är mindre intressant.

 

Fallet med de två vårdare som misstänkts för våldtäkter på samma hem för unga flickor är på många sätt talande. En av dem har friats, trots att flickan enligt rätten gav en trovärdig berättelse om övergreppen, och bland annat återgav detaljer om hur hon fick glass och godis för att hålla tyst.

Enligt domen tvångsvårdades hon på Sis-hemmet för att hon var gränslös och inte brydde sig om konsekvenser.

Men vårdaren som var satt att stötta henne i denna komplexa problematik hade ingen särskild utbildning. Han hade jobbat som lastbilschaufför.

 

avNatalia Kazmierska