Självmordslarm en stor del av polisens vardag

Erika Nekham/TT

Publicerad 2019-12-26

Självmordslarm är en stor del av polisens vardag.

Svensk polis hanterar i snitt 50 ärenden om självmordsförsök – varje dag.

Detta sker samtidigt som polisen har svårt att räcka till, och nu krävs fler åtgärder för att färre ska må dåligt.

– Vi lägger ofantligt mycket verksamhetstid på det här, säger polisen Patrik Forsemalm.

När någon kontaktar SOS Alarm för att de misstänker att någon är i färd med att ta sitt liv är inte sällan polis först på plats och får hantera larmet. Förra året fick polisen in över 19 500 ärenden gällande självmordsförsök. Till och med oktober i år var antalet drygt 18 000, visar statistik från myndigheten som TT tagit del av.

Ärendena kan handla om skarpa lägen eller att någon känner sig orolig efter att exempelvis ha läst något på nätet som indikerar att en person är på väg att ta sitt eget liv.

– Det är väldigt stor spridning på larmen, säger Patrik Forsemalm, poliskommissarie och nationell verksamhetsutvecklare för polisens arbete med psykisk ohälsa.

Även larm om andra typer av händelser kopplade till psykisk sjukdom är många – under hela 2018 fick polisen in över 8 400 sådana ärenden och till och med oktober 2019 strax över 7 500.

"Vår vardag"

Polisen ska i första hand försöka prata med den som mår dåligt, men har också rätt att göra ett akut omhändertagande om någon utgör en fara för sig själv eller andra. Polis kan exempelvis bryta sig in i en lägenhet för att rädda någons liv.

– För en ingripande polis är psykisk ohälsa i dess olika former något man möter dagligen. Det är en jättestor del av vår vardag, säger Patrik Forsemalm.

– Det är inte ovanligt att ett suicidförsök kan ta en patrull 4–5 timmar att hantera innan man är ute på gatan igen. Det blir ofantligt mycket verksamhetstid, om man skulle mäta den faktiska tidsåtgången.

Många gånger slutar ärendena med att polisen kör personen till en psykiatrisk akutmottagning. Enligt Forsemalm har det vid flera tillfällen hänt att personen inte blivit inskriven, utan kommit ut och försökt ta sitt liv på nytt.

– Ibland kanske samma patrull som nyss kört personen till sjukvård i stället får åka på ett fullbordat självmord. Det här är en källa till ganska stort skav mellan oss och psykiatrin, mycket beroende på att man inte har förståelse för varandras verksamheter, säger Patrik Forsemalm.

Andras uppdrag

Det här ska ses i ljuset av att polisen har svårt att räcka till för allt den ska göra, och rikspolischefen Anders Thornberg har tidigare betonat vikten av att renodla polisens uppdrag.

Patrik Forsemalm anser att det i grunden handlar om att samhället måste bli bättre på att arbeta med tidiga, förebyggande insatser för de människor som ligger i riskzonen. På så sätt minskas både lidandet hos individerna, och trycket på sjukvård och blåljusverksamhet.

– Polisen kommer alltid ha en roll i mötet med personer som inte mår bra, men vi måste minska antalet människor i samhället som mår dåligt. Och det är inte polisens uppdrag, det är andra aktörer i samhället som har det uppdraget, säger Patrik Forsemalm.

Följ ämnen i artikeln