Dåligt dricksvatten drabbar barnen

helskärm

Världen står inför en dricksvattenkris.

Dålig kvalitet på vattnet ger stora konsekvenser för barn – som riskerar att inte växa fullt ut på grund av dålig syreupptagningsförmåga, varnar Världsbanken.

Världsbanken har i sin rapport "Kvalitet okänd: Den osynliga vattenkrisen" gjort en sammanställning av flera olika vattenkvalitetsmätningar globalt och pekar ut vad kvalitetsbrist i dricksvatten kan leda till.

När hundratals miljoner ton kväve sprids på åkrar globalt ger det större skördar men hälften av kvävet åker upp i luften och spär på den globala uppvärmningen. Kväveoxid anses ha en ännu mer uppvärmande effekt än koldioxid. Kväve läcker också ut i vattendrag, vilket i sin tur ökar algblomning och bottendöd.

– Alla de här ämnena som har identifierats i rapporten läcker till vatten i väldigt små osynliga mängder. Det som är problemet är att de koncentrerar sig mer och mer och då uppstår förgiftningseffekter och det är en stor utmaning, säger Katarina Veem, vattenexpert på Stockholm International Water Institute.

Direkt livshotande

Det så kallade "Blue baby syndrome" pekas i rapporten ut som en konsekvens av kväve som läckt från jordbruk till dricksvattnet. Det leder till syrebrist hos nyfödda barn vilket orsakar stunting, det vill säga att barnen inte växer ordentligt, enligt rapporten.

Katarina Veem, som har tagit del av rapporten, uppger att situationen är allvarlig.

– Stunting har dokumenterats i Vietnam, Afrika och Indien. Ett problem är motsättningar mellan olika intressen, ökad tillväxt och miljökonsekvenserna det får. Ett annat problem är att ämnena är osynliga och blir farliga då de ackumuleras i större koncentrationer och därför upplever man inte alltid problemen lokalt, säger Katarina Veem.

"Måste vara proaktiv"

Rapporten slår även fast att bristen på rent vatten begränsar den ekonomiska tillväxten i många länder vilket leder till försämrad hälsa och minskad matproduktion.

Och frågan har fått ljus på sig, men inte tillräckligt, enligt Katarina Veem som vill se politiska åtgärder.

– Det krävs någon form av global gemensam prioritering om detta. Vi måste agera proaktivt då vattnet är en gemensam mänsklig rättighet och en förutsättning för ekosystemen. I dag blir det tyvärr så att man inte agerar förrän läget är kritiskt, säger Katarina Veem.